Svensk drabant 1560. Gustaf II Adolfs stånddrabant 1630. Karl XII:s drabant 1700. Lifdrabant 1783. Lifdrabant vid Karl XIV Johans hof 1844. Korpral vid stånddrabantkåren 1844.

25—30 man, åtminstone en tid förlagd till Arboga och Köping samt gjorde i tur och ordning vakttjänst hos konungen. 31 maj 1780 delades kåren i 4 små "kompanier" (Svea, Götes, Vendes och Finska), hvart och ett under en kaptenlöjtnant, och 7 okt. 1790 inrättades äfven för hertig Karl af Södermanland en lifdrabantkår till häst (30 man) under en kaptenlöjtnant. 2 maj 1821 upplöstes Lifdrabantkåren; några af befäl och trupp sattes på indragningsstat, de öfrige utnämndes till officerare vid det då upprättade Lifbeväringsregementet, som fick till uppgift att vapenöfva beväringsmanskapet inom Stockholms stad och län; dess officerare gjorde fortfarande såsom lifdrabanter vakttjänst hos konungen. Enligt k. förordn. 1858 upphörde detta regemente, i den mån personalen afgick. — Stånddrabanter kallades hillebard- eller bardisanbärande drabanter till fot, som slutligen blott bestredo yttre vaktgöring, figurerade i processioner o. s. v. De hade lägre rang än lifdrabanterna. Bland hofstaten upptogs långt in på 1800-talet en korpral vid Stånddrabantkåren. J. Th. W. 2. Astron. Se Satellit. Drabbning, vanlig benämning på strid, särskildt på sjöstrid. Drabbningsfördelning är hela besättningens fördelning å ett örlogsfartyg till alla under strid erforderliga befattningar och poster. Klart skepp till drabbning (allting ombord klargjordt för strid och alle man på sina poster enligt drabbningsfördelningen) intages på hornsignal, som vanligen benämnes larm. Ställning till drabbning: alle man på sina poster enligt drabbningsfördelningen, vare sig fartyget är klargjordt för strid eller ej. Ställning till drabbning (för aftoninspektion) intages å rustadt örlogsfartyg i regel minst en gång hvarje dag utom lördagar. H. W—l. Drabbningsfördelning. Se Drabbning. Drabeskos, stad. Se Drama. Drabo, järnkälla vid sydöstra ändan af sjön Björken, i Oppeby socken, Östergötlands län, hade länge varit begagnad af kringboende allmoge och ordnades till en kurort 1871 af dr C. M. Appelberg. Vattnet analyserades af A. Almén 1877 och visade sig tillhöra de medelstarka järnkällornas grupp. Under några år var platsen rätt mycket besökt, men på grund af dåv. svåra kommunikationer m. m. nedlades brunnsverksamheten 1882. Ln. Drac, flod i sydöstra Frankrike, börjar i dep. Hautes-Alpes på 3,000 m. höjd ö. h. samt flyter först i nordvästlig, därpå i nordlig riktning genom en dal, som skiljer Dauphinés alper från de västligare Kalkalperna. Strax nedanför Grenoble utmynnar den i Isère. Längd 150 km. Floden är mycket vattenrik. Dracæna L., bot., växtsläkte af fam. Liliaceæ, omfattar palmartade, stundom mycket höga träd, som växa i gamla världens varmare trakter samt hafva enkel eller slutligen grenad stam och smala, jämnbreda eller lansettlika blad, samlade i stammens eller grenarnas spets; där sitta äfven blommorna, som vanligen