93 lärare och omkr. 2,000 studenter. Det har 5 fakulteter: den evangelisk-teologiska, den historisk-filologiska, den fysisk-matematiska, den juridiska och den medicinska. Dess bibliotek omfattar omkr. 250,000 band och 160,000 småskrifter. Fr. o. m. 1895 hållas alla föreläsningar på ryska språket, på tyska endast i den teologiska fakulteten och några få i de öfriga fakulteterna. Till universitetet höra utom de vanliga institutionerna en botanisk trädgård, ett konstmuseum och ett antikvitetsmuseum. I nära samband därmed står ock en del lärda sällskap, bl. a. Estniska lärda sällskapet (stift. 1838). I D. finnas dessutom ett veterinärinstitut, ett stadsarkiv, ett gymnasium och ett realgymnasium, ett ryskt skollärarseminarium o. a. skolor. — D. anlades 1030 af ryske storfursten Jaroslav I, kom 1224 under Svärdsriddarorden och var därefter en viktig hansestad. Det eröfrades af ryssarna 1558, men afträddes 1582 till Polen och intogs i slutet af 1600 af svenskarna, som iståndsatte stadens och slottets illa medfarna, men starka murar och torn. Det återtogs i apr. 1603 af polackerna under Chodkiewicz och motstod ett svenskt anfall kort därefter samt en 5 veckors belägring 1606. 16 aug. 1625 kom D. åter i svenskt våld, och en militärkoloni började därefter anläggas i staden, hvars befästning började förstärkas, men mycket var ej gjordt, då ryssarna i aug. 1656 började belägra D., hvars 600 man starka besättning försvarade sig till 12 okt., då kommendanten W. v. Ungern, som ej hade mer än 140 man friska, måste gifva sig. M. G. De la Gardies försök sommaren 1657 att återtaga D. misslyckades, men i freden i Kardis (1660) återlämnades det till Sverige. 1662 beslöts, att D. skulle erhålla en "real fortifikation"; arbetet härmed påbörjades 1666, men afbröts, då såväl slottet som en del af staden afbrann, och återupptogs 1669. Då Dahlbergh 1682 inspekterade D., fann han det vara i "tämlig defension", men från 1683 började en ny befästningsplan utföras under P. v. Essens ledning. När D. 1704 hotades af ryssarna, voro emellertid flera af de 8 bastionerna ofullbordade, men kommendanten K. G. Skytte byggde i hast provisoriska verk och försvarade sig från 4 juni till 14 juli, ehuru 30,000 kanonskott afskjutits mot staden samt 6,000 bomber och 50 eldkulor inkastats däri. Ryssarna hade dock lidit en förlust af 5,000 man. D:s invånare bortfördes af tsar Peter till det inre af Ryssland, och staden stod så godt som öde i 13 år. Genom freden i Nystad 1721 afträddes D. jämte det öfriga Livland till Ryssland (jfr Bienemann, "Die katastrophe der stadt D. während des nordischen krieges", 1902). — Svenskarna inrättade i D. en hofrätt (1630) och ett universitet (1632). Det fördelades på fyra fakulteter samt försågs med 17 ordinarie och 2 extra ordinarie professorer. Till dess underhåll anslogs den till 5,333 riksdaler uppgående årliga räntan af två socknar uti Ingermanland. Studenternas antal var ännu år 1633 mycket ringa (endast tio svenskar och några finnar), men växte sedermera betydligt. 1656, då ryssarna intogo staden, blef universitetet sprängdt. 28 jan. 1689 utfärdades dock nya statuter för ett universitet i D., och 21 aug. 1690 firades den återupprättade högskolans invigning, ehuru läroverket tyckes hafva till en viss omfattning trädt i verksamhet redan några år förut. Universitetet kallades Academia gustaviana-carolina, till en påminnelse om, att det utgjorde en fortsättning af det gamla lärosätet. Till rektor utsågs teol. prof. Olaus Moberg från Södermanland. Professorernas antal bestämdes till 10, och universitetets årliga anslag uppgick till 9,000 daler. 1699 flyttades universitetet till Pernau. (J. F. N. L. W:son M.) Dorph. 1. Niels Vinding D., dansk filolog och öfversättare, f. 1783, d. 1858, rektor i Horsens, erhöll 1840 professors titel. Han utgaf öfversättningar af Holbergs "Niels Klims underjordiske reise" (ursprungligen skrifven på latin), flera antika arbeten, särskildt Sofokles' tragedier, och åtskilliga engelska skådespel. E. Ebg. 2. Anton Laurids Johannes D., den föregåendes son, dansk målare, f. 1831 i Horsens, utbildade sig vid Köpenhamns konstakademi samt hos Eckersberg och Marstrand, vann ett namn som lycklig porträttmålare samt tilldrog sig därefter uppmärksamhet genom en rad vackra genrebilder med motiv ur allmogens och fiskarnas lif (två i Köpenhamns konstmuseum) och åtskilliga altartaflor (Jesus hos Marta och Maria, Jesus låter barnen komma till sig m. fl.). Ph. W.* 3. Niels Vinding D., den föregåendes brorson, dansk målare, f. 1862 i Haderslev, studerade vid akademien i Köpenhamn samt i Kröyers och Tuxens skola. Han har utställt porträtt (Herman Bang, 1889, P. Schram 1890 m. fl.), genrebilder, landskapsstämningar, bl. a. den starkt lyriska, i linje- och färgverkan särdeles helgjutna Sen sommarafton med badande kvinnor (utst. 1898). Bland hans nyare arbeten märkas En gammal dam i sin trädgård (ett mycket känsligt porträtt af konstnärens moder, utst. 1903) och kompositionen Kain hör Guds röst (1905). D. har äfven gjort ritningar till möbler. Han är sedan några år tillbaka verksam äfven som konstkritiker och grundade 1899 tidskriften "Kunst". — Hans hustru, Berta D., född Green, målarinna, f. 1875, debuterade på den fria utställningen 1889. Hennes Eva väckte uppseende på vårutställningen 1903. Hon har målat förträffliga porträtt och barngenrer och äfven utfört dekorativa arbeten. G—g N. Dorregaray, Antonio, markis de Eraul, carlistgeneral, f. 1824, d. 1882, kämpade 1836—39 i den äldre don Carlos' här, gick sedermera öfver till det kungliga partiet, utmärkte sig 1859 i marokkanska fälttåget och bestred 1866—68 en högre syssla inom Habanas polis. 1872 slöt han sig till den yngre don Carlos' ("Karl VII:s") uppror mot Spaniens republikanska regering, vann i maj 1873 med sin skara en seger vid Estella och blef i maj 1874 carlist-arméns öfverbefälhafvare. Hans krigföring var barbarisk: pardon fick hvarken gifvas eller tagas. I febr. 1876 flydde han, jämte don Carlos, från Spanien till England. (L. W:son M.) Dorsal (jfr Dorsum), hvad som har afseende på ryggen. Ordet användes oftast för att beteckna "läget åt ryggsidan till" i motsats till ventral, som betecknar "läget åt buksidan till". J. E. J—n. Dorsalalveolarer (Noreen: dorsoalveolarer; Lundell: dentipalataler), språkv., språkljud, som bildas genom artikulation af tungans öfre yta (dorsum) mot öfre tandvallen (alveolerna). Det svenska riksspråkets s. k. tje-ljud (i tjära, kär) är sammansatt af två dorsalalveolara ljud, ett t-ljud