Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 739-740 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dopkyrka ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Doré [då-], Paul Gustave, fransk konstnär,
f. 6 jan. 1833 i Strassburg, d. 23 jan. 1883 i
Paris. Han kom 1847 till Paris för att afsluta sina
skolstudier, och grundade där s. å. i förening med
Philipon, "Le journal pour rire", i hvilken han
var medarbetare till 1854. Sistnämnda år tecknade han "Histoire
dramatique, pittoresque et caricaturale de la sainte Russie", och 1854—56
utgaf han, äfvenledes i förening med Philipon, "Le musée anglo-français",
i hvilket arbete han med sitt ritstift fantiserade scener från Krimkriget.
Under samma tid tecknade han jämväl illustrationer till "Œuvres
de Rabelais" (1854), "Les contes drôlatiques"
(af Balzac; 1855), "Fierabras", "Le chevalier
Jaufre", "Voyage aux eaux des Pyrénées"
(af Taine; 1855) och "La légende du juif
errant" (af P. Dupont; 1856). 1861 utkommo hans
storartade teckningar till "L’enfer du Dante",
genom hvilka hans rykte nådde sin höjdpunkt. På
sistnämnda praktverk följde en mängd andra, "Les
contes de Perrault" (1861), Chateaubriands "Atala"
(1862), "Aventures du baron de Münchhausen"
(s. å.), "Don Quichotte" (1863), "La sainte bible"
(1865), Miltons "Paradise lost" (1866), Tennysons
"Idylls of the king", "La légende de
Croquemitaine", "Le purgatoire et le paradis du Dante",
"Les fables de La Fontaine" (1868), "London, a
pilgrimage" (text af Blanchard Jerrold; 1872),
Davilliers "L’Espagne" (1873), "La chanson du
vieux marin" (af Coleridge, öfv. af A. Barbier;
1876), "Histoire des croisades" (af Michaud; 1875—76)
och "Roland furieux de l’Arioste" (1879).
(Teckningarna till Tennysons idyller äro utförda i
stålgravyr, de öfriga i träsnitt.) D. tecknade äfven
för flera franska och engelska illustrerade tidningar.
Som målare åstadkom han ett 60-tal mestadels stora
dukar. Hans ämneskrets var äfven på detta område
högst omväxlande; han målade Slaget vid Alma
(1855), Francesca da Rimini (1861), Slaget vid
Inkerman, Dante och Vergilius i förrädarnas krets
i helvetet, Syndafloden (1863), Neofyten (1868),
Tobias och ängeln (Luxembourg-galleriet), Kristendomens
triumf, En sommarnattsdröm, Alplandskap,
Marseljäsen (1870), Elsass (1871), Spansk siesta,
Dansande zigenerskor i Granada, Mörkret öfver
Golgata (1873), Jeftas dotter, Kristna martyrer
(1874), Barnamordet i Betlehem, Mose inför Farao
(1878) och Ecce homo (s. å.). 1877 framträdde D.
såsom bildhuggare, med gruppen Parcen och Amor,
och året därpå utställde han sin stora figurrika vas
La vigne, statyn Ganymedes, gruppen La gloire,
en Madonna m. m. Hans sista verk var monumentet
öfver Alexandre Dumas d. ä. med flera bifigurer,
rest efter hans död på Place-Malesherbes i Paris.
— I sin frodiga och oförtröttade alstring visar D.
en outtömlig skaparkraft och fantasistyrka, men hans
framställning är ofta flyktig och ytlig och blef
därtill med åren sorgligt maniererad. Bäst var han
på det fantastiska och groteska området och i
karikatyren. Af hans större teckningsserier stå de
Perraultska sagorna och Don Quijote främst. Mindre
tillfredsställande äro bibelplanscherna. D. sträfvade
efter ett namn som monumental målare och
bildhuggare, och grämelsen öfver den kallsinnighet,
hvarmed framför allt hans målningar mottogos,
synes ha påskyndat hans död. I London utgafs 1870,
under titeln "The Doré gallery", ett vackert urval
af hans bästa dittills utförda teckningar (250 pl.
med text). Svenska Doré-upplagor äro: "Perraults
sagor" (40 pl.; 1873), "Baron Münchhausen"
(1875), Dantes "Divina commedia" (135 pl.; 1875—76)
och "Den heliga skrift" (H. M. Melins
bibeluppl., 230 pl.; 1874—78). D:s konst är skildrad
af Delorme (1879), Roosevelt (1885) och Jerrold
(1891).
(G—g N.)

Dorema Don, bot. farm., ett ganska egendomligt
släkte inom fam. Umbelliferæ. En art, D.
ammoniacum Don (se fig.), växer i Persiens öknar och å
stäpperna kring sjön Aral samt upp mot sjöarna
Balkasch och Alakul i södra Sibirien.
Den är en mångårig, omkr. 4 m.
hög ört med ett blågrönt, naket
utseende. Endast vid roten, som
växer i flera år, innan den
högresta stjälken utvecklas, finnas
fotslånga, 3 gånger parbladigt delade
blad. Stjälkens blad äro förkrympta
till fjäll. Blommorna äro höljda
af filtludd och sitta i enkla, små,
nästan klotrunda flockar, som äro
klaselikt ordnade utefter stjälkgrenarna.
I stjälken och, före
densammas utveckling, i roten finnes
en ymnig balsam, som utsipprar å
stjälken i form af droppar eller
"tårar", hvilka stelna i luften och
insamlas (företrädesvis i Persien)
samt utgöra drogen gummi resina
ammoniacum in lacrymis l. granis.
En annan form af denna drog
kallas gummi res. amm. in massis amygdaloides,
som förr utgjorde den vanligaste handelssorten
och som består af stora, mer än 1 kg. tunga
massor af mer eller mindre tätt sammanpackade
korn eller s. k. mandlar af utvändigt gulaktig, inuti
blåaktigt mjölkhvit färg. Den erhålles ur roten.
Ammoniakgummi innehåller flyktig olja, harts och
gummi. Det ingår i åtskilliga plåster och piller
samt nyttjas som fördelande och slemlösande.
Ammoniakgummi erhålles äfven af D. Aucheri Boiss.
(Persien), D. aureum Stcks (Belutsjistan) och D.
hirsutum Loft. (Persien).
O. T. S. (G. L—m.)


Dorer [då̄rer], Eugen Robert, schweizisk
bildhuggare, f. 1830 i Baden (Aargau), d. 1893
där, studerade i München, Dresden (hos Rietschel
och Hähnel) och Rom samt var sedan 1872 bosatt
i Bern. Bland hans arbeten berömmas i synnerhet
utkastet till ett Winkelriedmonument (icke utfördt)
och Nationalminnesvården till påminnelse om
Genèves förening med Schweiz (bronsgrupp i Genève).
Hans hufvudarbete är Nationalmonumentet framför
förbundsbyggnaden i Bern: en brunn med en grupp,
framställande sammansvärjningen på Rütli, och med
bilderna af Germania, Italia och Gallia.

Dorerna l. Dorierna (grek. dorie͡i’s), en af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>