dels genom den kroppsvikt de lägga i selen, dels genom muskelkraften, hvarvid det företrädesvis är bakbenens muskler, som tagas i anspråk. Dragarna böra därför hafva en väl afvägd kroppsbyggnad, hård benbyggnad, fylliga, fasta och genom öfning kraftigt utbildade muskler samt för dragning af tung last en hög kroppsvikt, under det att för arbete i rask takt en lättare kroppsbyggnad är fördelaktig. Den kraft, som dragaren kan utveckla, och den arbetseffekt, han kan lämna, bero af flera faktorer. Dragkraften uppgår under gynnsamma förhållanden till omkr. 14 proc. af kroppsvikten. Största arbetseffekt erhålles vid gynnsammaste förhållande mellan daglig arbetstid, hastighet och utvecklad kraft. I samma mån en af dessa faktorer minskas eller ökas, kan en motsvarande ökning eller minskning af endera eller båda de andra faktorerna ega rum. Största arbetseffekt erhålles i allmänhet af häst vid 8 timmars dagligt arbete och omkr. 1 m. hastighet i sekunden, och under sådana förhållanden bör en häst om 500 kg. vikt lämna en arbetseffekt af omkr. 75 mkg. pr sekund, motsvarande 1 maskinhästkraft. Vid 12 timmars arbetsdag nedgår dragkraften till blott 50 proc., under det att dragaren däremot vid 4 timmars arbete kan utveckla 150 proc., men i båda fallen blir arbetseffekten blott 75 proc. mot vid 8 timmars dagsverke. På samma sätt möjliggör minskad hastighet en större kraftutveckling, under det att raskare takt minskar dragkraften och i båda fallen arbetseffekten nedgår. Har dragaren att uppbära en last, vare sig af ryttare eller af framtunga fordon, minskas ock hans dragkraft och arbetsprodukt, likasom ock då flera dragare äro spända tillsammans för samma redskap. Se A. Sjöström, "Handbok i redskapslära". H. J. Dft. Dragarpenningar, ersättning till de vid vissa tullpackhus anställda s. k. packhuskarlar (se d. o.) för varors forsling från kaj till packhus, för öppnande och igenslående af fat, lådor, kistor o. d., hvari godset inkommer, för biträde vid varornas vägning och för deras återförande utom packhusporten m. m., hvilka bestyr af ålder ansetts åligga varornas egare. Afgifterna utgå efter taxor, som fastställts antingen af K. M:t eller, jämlikt 23 § i ordningsstadgan för rikets städer 24 mars 1868, af K. M:ts befallningshafvande. För Stockholms tullpackhus är taxan fastställd af K. M:t 18 jan. 1895. Dragarpenningarna hafva varit föremål för mycket missnöje från allmänhetens sida, men gjorda försök att få dem afskaffade hafva hittills icke ledt till någon påföljd. R. V. Drăgășani [-ʃa'ni], stad i rumäniska länet Vâlcea, i det s. k. Lilla Valakiet, nära floden Oltŭ; (Aluta) och vid järnvägslinjen Piatra—Râmnicu—Vâlcea. 4,398 inv. (1899). Vinodling. Där blef 19 juni 1821 Alexander Ypsilantis slagen af turkarna. Draga växlar, hand. Se Trassera. Dragbarhet, fys. Se Spänstighet. Dragbasun, mus. Se Basun. Dragbom. Se Vandring, mek. Dragduk. Se Drätt. Drage, biflod till Netze, upprinner i Obernsee i Pommern, upptager flera andra sjöars vatten och faller ut i Netze, på gränsen mellan Posen och Brandenburg. Längd 165 km. Dragée [-ʃē], fr. (af grek. tragema, fruktdessert, sötsaker), sockerpullor, sockergryn, en sockerbagerivara, bestående af anis- eller kumminfrön, nötkärnor eller mandlar, öfverdragna med sockerlag, ofta med tillsats af eteriska oljor o. s. v. Dragen, ett af norrmännen 1659 byggdt utanverk vid Halden, nuvarande Fredrikshald. D. ingick sedermera under namnet Overdragen som en halfbastion i Fredriksstens befästningar. L. W:son M. Dragendorff, Georg, tysk farmakolog och kemist, f. 1836 i Rostock, d. 1898, blef filos. doktor därstädes 1861 och med. hedersdoktor i München 1872. Sedan 1864 utöfvade han såsom professor i farmaci i Dorpat en synnerligen fruktbringande verksamhet, i det han dels själf utförde, dels gaf uppslag till och ledde ett stort antal farmakologiska och farmakologisk-kemiska arbeten, hvarvid han särskildt bidrog till utbildandet af de analytiska metoderna. Rika erfarenheter på nämnda områden nedlade han i Die qualitative und quantitative analyse von pflanzen und pflanzentheilen (1882). Äfven var han verksam på den rättsmedicinska kemiens område, hvarom vittna hans arbeten Die gerichtlich-chemische ermittelung von giften (flera uppl.) samt Beiträge zur gerichtlichen chemie (1871). C. G. S. Draget, en mindre kanal, som genomskär den landtunga, hvarigenom den i Kalmar sund, 13 km. n. om Kalmar, utskjutande halfön Skäggenäs är förenad med Smålands fastland. Dragfjäder. Se Ur. Dragfjärden, sydvästra delen af sjön Runn i Dalarna. Dragfä, zool. Se Ormdrag. Dragfärja. Se Färja. <img l>

Dragg, sjöv., ett slags båtankare af järn, utan ankarstock, försedt i den ena änden med en ring för draggtågets fästande och i den andra med 2 eller 5 utåtgående, böjda armar med flyn. <img r>

Jfr Ankare och Äntra. — Dragga, med en eller flera draggar, som släpas efter en båt, uppfiska ett sjunket föremål (t. ex. en kropp), en telegrafkabel e. d. ur vattnet. Ett ankare säges "dragga med", då det ej gripit fast tag, utan af fartyget drages med längs sjöbottnen. R. N.* Draggtryck (fr. retroussage). Se Koppartryck. Dragharmonika. mus. Se Harmonika. Draghållfasthet, riktigare Sträckhållfasthet, tekn., den kraft, hvarmed ett material motsätter sig särskiljandet af sina smådelar genom sträckning. Vid bestämmandet af sträckhållfastheten användas prismatiska stafvar af rund eller rektangulär sektion, hvilkas längd är afsevärdt större än tvärdimensionerna. Den sträckande och successivt ökade kraften anbringas så, att den verkar utefter profvets längdaxel. Med drag- eller sträckhållfasthet menas då den belastning per ytenhet, som materialet i fråga måste åsättas, för att profvet skall afsträckas. Angående utförandet af dessa försök samt de mera använda materialens hållfasthet för denna art af påkänning se Hållfasthet. G. D. Draghällan, skär uti inloppet till Sundsvall. 1878 uppfördes där, på stadens bekostnad, en fyr, som året därpå öfvertogs af kronan. A. G.