och har flera gånger varit kammarens sekreterare samt insattes nov. 1898 i koloniutskottet. 1 juni 1902—23 jan. 1905 var han kolonialminister under Combes och inträdde 14 mars 1906 som handelsminister i Sarriens kabinett, hvilken post han bibehöll, när Clémenceau 24 okt. s. å. blef ministerpresident. E. A—t. Doumic [domi'k], René, fransk kritiker, f. 1860 i Paris, lärare vid Collège Stanislas därstädes, har utvecklat en omfattande verksamhet som litteraturkritiker och essayist. Bland hans många arbeten kunna nämnas Portraits d'écrivains (1892; 5:e uppl. 1902), om Zola, Goncourterna, Dumas d. y. m. fl., De Scribe à Ibsen, Causeries sur le théâtre contemporain (1893; 5:e uppl. 1901), prisbelönt af Franska akad., Écrivains d'aujourd'hui (1894), La vie et les mœurs au jour le jour (1895), Les jeunes (s. å.; 4:e uppl. 1896), Études sur la littérature française (hittills utkomna fyra serier 1896—1900), behandlande Montaigne, Mérimée, Anatole France, Barrès m. fl., Essais sur le théâtre contemporain (1896), Hommes et idées du XIX:e siècle (1903), om V. Hugo, Beyle, Taine, Pasteur m. fl., samt flera för undervisningen afsedda litteraturhistoriska arbeten. R—n B. Doumpalm [dōm-], bot. Se Hyphæne. Dour [dōr], stadslik landtkommun i Belgien, prov. Hainaut, nära Mons. 11,425 inv. Stenkolsgrufvor och stenbrott. Douro [dåiro]. Se Duero. Dousa [dau'sa], Janus, holländsk statsman och författare. Se Does (Jan van der). Do, ut des, lat., "jag gifver, för att du må gifva (något i gengäld)", en till de romerska innominatkontrakten hörande formel, som nyttjas i vår tids politiska språk för att beteckna partiernas (eller staternas) ömsesidiga eftergifter. Douville [dovi'l], Jean Baptiste, fransk geografisk mystifikatör, f. 1794. Efter att ha företagit vidlyftiga resor, förvånade han 1832 den lärda världen med ett digert verk, Voyage au Congo et dans l'intérieur de l'Afrique équinoxiale fait dans les années 1828, 1829 et 1830. För sina påstådda upptäckter från Benguela till de stora sjöarna erhöll han franska geografiska sällskapets stora guldmedalj. Men snart blef han föremål för en häftig kritik, kunde ej öfvertyga allmänheten om det oberättigade i densamma och begaf sig 1833 till Brasilien, där han mördades 1837. Det har ådagalagts, att D. företagit blott en del af sina uppgifna resor i Central-Afrika, men att han troligen lagt outgifna portugisiska beskrifningar till grund för den öfriga resan. Burton har funnit hans beskrifningar af Kongo-trakten träffande, hans iakttagelser märkvärdigt noggranna och de i hans arbete anförda profven på infödingarnas språk ovanligt korrekta. Doux [do], fr., söt i smaken (jfr Champagne, sp. 48). Douzette [dose'tt], Louis, tysk målare, f. 1834 i Triebsees (Neuvorpommern), började som ämbetsmålare, kom sedan till Berlin för att bli konstnär, men måste för fattigdom fortsätta som handtverkare, tills han genom en kopia efter Ruijsdael väckte uppseende och 1864 började få undervisning. Han gjorde 1865 en studieresa i Sverige och kom ända till Torneå för att se midnattssolen. Sedan har han målat landskap, äfven skandinaviska, mest månskensstycken, vittnande om virtuositet i behandlingen. D. har professorstitel och är bosatt i Barth, vid Östersjön. Han är representerad i Berlins nationalgalleri, Dresdengalleriet m. fl. st. (G—g N.) Dow [dau], annan namnform för holländske målaren G. Dou. Dowden [da͡u'dn], Edward, irländsk litteraturhistoriker, f. 1843 i Cork, sedan 1867 professor i engelsk litteraturhistoria och vältalighet vid Dublins universitet, har gjort sig ett namn som fin och skarpsynt kritiker. Hans arbete Shakspere: a critical study of his mind and art (1875; 5:e uppl. 1880) räknas bland de bästa nyare bidragen till Shakspereforskningen. Han har utgifvit Shaksperes sonetter (1881; 2:a uppl. 1882), "Hamlet" (1899), "Romeo and Juliet" (1900) samt "Cymbeline" (1903) och författat en Introduction to Shakespeare (1893). D:s Studies in literature 1789—1877 (1878; 3:e uppl. 1887) innehåller essayer öfver Landor, Tennyson, Browning, George Eliot, Whitman, V. Hugo, Lamennais, Quinet m. fl. Serien har fortsatts af Transcripts and studies (1888; ny uppl. 1896) och New studies in literature (1895; ny uppl. 1902). Hans biografi, The life of Percy Bysshe Shelley (2 bd, 1886; 2:a uppl. 1896), anses öfverträffa öfriga verk om Shelley. Han har äfven författat monografier öfver skalden Southey (1880), Browning (1904) och Michel de Montaigne (1905) samt The french revolution and english literature (1897) och A history of french literature (s. å.). D:s egna dikter (Poems, 1876; 2:a uppl. 1877) äro efterklang af Milton, Wordsworth m. fl. Han har ombesörjt upplagor af Shelleys (1890) och Wordsworths (1891) arbeten. D. är sekreterare i "Irish liberal union" och vicepresident i "Irish unionist alliance" samt har bekämpat de irländska home-rule-sträfvandena. R—n B. <img l>

Dove [då̄fe]. 1. Heinrich Wilhelm D., tysk meteorolog och fysiker, f. 1803 i Liegnitz, d. 1879, utnämndes 1829 till professor i fysik i Berlin (han var förut professor i Königsberg) och blef 1837 medlem af vetenskapsakademien därstädes. Den af D. uppfunna och efter honom benämnda Doves vindvridnings1ag (se d. o.) har spelat en stor roll inom meteorologien. Många af hans skrifter finnas intagna i den berlinska vetenskapsakademiens handlingar och i Poggendorffs annaler. De viktigaste af hans arbeten i fysik behandla lagarna för inducerade elektriska strömmar, åtskilliga till ljusets polarisation hörande fenomen och fasta kroppars färger äfvensom akustiska företeelser. Af hans meteorologiska arbeten äro Meteorologische untersuchungen (1837) och Verbreitung der wärme auf der oberfläche der erde (1852) de förnämsta. D. var länge den ledande meteorologen i Europa. 2. Richard Wilhelm D., den förres son, tysk rättslärd, f. 1833 i Berlin, blef 1855 juris