Dorosjenko, Petr Doroteevitj, ryktbar lillrysk kosackhetman, f. 1627 i Tjigirin (Ukrajna) såsom son af en kosacköfverste, d. 1698. D. deltog redan i B. Chmielnickis fälttåg 1649 och spelade en framstående, men olycksbringande roll i Lill-Rysslands bedröfliga historia under andra hälften af 1600-talet. Tvetydig, äfventyrlig och orolig i sin politik, fick D. af sultanen hetmansvärdigheten 1669, men detta bestreds af Mnogogresjnyj, som fick samma titel af Moskvas tsar. Kampen mellan de båda rivalerna störtade hela Ukrajna i fördärf. D. blef 1672 herre öfver västra Ukrajna under sultanens skydd, men Ryssland misstrodde honom och utnämnde 1674 Samojlowicz till herre öfver både vänstra och högra Dnjepr-landet. Till slut måste D. gifva sig för Samojlowicz' öfvermakt och dog i rysk landsflykt i byn Jaropoltj (guvern. Novgorod), som han fått af tsaren. A—d J. Dorotea, socken i Västerbottens län, Åsele lappmarks tingslag. 3,051 kvkm. 3,579 inv. (1905), däraf 547 i Risbäcks kapellförsamling. D. bildar med denna ett konsistoriellt pastorat i Luleå stift, Lappmarkens första kontrakt. Dorotea, svensk-dansk-norsk drottning, dotter af den brandenburgske markgrefven Johan Alkemisten och Barbara af Sachsen, föddes 1430, förmäldes i sept. 1445 med unionskonungen Kristofer samt fick då af honom i morgongåfva bl. a. Örebro hus med Närke och Värmland — en för Sveriges och Danmarks lugn högst olycksbringande skänk. Redan 1448 blef hon änka, men 28 okt. 1449 förmälde hon sig för andra gången, med Kristian I, som gaf henne Kalundborgs län och Samsö i lifgeding i Danmark och Romerike i Norge. Hennes anspråk på den af Kristofer fastställda morgongåfvan vägrade svenskarna emellertid att uppfylla, dels emedan hon var gift med Sveriges uppenbare fiende och dels emedan morgongåfvebrefvet, mot landslagens föreskrift, var utfärdadt utan råds råde. Efter Kristians uppstigande på Sveriges tron (1457) stadfäste rådet likväl (maj 1458) Kristofers morgongåfva, hvarjämte D. af Kristian fick Norbergs bergslag. När Kristian 1463 fördrefs från Sverige, miste D. ånyo sitt lifgeding, och denna förlust gick henne djupt till sinnes. Hon pantsatte sina juveler i Lybeck för att skaffa sin make medel till det krig, hvarmed han — såsom det troddes, till följd af hennes eggelser — hemsökte Sverige och som slutade med hans nederlag på Brunkeberg (1471) mot Sten Sture d. ä. D:s hat vände sig därefter framför allt mot denne. Ehuru 1472 års fredsfördrag mellan Sverige och Danmark icke betog henne utsikten att erhålla sin rätt, förmådde hon, under ett besök i Rom 1475, Sixtus IV att slunga bannstrålen mot herr Sten, såsom den där förhölle henne hennes rätt. Sedan hennes make dött (1481), uppträdde hon en tid litet fogligare för att därigenom icke helt och hållet stänga sin son Hans' utsikt att få den svenska kronan; men efter några år började hon åter processa, och under en pilgrimsresa, som var afsedd till Heliga landet, men stannade vid Rom, utverkade hon 1488 påfliga bannbullor mot herr Sten. "Med den hos en del gamla kvinnor vanliga hätskheten och envisheten" fortsatte hon sina stämplingar mot denne. — D. var i hög grad kraftfull och hushållsaktig. 1480—81 fick hon Schleswig och Holstein i förläning för lifstiden mot ett lån på 100,000 mark, "som naturligtvis existerade blott på papperet". Genom Kristian blef hon moder till fyra söner, af hvilka två, konungarna Hans och Fredrik I, hunno mogen ålder, och en dotter, Margareta, förmäld med Jakob III af Skottland. Sedan Hans blifvit konung (1481), arbetade hon ihärdigt på att äfven Fredrik skulle få land att regera öfver och genomdref, att Schleswig-Holstein (1490) delades mellan bröderna. Hon dog i Kalundborg 22 nov. 1495 och ligger begrafven i Roskilde domkyrka. J. Th. W. Dorotea, dansk-norsk drottning, f. 1511, d. 1571, var dotter till hertig Magnus I af Sachsen-Lauenburg och syster till Gustaf I:s första gemål, Katarina. Hon äktade 1525 prins Kristian (sedermera Kristian III), utöfvade stort inflytande på sin make och visade mycken myndighet gentemot de danske statsmännen. Efter Kristian III:s död, 1559, motarbetade hon med stor ifver utbrottet af ett krig med Sverige och arbetade sedermera (1565) förgäfves för att åstadkomma fred. Hon låg ständigt i tvist med sin son, konung Fredrik II, förargade sig öfver hans slösaktiga hof med dess fria seder och hindrade hans plan att äkta Anna Hardenberg. Själf ämnade hon gifta om sig med sin 11 år yngre svåger, hertig Hans, något, som på den tiden ansågs otillbörligt. E. Ebg. Dorotea, prinsessor. Se Kristian, skandinaviska konungar (Kristian II och III). Dorotea, markgrefvinna af Baireuth, var dotter till Fredrik Ludvig af Holstein-Sönderborg-Beck och föddes 24 nov. 1685. Hon förmäldes 1709 med markgrefven Georg Fredrik Karl af Baireuth, blef för äktenskapsbrott skild från honom 1716, hölls därefter fängslad i Nürnberg ända till 1734 och utgafs då för död, men öfverfördes hemligen till Sverige. Där lefde hon sedan, under namnet öfverstinnan Zeidewitz, på Stäflö gods, nära Kalmar. Död 25 dec. 1761. Hennes och markgrefvens son, Fredrik, förmäldes med Fredrika Sofia Vilhelmina af Preussen, drottning Lovisa Ulrikas syster. Dorotheos från Monembasia är författare till en grekisk världskrönika, som räcker från världens skapelse till 1629 och som i 17:e och 18:e årh. var den grekiska kulturvärldens mest populära historiska handbok. Dess källor och värde äro ännu outredda. V. Lm. Dorp, förr stad i preussiska Rhenprovinsen, men sedan 1889 införlifvadt i Solingen. Dorpat (ty. Dörpt, Darpt l. Derpt, estn. Tartulin, lett. Tehrpat), sedan 1893 officiellt Jurjev, stad i ryska guvern. Livland, vackert belägen på båda sidor om den segelbara floden Embach. 42,421 inv. (1897), öfvervägande tyskar, till mindre del ryssar och ester. Till följd af en stor eldsvåda 1775 har D. en genomgående modern prägel. Inne i staden höjer sig på högra flodstranden det fordom citadellkrönta Domberget med särdeles vackra kyrkoruiner. Nu ligga där biblioteket, observatoriet, flera medicinska institut samt parker och trädgårdar. D. har 4 lutherska och 2 grekiska kyrkor samt är säte för ett universitet, hvars nya byggnad ligger på södra sluttningen af Domberget. Både industrien och handeln äro mindre betydande. Universitetet (en utvidgning af det 13 okt. 1630 inrättade gymnasiet; jfr här nedan) stiftades af Gustaf II Adolf 1632 (instiftelsebrefvet är dateradt lägret vid Nürnberg 30 juni) samt återupprättades 1802 och hade 1905—06