Rhodos bildade en tid ett förbund, det doriska Hexapolis, som, sedan det öfvervägande joniska Halikarnassos uteslutits på perserkrigens tid, förändrades till ett Pentapolis. Doriska dialekten. Se Grekiska språket. Doriska vandringen, dorernas utvandring åt söder 1104 f. Kr. Se Dorerna och Heraklider. Dorisk stil l. Dorisk ordning, bygnk. Se Pelarordning. Dorisk tonart, mus. Se Kyrkotonarter och Musik. Dorism, egendomlighet i det doriska folklynnet eller den doriska dialekten. Jfr Dorerna och Grekiska språket. Dorking [då̄'kiȵ], stad i syd-engelska grefsk. Surrey, vid Thames' biflod Mole. 7,670 inv. (1901). Utmärkta kalkbrännerier. Betydande handel med höns (en för trakten egendomlig ras). I nejden ligga flera ståtliga slott, däribland Deepdene, med rika konstskatter. Dorkinghönsen [då̄'kiȵ-] härstamma från grefsk. Dorking, England, där de fortfarande äro omtyckta som göddjur. De äro hvita, silfvergrå eller olikfärgade. Hvit Dorking har roskam och de båda andra färgvarieteterna enkel kam; alla ha dubbla baktår. Kam, hak- och öronlappar äro röda. Tuppen väger 3 1/4—4 1/2 kg., hönan 2 1/5—3 1/2 kg. H. F. Dormitor. Se Durmitor. Dormitorium, lat. (af dormire, sofva), sofkammare, gemensamt sofrum i ett kloster; klostergång med därutmed belägna celler. Dormös (fr. dormeuse, af lat. dormire, sofva), förr bruklig resvagn med sofplats; sofstol. Dorn [dårn], tekn., en järn- eller stålten, som vid metallbearbetning användes för att utvidga ett redan uppborradt hål, för att vid rördragning utfylla rörets inre och stadga dess form o. s. v. Dorn [dårn], Heinrich Ludwig Egmont, tysk musikledare och tonsättare, f. 1804 i Königsberg, d. 1892 i Berlin, studerade under Berger, Zelter och Klein, fick efter hvartannat kapellmästarbefattningar i Königsberg (1828), Leipzig (1829), Hamburg (1832), Riga, Köln (1843) och vid hofoperan i Berlin (1849), där han pensionerades och fick professorstitel 1869. Han grundade 1845 den renska musikskolan samt dirigerade 1844 och 1847 de nederrenska musikfesterna i Köln. Bland hans operor gåfvos med bifall Die Rolandsknappen (1826), Der schöffe von Paris (1838) och Die nibelungen (1854) m. fl. D:s kantater, humoristiska sånger och instrumentalsaker röja en vacker talang, men ha ej lyckats vinna några allmänna sympatier. D. var känd äfven såsom utmärkt dirigent och skarp kritiker. Han författade bl. a. den sarkastiska skriften Ostrakismus (1875) och själfbiografien Aus meinem leben (6 bd. 1870—79). — Af D:s söner var Alexander D. (f. 1833, d. 1901) från 1869 pianolärare vid k. musikhögskolan i Berlin samt flitig kompositör, medan Otto D. (f. 1848) gjort sig känd genom större tonsättningar (symfoniska verk, operor) m. m. A. L.* Dorn [dårn], Johannes Albrecht Bernhard, tysk-rysk orientalist, f. 1805 i Sachsen-Koburg, d. 1881 i Petersburg, blef 1826 professor i österländska språk vid universitetet i Charkov och 1835 i asiatisk historia och geografi vid orientaliska institutet i Petersburg samt 1842 direktor för asiatiska museet därstädes och 1843 öfverbibliotekarie vid kejserliga biblioteket. Om afganernas och de kaspiska ländernas historia och språk utgaf D. mycket värdefulla arbeten, bl. a. Mohammedanische quellen zur geschichte der südlichen küstenländer des Kaspischen meeres (1850—58) och Beiträge zur kenntnis der iranischen sprachen (1860—66). Dornach [då'rn-]. 1. Fabriksort i Elsass-Lothringen, 3 km. v. om Mülhausen. 7,320 inv. (1900). Stor textilindustri. — 2. (Dornegg) By i schweiziska kantonen Solothurn, vid Birs. Kejsar Maximilian I förlorade där 22 juli 1499 ett slag mot schweizarna, hvilket medförde, att Schweiz löstes från Tyska riket. På D:s kyrkogård är matematikern Maupertuis begrafven. Dornbirn [då'rn-], Tornbüren, stad i Vorarlberg (Österrike), 10 km. s. ö. om Bodensjön. 13,052 inv. (1900). Liflig bomulls-, siden- och järnindustri. Dornegg [då'rn-]. Se Dornach 2. Dorner [då'rn-]. 1. Isaak August D., tysk protestantisk teolog af positivt förmedlande riktning, f. 1809 i Neuhausen ob Eck (Württemberg), d. 1884 i Wiesbaden, blef 1862 öfverkonsistorialråd och professor i Berlin. Han utgaf på den kristologiska forskningens område Entwickelungsgeschichte der lehre von der person Christi (1839), hvilket kompletteras af det biblisk-dogmatiska arbetet Die lehre von der person Christi (1845—46; 2:a uppl. 1853—57). Dessutom offentliggjorde han Der pietismus, insbesondere in Württemberg (1840), Geschichte der protestantischen theologie (1867), System der christlichen glaubenslehre (2 bd, 1879—81; 2:a uppl. 1886—87) och Gesammelte schriften (1883). 1888 utkom i 2 bd "Briefwechsel zwischen H. L. Martensen und Dorner 1839—81". 2. August Johannes D., den föregåendes son, tysk filosof, f. 1846, 1889 e. o. och sedan 1891 ord. teologie professor i Königsberg, har framställt sin kunskapsteori och metafysik i Das menschliche erkennen (1887) och sin etik i Das menschliche handeln (1895). Han utgår från den kantska kunskapsteorien, men antager metafysikens möjlighet och förfäktar vissheten om en transcendent Gud. Utan metafysik skulle etiken vara en illusion. ^S--e. Dornröschen [då̄rn-], ty., sagofigur. Se Prinsessan i den sofvande skogen. Dorobanți [-ba'ntsi], rum., krigsv., benämning på det halfpermanenta infanteriet i rumäniska armén. Se Rumänien (försvarsväsendet). Dorogobuzj [daragabūʃ], en af en hög mur omgifven stad i ryska guvern. Smolensk, vid Dnjepr, som där blir segelbar, och nära järnvägen Moskva—Brest-Litovski. 6,640 inv. (1897). Handel med landtmannaprodukter. D. har tillhört Ryssland sedan 1667. Dorohoi l. Dorohoiŭ [dåråchå'i]. 1. Nordligaste länet (județ) i Rumänien (Moldau). 2,822 kvkm. 159,461 inv. (1899), 56 på 1 kvkm. — 2. Hufvudstad i nämnda län, vid Pruths biflod Jijia. 12,701 inv. (1899; däraf 6,903 judar). Liflig handel och stora marknader. Doronicum L., Gemsrot, bot., växtsläkte af fam. Compositæ, nära släkt med Arnica. I trädgårdar odlas ofta D. caucasicum M. B., en 30—50 cm. hög, flerårig ört med hjärtlika blad och vackra, höggula korgar, som utvecklas tidigt på våren. G. L—m.