Öfver skeppets midtparti var byggd en grafkammare, som, ehuru plundrad i forntiden, dock ännu innehöll många värdefulla saker. Fartyget har ej kunnat upptagas helt. Det härstammar från slutet af 700-talet. Se G. Gustafson, "Osebergfundet" (i "Aarsberetning for 1904, utg. af Foreningen til norske fortidsmindesmærkers bevaring", 1905). 3. Hs Hd. (T. J. A.) 4. Krigsv. Se Hane. 5. I luftseglingsteknisk mening en kropp, som, ehuru tyngre än luften, genom vindens tryck på en eller flera snedt ställda ytor kan höjas och hållas sväfvande i luften, så länge den står i fast förbindelse med marken genom en eller flera linor. Sedan urminnes tider har en fantastisk figur af sådan art under namnet "drake" användts af de österländska folken, särskildt kineser och japaner, mest till sport och kultändamål, men är först i nyare tid med visshet känd i Europa. Den förekom där till att börja med uteslutande som en leksak i den traditionella formen af ett lätt träkors, öfverspändt med papper, som bildar ett fyrsidigt, i ett af hörnen något utdraget plan. En svans af små pappersrullar, fastknutna på ett snöre, gifver stadga åt drakens rörelser i luften. Till allvarligare ändamål torde draken hafva brukats först i midten af 18:e årh., då den engelske forskaren A. Wilson 1749 uppsände termometrar, fästa vid drakar, och B. Franklin 1752 i Philadelphia utförde sitt ryktbara experiment att uppsamla elektricitet från ett åskmoln. Först på 1880-talet började ånyo intresse för drakarna att framträda, och den nu moderna draktekniken daterar sig från 1894, då meteorologiska observationer medelst drakar började systematiskt anställas vid observatoriet på Blue hill nära Boston. Resultaten af de vid Förenta staternas meteorologiska institution "The U. S. weather bureau" organiserade drakobservationerna föranledde drakens användning för dylika ändamål i de större kulturländerna (t. ex. vid de meteorologiska instituten i Trappes vid Paris, i Pavlovsk, nära Petersburg, i Lindenberg, s. ö. om Berlin, i Hamburg, i Strassburg och i Wien). I den fransk-skandinaviska meteorologiska drakstation, som 1902—03 var anordnad vid Hald på Jylland, deltogo svenska vetenskapsmän, och i Sverige ha sedan jan. 1906 vid den naturvetenskapliga stationen vid sjön Vassijaure i Lappland drakobservationer utförts. De senaste tio årens framgångsrika drakförsök hafva betingats af tre omständigheter: uppfinningen af stabila, lyftkraftiga drakar, konstruktionen af lätta meteorologiska instrument, som automatiskt registrera temperatur, fuktighet, barometertryck och vindhastighet på olika höjder, samt användandet af findragen, stark ståltråd som bärlina, manövrerad medelst vindspel. Härigenom har atmosfären till en ansenlig höjd blifvit, lättare än förut, tillgänglig för kontinuerliga observationer enligt en metod, hvars utförande ej kräfver särskilda lokala förutsättningar, såsom tillgång på gas för ballonger, utan kan utföras hvar som helst, blott vinden är tillräckligt stark (4—6 m. i sekunden). De vunna resultaten äro af stort vetenskapligt värde och torde äfven blifva af rent praktisk betydelse för de dagliga väderleksförutsägelserna och stormvarningarna. Den hittills högsta drakuppstigningen företogs 25 nov. 1905 vid Lindenberg, då instrumentet var uppe på 6,430 m.

Fig. 1.

Fig. 2.

Fig. 3.

Fig. 1 visar en af meteorologer mycket använd konstruktion, efter sin uppfinnare, australiern Lawrence Hargrave, benämnd Hargrave-draken. Den kännetecknas af minst fyra bärplan (i fig. 2 markerade som feta linjer), två och två sinsemellan förbundna med lika många styrplan (i fig. 2 markerade som strecktecknade ytor). Draken är fullkomligt stabil utan svans. En annan typ är den af engelsmannen Baden-Powell för militära ändamål använda sexkantiga enkelplaniga draken. I fält har draken sin betydelse bl. a. såsom ett signaleringsmedel och för åstadkommandet af hög luftledning vid transportabla stationer för trådlös telegrafi. Försök att medelst drakar lyfta en mänsklig observatör från marken hafva utförts till höjder af ända till 90 m., och vid ryska arméns luftseglarafdelning har t. o. m. en dylik för mindre höjder (15—20 m.) praktiskt öfvad kunskaparmetod utbildats. Härvid användes t. ex. sexkantiga drakspann ("tandem") enligt fig. 3, som visar Baden-Powells anordning. Om en drakes fästpunkt är lättrörlig utmed marken (en