de verken van Gerrit Dou" (1901), och O. Granberg, "Konsthistoriska studier och anteckningar" (1895). O. G—g. Douai l. Douay [doä'], arrondissemangshufvudstad i franska depart. Nord (Flandern), vid den kanaliserade Scarpe. 26,407 inv. (1901; som kommun 33,649). D. är omgifvet af fästningsverk från 15:e och 16:e årh., men har upphört att vara fästning, har flera vackra kyrkor, ett gotiskt stadshus med 40 m. högt torn, en arsenal, en teater, ett lyceum, ett seminarium för lärare och lärarinnor, en artilleriskola och flera tekniska skolor, ett bibliotek på 90,000 band, ett rikt museum för konst, etnografi, arkeologi och naturvetenskap och är säte för en appellationsdomstol. Tillverkning af maskiner, åkerbruksredskap, socker, kemikalier, läder m. m. Liflig handel med spannmål, kol, lin och oljefrön. D., som ursprungligen hörde till belgiska Flandern, eröfrades af fransmännen 1667 och afstods till dem i freden i Aachen 1668. 1710—12 var staden besatt af engelsmännen, men återgafs 1713 till Frankrike, hvarefter Ludvig XIV flyttade parlamentet i Tournai till D. Filip II upprättade ett universitet i D. (1562), som skulle bilda en motvikt mot den nederländska protestantismen och egde bestånd till den stora revolutionen. Sedan inrättades där en filosofisk och en juridisk fakultet, men dessa flyttades 1888 till Lille. Douane [doa'n], fr. (sp. aduana, af arab. addivan, tullkammare), tull, tullväsen, tullverk, tullhus, tullkammare, tullumgäld. Douarnenez [doarnənä's], hamnstad i franska depart. Finistère (Bretagne), vid en vik af samma namn. 12,865 inv. (1901). D. är Bretagnes viktigaste hamn för sardinfiske. Hafsbad. Douay, stad. Se Douai. Douay [doä']. 1. Charles Abel D., fransk general, f. 1809 i Besançon, utmärkte sig i Krimkriget (1855), i synnerhet vid angreppet på Malakov, blef därunder brigadgeneral, deltog sedan i 1859 års italienska fälttåg, blef 1866 divisionsgeneral, fick 1869 uppsikten öfver krigsskolan i S:t Cyr och erhöll vid fransk-tyska krigets utbrott, 1870, befälet öfver 2:a infanteridivisionen af Mac Mahons kår. Med denna division måste han 4 aug. 1870 upptaga striden mot den öfverlägsna 3:e tyska armén vid Wissembourg. Då han såg sina trupper vika, greps han af förtviflan öfver, att hans namn skulle fästas vid det första nederlaget. Han störtade därför in i fiendernas vimmel och fann på detta sätt den död han sökte. 2. Félix Charles D., den föregåendes broder, fransk general, f. 1816 i Besançon, d. 1879 i Paris, tjänade i Algeriet, på Krim (1855) och, såsom brigadgeneral, i det italienska kriget 1859, hvarunder han svårt sårades vid Magenta, förde som divisionsgeneral befäl i mexikanska fälttåget 1862—67 och fick 1870, vid fransk-tyska krigets utbrott, kommandot öfver 7:e armékåren. Efter Mac Mahons nederlag vid Wörth bedref han skyndsamt fullbordandet af Belforts utanverk och stötte därefter till Mac Mahons armé i Châlons. Vid Sedan försvarade han hårdnackadt höjderna på fransmännens vänstra flygel, men måste till följd af kapitulationen gifva sig fången. 1871 tog han en mycket framstående del i belägringen och eröfringen af Paris samt "kommunens" besegrande och räddade det i brand stuckna Louvre. 1873 blef han befälhafvare öfver 6:e armékåren och 1879 generalinspektör för armén. (L. W:son M.) Doublé [doblē], fr. Se Dubble. Double brown stout [da'bl bra͡un sta͡u't], eng. ("dubbelt brunt starköl"). Se Porter. Double eagle [da'bl ī'gl], eng., guldmynt i Nord-Amerikas förenta stater = 20 dollars. Double échappement [do'bl eʃapmã'], fr. ("dubbel utväxling"), en af Erard 1823 uppfunnen repetitionsmekanik i pianoforte (se d. o.). Doublera. Se Dubblera. Doublette [doblä'tt], fr. Se Dubblett. Doublure [doblȳr], fr. (af doubler, fodra), foder (i kläder). Doub [dō]. 1. Flod i östra Frankrike. Den rinner upp i Jurabergen (937 m. ö. h.) på 46° 40′ n. br. v. om Mont Risoux, flyter först mot n. ö., utgör till en del gränsen mellan Frankrike och Schweiz, vänder ofvan S:te-Ursanne i Schweiz tvärt mot v., genombryter i många krökningar Juras åsar och närmar sig Vogeserna, men ändrar vid Audincourt åter riktning och flyter sedan mot s. v., nästan parallellt med sitt öfre lopp, samt förenar sig vid Verdun med Saône. Längd 430 km. D:s dal inom Jurabergen är trång och ofta begränsad af lodräta klippväggar; där finnas många fall, af hvilka det högsta är Saut du Doubs, 27 m. högt. Vattenmängden är mycket växlande, men större än Saônes vid föreningen. En del af dess lopp (86 km.) begagnas af Rhen—Rhône-kanalen. — 2. Departement i östra Frankrike. Det omfattar en del af det forna Franche-Comté och det forna grefskapet Montbéliard. 5,260 kvkm. 298,864 inv. (1901), 57 på 1 kvkm. Omkr. 10 proc. äro protestanter. Fastän landet till största delen är uppfylldt af Jurabergen, äro dock jordbruk och boskapsskötsel, framför allt osttillverkning, af vikt. Hufvudnäringen är dock urtillverkning. Viktiga järngrufvor och stenbrott finnas; bearbetning af järn och trä drifves i stor omfattning med kraftledningar från bergsbygdens forsar. Det är indeladt i 4 arrondissemang: Besançon, Montbéliard, Baume-les-dames och Pontarlier. Hufvudstad är Besançon. Doucement [dosmã'], fr. (af lat. dulcis, ljuf), sakta, varligt, i god ro; tyst, utan buller; mildt. Doucet [dosǟ], Charles Camille, fransk dramatisk skriftställare, f. 1812, d. 1895, var först advokat, öfvergick 1837 till domänförvaltningen, lämnade sedermera statens tjänst, utnämndes 1853 till högste styresman för de franska teatrarna och blef 1863 chef för teaterafdelningen i ministeriet för det kejserliga huset. 1865 valdes han till ledamot af Franska akad. efter Alfred de Vigny och var 1876—95 dess ständige sekreterare. Hans årsredogörelser samlades i Concours littéraires (1866) och À l'institut (1896). D:s Comédies en vers utkommo 1858 och Œuvres complètes i 2 bd 1875. Douceur [dosȫr], fr. Se Dusör. Doucin [dosä̃'], fr. (af doux, söt), trädg., Pyrus Malus L. β pumila (Mill.), är en afart af det vanliga äppleträdet och skiljer sig från detsamma hufvudsakligen genom växtsättet. Till följd af sin svaga växtlighet användes doucin som grundstam för dvärgträd (se d. o.). C. G. D. Doué [doe'], D.-la-Fontaine, stad i franska depart. Maine-et-Loire (Anjou), vid den lilla floden