Pseudomartyr (1610), som förskaffade honom Jakob I:s gunst, Death's duel, Bia Thanatos m. fl. teologiska arbeten och predikningar. Efter hans död utkommo "Poems by J. D. with elegies on the author's death" (1633). Izaac Walton har utgifvit hans "Sermons" med en god lefnadsteckning (1640, ny uppl. 1865). D:s Works med författarens biografi af Henry Alford utkommo 1839 i 6 band. Den senaste kritiska editionen är af E. K. Chambers med biografisk inledning af Saint Henry (1896). Jfr Gosse, "Life and letters of John D." (2 bd, 1899). S. S—n. Donnenberg. Se Donon. Donner, Georg Raphael, österrikisk bildhuggare, f. 1693 i Essling, d. 1741 i Wien. Han började sin bana som guldsmedslärling, men öfvergick till skulpturen, inom hvilken han vann ryktbarhet — välförtjänt därför, att hans arbeten, om än icke fria från maner, präglades af ädlare karaktär och större måttfullhet än hans föregångares i Wien, där han mest var verksam. Hans förnämsta verk är den stora Fontänen på Neumarkt i Wien, ursprungligen gjuten i bly (1739), men 1873 ersatt med en trogen bronskopia. — D:s broder Matthäus D., f. 1704, d. 1756, var en framstående porträttskulptör, men i synnerhet skicklig medaljgravör. (O. G—g.) Donner, Johann Jakob Christian, tysk filolog och öfversättare, f. 1799 i Krefeld, d. 1875, 1827—52 gymnasielärare, verkade som öfversättare af klassiska författare. Af hans öfversättningar märkas Juvenalis' satirer (1821), Persius' satirer (1822), Camões' "Lusiaderna" (1833), Sofokles' tragedier (1839; 11:e uppl. 1889), Euripides (1841—53; 3:e uppl. 1876), Aischylos (1854), "Iliaden" (1855—57; 2:a uppl. 1864), "Odyssén" (1858—59; 2:a uppl. 1868), Pindaros' segersånger (1860) och Aristofanes' lustspel (1861). Donner. 1. Otto D., finsk landtdagsman och språkforskare, f. 15 dec. 1835 i Gamla Karleby, blef student 1857, filos. kandidat 1861, licentiat 1864 samt magister och doktor s. å. Efter att i Berlin, Tübingen, Paris och London hafva studerat de indoeuropeiska språken blef han 1870 vid Hälsingfors universitet docent i sanskrit och komparativ lingvistik, i hvilka ämnen han 1875 utnämndes till e. o. professor. — Utgångspunkten för D:s vetenskapliga verksamhet var den indiska filologien. På dennas område röra sig hans tidigare arbeten: Indernes föreställningar om verldsskapelsen, jemförda med finnarnes (1863), Sîtâharanam, episod ur Râmâyana. Text, öfversättning, förklaringar (1865) och Pindapitryajna, das manenopfer mit klössen bei den indern (1870). Under inflytande af det i Finland pågående fosterländska väckelsearbetet har han sedan mer och mer egnat sin forskning åt de finsk-ugriska språken och därvid sökt tillämpa den undersökningsmetod, som gjort sig gällande på det indoeuropeiska språkforskningsområdet. Sedan han 1872 offentliggjort Öfversigt af den finsk-ugriska språkforskningens historia, utgaf han en jämförande ordbok öfver hela det finsk-ugriska språkmaterialet, Vergleichendes wörterbuch der finnisch-ugrischen sprachen (1874—88). Till samma område hör Die gegenseitige verwandtschaft der finnisch-ugrischen sprachen ("Acta soc. scient. fenn.", XI, 1880). Jämväl folkpoesien hos de finsk-ugriska folken har varit föremål för D:s forskning. Bland hans arbeten på detta område må nämnas Der mythus vom Sampo ("Acta soc. scient. fenn.". X. 1871) samt Lieder der lappen (1876). D. deltog 1883 i grundandet af Finsk-ugriska sällskapet, hvars sekreterare han var till 1890 och hvars ordförande han varit från 1893. Då han fyllde 60 år, öfverlämnades åt honom en gåfva af 15,000 mark, hvilken han anslog till fond för främjande af forskningar inom sällskapets verksamhetsområde. Genom D:s ansträngningar föranstaltades 1888—90 tre expeditioner till Jenisei och en till Orchon i Sibirien, för att afteckna en mängd gamla inskrifter. I dessas publicerande tog D. del, och han utgaf såsom resultat af dessa studier Sur l'origine de l'alphabet turc du Nord de l'Asie (i "Finsk-ugr. sällsk:s tidskr.", 1896). I tidningspressen och vid landtdagarna har D. förfäktat det finska partiets sak på ett hofsamt, men bestämdt sätt. Han representerade vid 1877—78 års landtdag universitetet, vid de följande landtdagarna Åbo stifts skollärare samt 1899, 1900 och 1904—05 Åbo stifts prästerskap. Han har suttit i flera viktiga utskott, bl. a. i statsutskottet vid de flesta landtdagar sedan 1885 och i värnpliktsutskottet 1899. Efter schismen 1899 anslöt han sig till de konstitutionella och blef en af deras ledande män. Efter den stora omhvälfningen i nov. 1905 inträdde han i den nya konstitutionella senaten såsom ecklesiastikchef. (T. C.) 2. Anders Severin D., den föregåendes bror- och styfson, finsk astronom, f. 5 nov. 1854 i Gamla Karleby, blef student 1871, filos. kandidat 1875 samt, efter studier i Tyskland, licentiat 1879. Han studerade 1880—81 för H. Gyldén i Stockholm samt utnämndes 1881 till docent i astronomi vid Hälsingfors' universitet och 1883 till professor. Han organiserade och deltog i särskilda expeditioner 1886—89 för att återfinna den rysk-skandinaviska gradmätningens triangelpunkter i Finland samt utgaf 1888 däröfver en redogörelse (i Sällsk:s f. Finlands geografi tidskrift "Fennia", III). Under D:s ledning deltager observatoriet i Hälsingfors i det internationella arbetet för fotografering af stjärnhimmeln och upprättandet af en stjärnkatalog. I samband härmed har han utgifvit Détermination des constantes nécessaires pour la réduction des clichés pris à Helsingfors pour la construction du catalogue photographique des étoiles (i "Acta soc. scient. fenn.", XX) samt Catalogue photographique du ciel. Zone de Helsingfors (I, 1903). D. är äfven ordförande i Finska vetenskapssocietetens meteorologiska utskott och hydrografisk-biologiska kommission. Donner lake [då'nə le͡ik], liten målerisk sjö och sommarvistelseort i Sierra Morena i Kalifornien, 1,818 m. ö. h., vid Truckeepasset och Central Pacific-banan. Donnersberg. 1. (Dorsberg) Berggrupp i bajerska regeringsområdet Pfalz. 687 m. Berget består af porfyr och är 11 km. långt, 4 km. bredt samt bär vacker skog. En klippa, Königsstuhl, har sitt namn däraf, att frankiska konungar där ibland suttit till doms. Nu är den förvandlad till en minnesstod åt Bismarck och Moltke. — 2. Högsta punkten i det bömiska Mittelgebirge 11 km. s. ö. om Teplitz. 835 m. Donnerwetter, ty. (eg. åskväder), har ofta brukats i svordomar: blixt och dunder!