hjältedater", 2 bd, 1896 och 1903), Rodney Stone (1896; två öfv. 1897), Uncle Bernac (1897; öfv. s. å.), diktsamlingen Songs of action (1898), som visar inflytande från Kipling, och The green flag (1900; "Den gröna fanan", s. å.). Till svenska är flertalet af D:s verk öfversatt; de kring Sherlock Holmes' figur grupperade detektivhistorierna, som föreligga i flera öfversättningar och svenska upplagor, äro samlade i "Min vän privatdetektivens äfventyr" (6 bd. 1905). D. författade äfven The great boer war (1900; "Det stora boerkriget", 1901), afsedd att försvara Englands politik. Arbetet förskaffade honom titeln sir. D:s Novels utgåfvos 1903 i 12 bd. R—n B. Dózsa [dåsa] l. Dosa, György (Georg), äfven kallad György Székely [sēkelj], emedan han var född i szeklernas land, var anförare för bönderna i ungerska bondekriget 1513—14. Med en här på 60,000 man under sitt befäl, hvilken ursprungligen afsetts för ett korståg mot Belgrad, slog han biskop Csáky och Stefan Báthory, efter en två dagars strid vid staden Csanád, proklamerade därefter republiken och folksuveräniteten samt förfor skoningslöst mot böndernas fiender. Slutligen blef han vid Temesvár, hvars fäste han efter två månaders belägring var nära att intaga, öfverraskad och slagen af Johan af Zápolya samt på ett barbariskt sätt afrättad (han sattes på en tron af glödande järn och kröntes med ett brännhett diadem). Jfr Bondekrig, sp. 1104—05, och Márki, Georg D. och hans uppror (på ung., 1884). Dozy [dåṡī], Reinhart, nederländsk orientalist, f. 21 febr. 1820, d. 3 maj 1883, utnämndes 1850 till e. o. och 1857 till ord. professor i historia vid Leidens universitet. Hans förnämsta verk är Histoire des musulmans d'Espagne de 711—1110 (1861), i hvilket en omfångsrik och viktig del af världshistorien för första gången erhöll en tillfredsställande kritisk behandling. Af D:s många arbeten rörande Orienten må vidare nämnas Recherches sur l'histoire et la littérature de l'Espagne pendant le moyen-âge (1849, 3:e uppl. 1881), Le Cid d'après de nouveaux documents (1860) och den ytterst värdefulla Supplément aux dictionnaires arabes (2 bd i folio, 1881) samt det prisbelönta Glossaire des mots espagnols et portugais dérivés de l'arabe (i förening med W. H. Engelmann, 1869). D. utgaf äfven ett stort antal österländska verk i filologiska upplagor. Dr, d:r, svensk förkortning för doktor. Dr., förkortning för drachme; utländsk förkortning för doktor. Dráa (Wadi D.), stor stäppflod vid södra gränsen af Marokko, uppstår af två källfloder på södra sidan af Atlas' hufvudkedja, flyter först i sydöstlig riktning, vänder sig ofvanför El-Hamid plötsligt mot v. och faller ut s. v. om Kap Nun i Atlantiska hafvet. Det är dock blott efter snösmältningen i bergen, som floden når hafvet. Omkr. 600 km. från detta vidgar sig flodbädden till lagunen Ed-Debaïa. Ofvanför Ed-Debaïa, i sitt öfre lopp, vattnar D. en smal, lång, tätt befolkad dal, Ed-Dráa, hvars öfre del är bebodd af araber, nedre af berber, tillsammans omkr. 250.000 pers. Hufvudort i denna dal och tillika den förnämsta handelsplatsen i denna del af landet är Tamegrut. <img l>Draba verna.

Draba L., bot., växtsläkte af fam. Cruciferæ. Alla arterna äro låga örter med ovala skidor och hvita eller gula kronblad. De flesta tillhöra den arktiska (eller alpina) floran. Nio arter finnas i Sverige. Allmännast är D. verna L., nagelört, rågblomma, en liten ört med bladen i rosett vid basen af den bladlösa stjälken, som upptill grenar sig i några få blomskaft med hvar sin lilla hvita blomma. Rågblomman är en bland de tidigaste vårblommorna, som å solvarma, torra platser lockas i blom ofta redan i mars och april. Ett småländskt ordspråk säger: "När rågblomman står i flor, är tid att vårrågen gror". S. A. O. T. S. (G. L—m.) Drabant (äldsta svenska form, förra delen af 1500-talet, dravant l. dragvant, lty. dravant, ty. Trabant, måhända af tjech. drab, fotsoldat), ledsagare; anhängare. 1. Krigsv. Under nyare tidens första århundraden var drabant titel på den, som tillhörde furstliga personers lifvakt. Redan Gustaf I hade drabanter i sin tjänst; i 1539 års hofordning föreskrifves bl. a., att drabanter skulle öppna och sluta tåget, då hertigarna Erik och Johan gingo ut. Under Vasakonungarna nyttjades drabanter, som till ej ringa del voro utlänningar, äfven vid uträttandet af åtskilliga civila uppdrag i landsorten eller t. o. m. utomlands. De olika medlemmarna af konungahuset hade hvar och en sina drabanter, och deras antal var ej ringa. 1577—78 voro enl. rullorna Johan III:s, drottningens och prinsessan Elisabets drabanter mellan 80 och 90 under en "drabanthöfvitsman" eller "drabanthopman". Endast vid konungens bord hölls t. ex. under Karl IX:s tid utspisning för bortåt 120 drabanter, och under Gustaf II Adolfs regering, då K. M:ts drabanter voro en organiserad kår, dels ryttare, dels fotfolk, under en kapten och annat befäl, steg truppens numerär till öfver 200. Under Karl XI:s förmyndarregering bildade beridna drabanter (omkr. 40—50 man) jämte pikenerare och musketörer en tid ett "compagnie guardie". Sedermera (1675?) uppsatte konungen 6 korpralskap drabanter till häst med tillsammans öfver 200 man. De kallades än K. M:ts Garde de corps och drabanter till häst, än endast K. M:ts drabanter till häst, likställdes med vanliga ryttare och utgjorde, under en öfverstelöjtnant, ett "kompani" med öfversten för K. M:ts garde som chef; under öfverstelöjtnanten kommenderade en kaptenlöjtnant. I sept. 1700 ombildade Karl XII denna kår, så att den kom att utgöra idel officerare, 200, som varit kaptener eller löjtnanter vid andra regementen och utmärkt sig för synnerlig tapperhet. K. M:ts drabanter, såsom de kallades, omgåfvo Karl XII:s person och voro således alltid med, där striden var hetast. Under en Arvid Horn och Karl Gustaf Hårdh som kaptenlöjtnanter vunno de världsrykte genom sin bravur. Kapten för kåren var konungen själf. Kaptenlöjtnanten, hans närmaste man (motsvarande våra dagars "sekundchef"), hade generalmajors rang, löjtnanterna öfverstes. Under frihetstiden, då benämningen lifdrabant blef officiell, var Lifdrabantkåren till häst, fördelad på 6 korpralskap à