otillgänglig. Fr. v. upptagas de lugna, smutsfärgade strömmarna Jiu (Schyl), Oltŭ (Aluta), Vede(a) och Argeș (Ardsjisj), fr. h. de snabba, forsande Isker, Vid, Osma, Jantra och Lom. Vid Černavoda, där floden möter Dobrudschas granitklippor, blir riktningen åter nordlig, och floden, hvars rumänska strand länge följts af ett bredt bälte kärr och sjöar, sväller ut till ett träskland, Balta, af 15—20 km. bredd. Därunder upptager D. fr. v. Ialomița och längre norrut Sereth, vänder sig vid Galatĭ, där D. är 700 m. bred och 20—40 m. djup, mot ö., upptager slutligen sista bifloden, Pruth, och afloppen för åtskilliga insjöar i det norra låglandet. 50 km. nedom Pruths inflöde börjar floden sin deltabildning, i det den delar sig i en nordlig gren, Kilia, och en sydlig, Tulcea, hvilken senare delar sig i grenarna Sulina och S:t Georgskanalen. Genom Kiliaimynningen flyta två tredjedelar af D:s vattenmassa ut i Svarta hafvet, och nästan hälften så mycket rinner genom S:t Georgskanalen; men endast den vattenfattigaste mynningsgrenen, Sulina, är segelbar. Vid denna ligger den lilla, uppblomstrande staden Sulina, med en befolkning, som tillhör de mest skilda nationer. För öfrigt är deltat, med en yta af 2,560 kvkm., hvaraf dock hälften kärr, nästan öde och obebodt, liksom det endast på några få ställen har några sparsamma grupper af löfträd. En oändlig massa vattenfåglar bebor de otaliga flodarmarna, sjöarna och träsken, mellan hvilka vargar och bufflar finna en fristad. Af de tre mynningsarmarna, genom hvilka D. utflyter i Svarta hafvet, är Kilia 111 km. lång, Sulina 82,5 km. lång samt 5—15 m. djup och 100—130 m. bred; dess mynning skyddas genom två i hafvet utbyggda dammar (1,312 och 915 m.); S:t Georgsarmen är 96 km. lång och 10 m. djup, men en sandbarriär spärrar inloppet till ett djup af 1,5 m. Denna arm är dock något segelbarare än Kilia. Afståndet mellan dessa mynningar är 89 km. Från S:t Georgs-Donau går en flodarm Dunavăț åt s. till den stora lagunen Razelm.

Kazanpasset vid Nedre Klissura.

D:s hela längd beräknas till 2,860 (2,645 enl. Strelbitsky) km., medan kortaste afståndet från källan till mynningen är 1,684 km. Dess flodområde är 805,572 kvkm. (817,000 enl. Strelbitsky), och den vattenmassa, som D. tillför Svarta hafvet, stiger till 5,848 kbm. i sekunden. D. är fiskrik, i synnerhet i Ungern. Ingen europeisk flod har så många olika folkstammar på sina stränder. Genom sin längd och riktning är D. en förbindelseled mellan österlandet och västerlandet och har i detta afseende spelat en viktig historisk roll. Sedan sjöfarten numera lättats dels genom D.-regleringarna vid Wien (1868—81), dels genom liknande arbeten i Ungern, särskildt vid Järnporten (se ofvan), har trafiken på floden mycket ökats. 1900 omfattade sjöfarten vid Passau 3,590 fartyg och godstransporten 2,98 mill. dt., vid Wien 4.118 fartyg och 2,5 mill. dt. och på Sulina-armen (1901) 1,411 fartyg om 1,8 mill. ton (i export). Jfr Donaukommissionen. Den största delen i sjöfarten på D. tager det stora Donau-dampfschiffahrtsgesellschaft, stiftadt 1830. Dess aktiekapital är 50,4 mill. kronen. Dess trafik omfattar området nedanför Regensburg samt de segelbara bifloder, som utfalla inom den österrikisk-ungerska monarkien (inalles 3,887 km.). Bolaget eger 154 ångare, om 15,190 hkr, och 796 järnpråmar. Det transporterade 1902 öfver 1,8 mill. passagerare och 2 mill. ton fraktgods. (J. F. N.) Donau står sedan 1845 genom Ludwigs-D.-Main-kanalen (se d. o.) i förbindelse med Rhen, och 1901 beslöt man sätta D. i kanalförbindelse äfven med Elbe och Oder. D.-Oder-kanalen skall utgå från Wien och sträcka sig öfver Prerau i Mähren till Oder vid Oderberg (275 km.), eventuellt med fortsättning åt ö. till Weichsel och Dnjestr. Till Elbe komma två kanaler att framdragas, den ena från Prerau till Pardubitz vid Elbe (Märisk-bömiska kanalen, 176 km.), den andra från D. någonstädes mellan Wien och Linz till Budweis vid Moldau, som sedan kanaliseras till Prag (D.-Moldau-Elbe-kanalen, 205 km.). Särskildt af kanalerna från D. till Hamburg och Lybeck (via Elbe-Trave-kanalen) väntar man sig stora fördelar i betraktande af, att redan nu Österrikes utrikeshandel öfver Hamburg är nära 3 gånger så stor som öfver Trieste. Kanalernas utförande, som skulle påbörjats 1904, har försenats af pågående utredningar rörande slusskonstruktioner m. m. S. L—k. Till följd af sin längd och sitt läge har D. varit af stort inflytande på de krig, som utkämpats i dess närhet. Öfre D., skyddad af fästningarna Ulm, Ingolstadt och Regensburg, har utgjort en gränslinje mellan krigsskådeplatserna n. och s. om floden, och många strider hafva utkämpats om öfvergången öfver floden (jfr Donauwörth). Ur en annan synpunkt har D. utgjort ett förträffligt flankstöd för de härar, som från v. och hufvudsakligen s. om floden framryckt mot Wien (t. ex. Napoleons 1805 och 1809). Mellan nyssnämnda stad och Pressburg framstår floden åter såsom en skiljemur, hvilken satt betydliga hinder mot fienders försök att kufva Österrike (t. ex. Napoleons 1809). Nedre D. var, så länge dess båda stränder tillhörde Turkiet, en viktig linje i försvaret från turkarnas sida, och detta blef den ännu mera, då den blef gränslinje. Genom sin betydliga bredd, sin behärskande södra strand och sina skyddande fästningar: Vidin, Nikopolis, Rustschuk, Silistra m. fl., har den för Turkiets fiender varit rätt mödosam att öfverskrida och skulle varit det än mer, om de försvarande stridskrafterna blifvit rätt använda. C. O. N. Donaueschingen, stad i badensiska kretsen Villingen, vid sammanflödet af Donaus bägge källfloder,