arbeten i krigskonst, krigshistoria och trupputbildning, i hvilka han framför allt uppmanade sina landsmän att tillgodogöra sig det ryska folkets egendomligheter och särskilda anlag, att lägga an på soldatens uppfostran mera än på exercis, att återgå till anfallet med blanka vapen i Suvorovs anda. Några af D:s arbeten äro öfversatta till främmande språk (äfven till svenska). D. åtnjöt ett väl förtjänt europeiskt anseende. 1896 blef han ledamot af svenska Krigsvet. akad. C. O. N. Dragon (af fr. estragon), farm., benämning på Artemisia Dracunculus L., hvilken ört, stundom odlad äfven i svenska köksträdgårdar, når 1 m. höjd samt har greniga stjälkar, helbräddade, jämnbredt lansettlika, gröna, glatta blad och mycket små, gulaktiga blomkorgar, hvilka sitta i slaka vippor i grenarnas toppar. Dragon har en angenämt aromatisk, skarp och stickande smak, beroende på en flyktig olja, hvarför den användes att gifva smak åt den bekanta s. k. dragonättikan ("vinaigre d'estragon") samt åt senap. O. T. S.*

Västgöta linjedragonregemente 1802. Dragon af Lifreg:ets dragonkår 1844. Dragon 1676. Dragon 1714. Officer vid Lätta dragonerna 1783. Officer vid Västgöta drag. 1806. Dragonuniform, fastställd i okt. 1906 Svenska dragonuniformer från olika tider.

Dragon (fr. dragon, af lat. draco, drake), lätt ryttare. Namnet härleder sig däraf, att dragonerna till en början voro väpnade med korta skjutvapen, hvilkas kolfvar liknade drakhufvud. Redan under 1500-talet förekommo i Frankrike med hjullåsbössor beväpnade ryttare, s. k. argoulets (se d. o.), af hvilka ett antal medföljde hvarje kavalleritrupp. Sedermera försågos dessa skyttar med korta skjutvapen samt indelades i särskilda afdelningar, och under hugenottkrigen (1562—98) fingo de namnet dragons, dragoner. De hade lättare utrustning än det öfriga kavalleriet och stredo vanligen till fots samt begagnade hästarna hufvudsakligen såsom fortskaffningsmedel. Detta slags rytteri infördes snart i Nederländerna och därefter i alla europeiska härar. Efter trettioåriga kriget blefvo dragonerna, som redan då upphört att begagna skyddsvapen och voro väpnade med musköter, småningom helt och hållet likställda med det öfriga lätta kavalleriet, och numera skiljas de från detsamma endast genom uniformen. Kejsar Nikolaus I i Ryssland sökte att i sin dragonkår upplifva den gamla föreningen af infanteri och kavalleri, genom att låta största delen af det sistnämnda strida till fots; men försöket måste öfvergifvas. C. O. N. Dragonader (fr. dragonnades, af dragon, dragon) kallas de i Frankrike på Ludvig XIV:s tid mot protestanterna (hugenotterna) riktade förföljelserna, vid hvilka den väpnade styrkan användes. Den första förföljelsen af detta slag skedde 1681, då på krigsministern Louvois' befallning några dragonregementen inkvarterades hos hugenotterna i Poitou och Limousin, för att tvinga dem att blifva katoliker. Sedermera utsträcktes inkvarteringarna, med ty åtföljande utpressning och våld, öfver hela landet,