Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Douglas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom egare af Stjärnorp i Östergötland egnade han
sig åt landthushållning och det kommunala lifvet
(1888 landstingsman) samt blef af sitt läns landsting
1890 invald i Första kammaren, där han slöt
sig till det protektionistiska partiet. I det politiska
och offentliga lifvet intog D. snart en bemärkt och
inflytelserik ställning och utnämndes 1893 till
landshöfding i Uppsala län. Då grefve K. Lewenhaupt,
hvilken af Första kammarmajoriteten betraktades
som alltför undfallande för de norska anspråken,
afgick som utrikesminister, ansågs D. af Boström
som situationens man och kallades 1 juni 1895 till
Lewenhaupts efterträdare. Den principiella
meningsskiljaktigheten med ministärens chef och öfriga
medlemmar rörande notificeringen af den norska flagglagen
föranledde emellertid 13 okt. 1899 hans afgång.
Under beklagande af stortingets beslut i frågan,
erkände nämligen ministärens öfriga medlemmar
Norges rätt att i ärendet ensamt besluta och
tillstyrkte i följd däraf såväl upphäfvandet af 6:e
punkten i 1844 års k. bref rör. unionsflaggan som
stortingsbeslutets bringande till verkställighet genom
de unionella diplomatiska organen. D. förfäktade
däremot, att det låge i det monarkiska suveränitetsbegreppet,
att konungen skulle utöfva den Norge
genom dess grundlag tillkommande rätten att bestämma
om handelsflaggan samt att stortingets inkräktande
af denna rättighet ingalunda innebure något skäl
för konungamakten att uppgifva sin förut intagna
ståndpunkt. En i följd häraf uppstående konflikt
skulle på längden sluta med seger för konungamakten,
medan åter en eftergift skulle med nödvändighet af
utlandet betraktas som nödtvungen och där
framkalla den uppfattning, att konungen ej mera hos
Sveriges och Norges folk trodde sig finna behöfligt
understöd för unionens försvar mot de upplösande
krafterna. En sådan förändrad uppfattning hos de
utländska makterna af unionskonflikten skulle
innebära faror för den skandinaviska halföns framtid.
Under sin riksdagstid var D. 1891—93 statsrevisor,
vid 1892 års urtima och 1893 led. i konstitutionsutskottet,
1895 led. i särskilda utskottet för frågan
om arbetares invaliditetsförsäkring och 1901 led. i
särskilda utskottet för försvarsfrågan. I sistnämnda
egenskap uppges han, i syfte att bryta liberala
samlingspartiets motstånd mot härordningsförslaget, ha
tagit initiativ till underhandlingar på basis af en
kombination af både värnpliktens och rösträttens
utsträckning. S. å. afgick han ur Första kammaren,
sedan han i juli utnämnts till landshöfding i
Östergötlands län, men mottog återval hösten 1906. 1901
förordnades han till ordf. i Direktionen öfver Göta
kanalverk. Han är ock ordf. i Östergötlands läns
hushållningssällskap. Bland hans öfriga offentliga
uppdrag märkes i främsta rummet ordförandeskapet
i den s. k. Norrlandskommittén (1901—04), och
hans personliga inflytande torde icke oväsentligt ha
bidragit till Första kammarens beslut i frågan vid
1906 års riksdag. Dessutom var han ordförande i
bestyrelserna för de stora industri- och
landtbruksutställningarna i Norrköping s. å.
Försvarsfrågan har varit föremål för D:s lifligaste
intresse. Hufvudsakligen såsom uttryck därför torde
böra anses den af honom anonymt utgifna broschyren
Hur vi förlorade Norrland (1889; 3:e uppl. 1890),
hvilken väckt mycket uppseende inom och utom
Sverige. Uti broschyren skildras, huru svenska folket,
bländadt af humanitetens och upplysningens
fagra sken och försjunket i sorglöshet och materiella
sträfvanden, vanvårdat försvarets plikt och uppretat
Tyskland genom sin fullständiga likgiltighet för
stamförvantskapet samt huru det i följd däraf under
ett mellan kontinentalmakterna utbrutet krig fick
stå hjälplöst och måste afträda öfre Norrland med
dess malmfält till Ryssland, som tog äfven en stor
del af nordanfjällska Norge.
T—s.
Douglas [da’gləs], David. Se Dougl.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
