stå kvar såsom ryggarna North och South D. Sannolikt har en stor flod, som flutit fram mellan dem båda, utfört detta erosionsarbete. — I militäriskt afseende äro ryggarna viktiga, då de erbjuda lämpliga ställningar för att mottaga en från s. mot London tågande fiende. Det är till en viktig passage genom North D., som man förlagt det stående lägret vid Aldershot. J. F. N. Downs [da͡u’nṡ], The ("Dynerna"), berömd redd i smalaste delen af Engelska kanalen (Strait of Dover), utanför staden Deal, mellan Kent och Goodwin sands, som i ö. skydda den. Där tillintetgjorde holländske amiralen Martin Tromp 21—22 okt. 1639 den sista betydande spanska flottan, och på samma ställe utkämpades under 1600-talet sex strider mellan engelska och holländska flottor (1652, 1653, 1666). Dovrefjäll (no. Dovrefjeld) kallas vanligen det stora parti af de norska fjällen, hvilket i västlig riktning sträcker sig från riksgränsen till närheten af hafvet och bildar en förbindelseled mellan de fjällpartier, som innefattas under namnen Kölen och Langfjeldene. Oaktadt denna indelning af det norska fjällsystemet kan försvaras, till följd däraf att den ger en god öfversikt öfver riktningen af den högsta vattendelaren, är den likväl icke fullt berättigad, enär de fjäll, som man sammanfattar under benämningen D., i verkligheten bilda ett mycket inveckladt system af högre och lägre ryggar samt af toppar och fjällslätter, genomskurna af djupa dalar. Det rent geografiska D. kan anses ta sin början vid Röros och sluta vid Lesjas dalsänkning, som genomskär fjällmassan vid en höjd af 622 m. Det egentliga D. omfattar endast en mindre del af detta stora fjällparti, näml. den del, öfver hvilken den gamla vägen från Gudbrandsdalen går i n. till Opdal i Tröndalagen. Väster om denna väg reser sig Snehätta till en höjd af 2,321 m. Fjället har där en bredd från s. till n. af vid pass 70 km. och bildar den längsta af alla norska fjällöfvergångar. Vägen går fram i en dal, som knappast är belägen på större höjd än 1,000 m. Västra delen af fjället är mycket vild och sammanhänger med de höga fjällen i Romsdalen. Sydligare delen är en högt liggande platå, Gautstigen, öfver hvilken en gammal väg leder, och denna del sammanhänger i s. ö. med de stora fjällsträckningarna mellan Gudbrandsdalen och Österdalen. En skarp begränsning af D. i denna (inskränktare) mening kan dock ej uppställas. Till D. hör också den högt belägna dalen Drivdalen (se Driva). — Sitt namn har detta fjäll fått efter det lilla häradet Dovre, som intager den näst öfversta af Gudbrandsdalens terrasser och där man finner den gamla kungsgården Tofte, som ännu anses för den ståtligaste gården i dalen. På D. uppfördes "fjeldstuer" redan i början af 1100-talet. Den äldsta af dessa är "Hjerkin"; de öfriga äro "Fokstuen", "Kongsvold" (före 1704 kallad "Hullet") och "Drivstuen". Y. N. Dowson [da͡u'sn], Ernest, engelsk skald, f. 2 aug. 1867 i Kent, d. 23 febr. 1900, vistades en stor del af sitt lif i Frankrike och öfversatte en del franska verk till engelska. Tillsammans med Arthur Moore skref han två romaner, A comedy of masks (1893) och Adrian Rome (1899). Utom en samling skisser, Dilemmas (1895), författade D. lyriska dikter, samlade i Poems (1905), med biografi af A. Symons. R—n B. Dowsongas [da͡u'sn-]. Se Brännmaterial, sp. 417. Doxologi (af grek. Doxa, lof, pris, ära, och logos, ord, tal), Guds lofprisande, företrädesvis i bibeln, t. ex. 1 Krön. 29: 11, Ps. 72: 18, Rom. 11: 36, 16: 27, Gal. 1: 5, Hebr. 13: 21, Upp. 5: 13, och i den kyrkliga liturgien, t. ex. "Ära vare Gud i höjden" etc. Bönen Fader vår afslutas med en doxologi: "Ty riket är ditt och makten och äran och härligheten i evighet". — I den katolska liturgien skiljes på den lilla och den stora doxologien. Den lilla (doxologia minor) består af orden: Gloria patri, filio et spiritui sancto in sæcula sæculorum ("Ära vare fadern, sonen och den helige ande i all evighet"); den stora (doxologia major) utgör en utveckling af änglarnas lofsång vid Jesu födelse och börjar med orden Gloria in excelsis Deo ("Ära vare Gud i höjden"). Jfr Bön och Gloria. J. P. Doxopatres (grek. Δοξοπατϱῆς l. Δοξαπατϱῆς), bekant bysantinskt släktnamn, bland hvars bärare följande böra uppmärksammas. 1. Joannes D., en munk från Sicilien i 11:e årh., utvecklade i Konstantinopel en vidsträckt retorisk verksamhet och är författare till en mängd, delvis ännu bevarade retoriska skrifter. — 2. Neilos D., arkimandrit, författade 1143 på uppdrag af konung Roger II af Sicilien en geografisk-statistisk öfversikt öfver patriarkat, episkopat och metropoler, hvilken för den grekiska kyrkans historia är af icke obetydlig vikt. Död som hög ämbetsman i Konstantinopel. V. Lm. Doyen [dωajä̃'], fr. (af lat. decanus, se Dekanus), den äldste i en korporation (särskildt i en diplomatisk kår) med hänsyn till tjänsteåldern på platsen (i katolska länder är påflige nuntien diplomaternas doyen); ålderspresident; fakultetsdekanus vid franska universitet. — Doyen du sacré collège [-dy sakrē kållǟʃ], den främste i kardinalskollegiet. Doyle [då͡i'l], Rosina, lady Bulwer. Se Lytton 1. Doyle [då͡i'l], sir Arthur Conan, engelsk författare, f. 22 maj 1859 i Edinburgh, härstammar från en skotsk konstnärsfamilj. D. erhöll sin skolbildning vid Stonyhurst och studerade medicin i Edinburgh 1876—81, hvarefter han praktiserade i Southsea 1882—90 och företog vidsträckta resor. Tidigt dragen till litterära sysselsättningar, lämnade D. anonyma bidrag till "Chambers's journal" och har sedan 1890 egnat sig uteslutande åt litteraturen, med undantag af att han tjänstgjorde som militärläkare under en del af boerkriget. D. fortsätter den af Poe skapade detektivromanen och har äfven framgångsrikt följt R. L. Stevenson som författare af historiska romaner. De första romanerna A study in scarlet (1887; "Förföljd", 1893 och 1904), Micah Clarke (1888; "Mika Clarke's ungdomsöden", 1905), The sign of four (1889; "De fyras tecken", "Agra-skatten", 1891) och The white company (1890; "Hvita kompaniet", 1899) väckte uppmärksamhet genom fart i framställningen och spänning i händelserna, och med serien The adventures of Sherlock Holmes (först i "Strand magazine", 1891 i bokform), hvilken fortsattes af The memoirs of Sherlock Holmes (1893) m. m., vann D. den stora publiken. Senare arbeten af D. äro The exploits of brigadier Gerard (1896; "Brigadgeneralens