båt eller flotte i vatten, en kälke på isen o. d.), kommer dragningskraften i fästpunkten att förflytta denna med en horisontal hastighet, som under vissa omständigheter kan vara högst betydande. Man har från vetenskapligt håll flera gånger påpekat, att denna drakens egenskap kan utnyttjas för räddningsändamål vid ett fartygs strandning, då en drake lätt skulle kunna föra en lina i land. Litt.: A. L. Rotch, "Sounding the ocean of air" (1900), W. Köppen, "Bericht über die erforschung der freien atmosphäre mit hülfe von drachen" (ur "Archiv der deutschen seewarte", 1901), J. Lecornu, "Les cerfs-volants" (1902), V. Bjerknes och J. W. Sandström, "Über drachen für meteorologische untersuchungen bei hydrographischen expeditionen" (i "Sv. hydrograf. biol. kommissionens skrifter", I, 1903) och "Veröffentlichungen der internationalen kommission für wissenschaftliche luftschiffahrt", I (1903), hvartill statsbidrag utgår från bl. a. Sverige. G. H—r. <img l>

Drake, [dre͡i'k] sir Francis, engelsk sjöhjälte, f. 1540 vid Tavistock i Devonshire, deltog 1567—68 med stor utmärkelse i Hawkins' olyckliga expedition till Sierra Leone och Västindien och företog 1570—73 tre resor, som voro verkliga plundringståg, mot spanjorerna i Västindien och Syd-Amerika samt eröfrade därunder Nombre de Dios och Vera Cruz. 1577 började D. med 5 små fartyg från Plymouth sin ryktbara världsomsegling (den andra i ordningen af alla kända). Denna fullbordades endast af hans eget fartyg, enär två sönderhöggos till bränsle vid Argentinas kust, ett förliste efter genomseglingen af Magalhães' sund och ett, som skilt sig från D., seglade hem. Efter att under två månaders tid hafva kämpat med hårda stormar v. om Eldslandet seglade D. till Valparaiso samt vidare under plundring och kaperi längs Amerikas västra kust till 43° n. br. Därunder tog han en del af Kalifornien i besittning under namn af "New Albion". Sedan han förgäfves sökt en passage n. om Amerika, seglade han öfver Stilla oceanen och Indiska oceanen, rundt Godahoppsudden samt återkom till England 1580 med rika byten af guld, silfver, pärlor, ädelstenar och silke. 1582 var D. mayor i Plymouth och 1584—85 medlem af parlamentet. 1585 sändes han af drottningen med 25 skepp på en ny expedition, hvarunder han fråntog spanjorerna San Jago (en af Kap Verde-öarna), S. Domingo, Cartagena och Saint Augustine på Floridakusten. 1587 sändes han med en stark eskader för att hindra spanska flottans hotande samling vid Cádiz, öfverföll den och brände eller sänkte 33 samt eröfrade 4 med förråd lastade fartyg. I saknad af tillräckligt understöd, kunde han dock ej hindra "den oöfvervinneliga armadan" att 1588 uppträda i Kanalen, men där vunno 29 juli han och Howard en fullständig seger öfver den vid Gravelines. Under en expedition 1589, i ändamål att sätta dom Antonio på Portugals tron, förstörde han visserligen många spanska fartyg, men förlorade, delvis genom sjukdom, tre fjärdedelar af sin 23,400 man starka besättning. Efter en tid af fredlig verksamhet, hvarunder han ånyo var parlamentsledamot (1593), företog han 1595 jämte Hawkins en expedition till Västindien, men denna aflopp olyckligt, och D. dog ombord 28 jan. 1596 utanför Porto Bello samt begrofs i hafvet. D., som var i besittning af goda kunskaper i navigation och astronomi, egde stor vältalighet och var en utmärkt befälhafvare, framför allt en handlingens man, som förstod att göra sig både åtlydd och afhållen. Djärf och tapper, fruktade han lika litet ansvaret som fienden. Många sägner om D:s bragder och äfventyr äro gängse. Statyer öfver honom äro resta i Tavistock och Plymouth. Jfr J. Barrow, "Life of Drake" (1843, 2:a uppl. 1861), det förnämsta arbetet öfver D. För litteratur om D. se för öfrigt J. K. Laughtons artikel i "Dictionary of national biography". O. E. G. N. (H. W—l.) Drake, namn på tre svenska adliga ätter. — Drake af Hagelsrum (i Småland) härstammar från Arvid Knutsson D. (d. omkr. 1618), hvilken tillhörde den gamla adelssläkten Hand, men som med Johan III:s tillstånd upptog sin moders namn, Drake, men behöll sitt fädernevapen (en hand). Ätten introducerades på riddarhuset 1625. — Drake af Intorp (i Västergötland). Denna ätt, som introducerades 1625 och utgick på svärdssidan 1636, härstammade från Olof Nilsson D. (d. 1590), hvilken tillhörde den gamla adliga ätten Store, men upptog sitt mödernenamn, Drake. Olof Nilssons son Axel D. (d. 1632) var sedan 1622 ståthållare öfver Skaraborgs län. — Drake af Torp och Hambra (i Östergötland) blef med sedermera öfversten Johan Kristersson D. 1646 adlig och utgick på svärdssidan 1677 (med stiftaren, som stupade i slaget vid Landskrona). 1. Gustaf D., sjöröfvare, sonson till Arvid Knutsson D. af Hagelsrum, f. 11 dec. 1634, var hofjunkare hos Karl X Gustaf och blef sedermera ryttmästare. Tillsammans med sin svåger, friherre Gustaf Adolf Skytte, afseglade han i aug. 1661 från Kalmar, i afsikt att företaga plundringar, och denna färd var icke deras första med detta syfte. Vid Göteborg mötte de några holländska handelsfartyg, hvilka de på D:s förslag beslöto att öfverfalla. Med sin jakt följde de fartygen på afstånd in i Östersjön, och när flottiljen där skildes åt, eftersatte de en af bojertarna. Omkr. femtio km. från Bornholm skreds till anfall. Besättningen vägrade till en början att angripa, och Skytte, som vid tillfället var drucken, visade sig missmodig; men D:s hot och uppmuntringar verkade. Fartyget äntrades, dess besättning, fem man, mördades, liken kastades i hafvet, fartyget fördes till ön Jungfrun i Kalmar sund och sänktes. Lasten, som bestod af vin, tobak och specerier, fördes till Skyttes gods Strömsrum i Ålems socken af Kalmar län. Saken kunde i längden ej hemlighållas, och en rättegång inleddes. (Handlingar i detta mål förvaras i Riksarkivet.) D. lyckades hålla sig undan, men återkom efter en tid till Sverige. Han afled 16 nov. 1684. — D. är hjälten i romanen "Fribytaren på Östersjön" af V. Rydberg. Jfr B. Schöldström, "En