Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drabbning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ytlighet och slarf. Bland hans senare
diktsamlingar böra dock framhållas Gamle guder og nye
(1881; under sign. Svend Tröst) samt Sangenes bog
(1889) och bland prosaskildringarna Skyggebilleder
(1883;, hvari han officiellt bröt med den Brandesska
klicken.
Det relativt nya intresse, som spåras i D:s
diktning under 1880-talet, är sagoäfventyret och
den dramatiska bildsammanställningen. Inom det
förstnämnda når han efter ett profförsök i slutet af
1870-talet ("Prinsessen og det halve kongerige")
hastigt konstnärligt kulmen med den fantasisköna
och djupsinniga berättelsen på vers Östen for
sol og vesten for maane (1880) och finner med
sagospelet Der var en gang (1891, 6:e uppl. 1904;
"Det var en gång..."; uppf. på k. operan 1887),
i diktsamlingen Fjældsange og æventyr (1885),
ett populärt dramatiskt uttryck för arten. Hans
första drama brister dock liksom hans romandiktning
i komposition och personutveckling, men eger en
fängslande lyrisk form och praktfulla dramatiska
situationer. Det bästa han här åstadkom under
förarbetenas period var den sensuellt glödande Tyrkisk
rococo och den mystiska medeltidsfantasien Esther,
en dramatisering af prosasagan "Vandenes datter"
("Böljornas dotter", 1882), bägge utgifna 1888 under
titel To dramatiske digte. D:s produktion under detta
årtionde utgöres för öfrigt af Peder Tordenskjold, ett
svagt försök till en nationaldikt i 17 sånger (1880),
diktsamlingen Dybe strenge (1884), berättelse- och
skissamlingarna Vildt og tæmmet (1881), Rejsebilleder
(1882, däri det för sin lyriska prosastil berömda
Brevet om Jan Steen), Smaa fortællinger (1884),
Danmark leve! (2 uppl. 1885), en matt pendang
till "Derovre fra grænsen", novellsamlingen
Kunstnere (1889), konstnärsromanen Med den brede
pensel (1887) samt de dramatiska arbetena Puppe og
sommerfugl (1882), Strandby folk (1883; omarb. 1897;
"Strandbybor", uppf. på k. operan 1884), Lykken i
Arenzano (1884), Alkibiades (1886) och Tusind og
en nat (1889). 1880-talet slöts med det intressanta
verket Forskrevet (1890), ett inkommensurabelt arbete,
på en gång en roman, som vill ge oss Köpenhamn i
poetisk belysning, och ett slags uppgörelse med det
officiella samhället, ett proklamerande af en ny
romantisk idealism och en skaldefantasis tumlande i
genial obundenhet. Den lyriska prosaform D. här ger
betecknar hans höjdpunkt inom stilen.
Från 1890-talets början har skaldens produktion
väsentligen varit dramatisk, och denna dramatik
har, om man undantar Kitzwalde (2 uppl. 1895), en
betagande "lille munter ridderroman" om mord och
brand, och de upprörda lyriska improvisationerna Den
hellige ild (1899), också varit det värdefullaste
han frambragt under denna tid. Framför allt har han
i sina "melodramer" funnit en dramatisk form, som han
visserligen ej vidare utarbetat, men som i sig själf
sitter inne med stora poetiska utvecklingsmöjligheter
— en dekorativ och musikalisk stil i stiliserade
färgspel och harmoniska stämningsackord med snabba
skisser af endast det väsentliga i en handling, som
belyses af en symbol. Mest typiska för arten äro den
förtrollande Middelalderlig och Dansen paa Koldinghus
(jämte Snefrid, Amor triumfans och Til hyrdeflöjtens
toner sammanförda i Melodramer, 1895). Starkast är
den monumentalt anlagda, af Wagners "Nibelungenring"
påverkade Völund smed (1894; 3:e uppl. 1898). Ännu icke nämnda
arbeten från samma tid äro dramerna Bonifaciusskæret
och Göglere (1893), melodramen Renæessance
(1894), Brav-karl (3 uppl. 1897), Kors og kaarde
(1898, innefattande Mellem troesfæller och Naar
klostermuren brydes), det poesirika medeltidsstycket
Gurre (1898, "Gurre", i sv. öfv. af D. Fallström
uppf. på Svenska teatern 1906, i D:s närvaro),
den fornnordiskt kraftiga Hallfred Vandraadeskjald
(1900), Det grönne haab (1902) och Hr Oluf han rider —
(1906), diktsamlingarna Unge viser af Svend Tröst
(1892) och Broget löv (1901), Kärntnerberättelserna
Tarvis (1891), den landtliga prosaelegien Kirke og
orgel (1904; "Kyrka och orgel", s. å.) samt en utmärkt
tolkning af Byrons "Don Juan" 1902.
D. har ofta erhållit offentliga understöd och
uppbär sedan 1879 "digtergage". 1896, då han fyllde
50 år, utgåfvos hans samlade Sömandshistorier (2:a
uppl. 1901) och 2:a uppl. af hans "Digte", hvarjämte
en del yngre danska och norska skalder och konstnärer
hyllade honom såsom sin mästare med "De unges
bog". Vid hans 60-års jubileum 1906 firades han i
Köpenhamn som en nationalskald, och en folkupplaga af
hans Samlede poetiske skrifter började utgifvas. Vid
samma tillfälle besökte han, som varmt besjungit
Sverige (bl. a. i den under unionskrisen 1905 utgifna
dikten Norden), för första gången Stockholm och blef
där föremål för en ståtlig hyllning. Sedan 1896 är
D. ledamot af Vet. o. Vitt. samh. i Göteborg. Till
svenska öfversattes "Valda noveller" 1884. Litt.:
P. Hansen, "Ill. dansk, litteraturhistorie" (2:a
uppl. 1895—1901), och G. Brandes, "Samlede skrifter"
(1899—1902).
S. S—n.
3. Anders Björn D., den föregåendes broder,
dansk språkforskare, f. 27 febr. 1860 i Köpenhamn,
blef student 1877, tog 1884 skolämbetsexamen,
sökte 1887 professuren i latin vid universitetet
i Kristiania, men förbigicks vid utnämningen,
ehuru han af de sakkunnige satts i första rummet,
hvilket framkallade en skarp protest af danska
vetenskapsmän. 1892 blef han docent och utnämndes
1905 till e. o. professor i klassisk filologi
i Köpenhamn. Bland hans arbeten märkas Catuls
digtning i forhold til den tidligere græske og
latinske litteratur (1887), Guderne hos Vergil
(s. å.) och Moderne Pindarfortolkning (1891) samt
tidskriftsuppsatser.
 |
| Fig. 1. Tetradrachmon från Aten (omkr. 490 f. Kr.). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
