geografiundervisningen och bildade 1876 "Société de topographie" för att popularisera topografien genom att anordna afgiftsfria lärokurser, införa densamma i skolorna, småningom omgestalta geografien med tillhjälp af topografien och tillämpa den så omgestaltade geografien på historien. D. uppsatte 1876 och redigerade den förtjänstfulla "Revue de géographie". Utom geografiska arbeten skref han åtskilliga verk rörande Frankrikes medeltidshistoria. Drap impérial [drā ä̃peria'l], ett slags tyg. Jfr Circassienne och Drapp. Drapp (fr. drap, af it. drappo, mlat. drappus, inslag i väf), ett klädesartadt tyg (jfr Bindning). Drašković [draʃkå̄vitj], gammal kroatisk grefvesläkt, hvars medlemmar ofta nämnas i Österrikes och Ungerns politiska historia. Redan under medeltiden förvärfvade släkten krigisk ära. — Georg D., f. 1515, d. 1588 som ärkebiskop af Kalocsa och kardinal, var Ferdinand I:s biktfader, deltog i Tridentinska mötet (1545—63) och utsågs af Maximilian II till ståthållare (ban) af Kroatien, Slavonien och Dalmatien. — Jan D., f. 1550, d. 1613, var äfven ban af Kroatien och utmärkte sig i kriget mot turkarna 1597—1600 samt bevarade Kroatien troget under Bocskays uppror. — Janko D., kroatisk patriot och politisk skriftställare, f. 1770 i Agram d. 1856 i Radkersburg (Steiermark), studerade i Wien och deltog i det turkiska fälttåget under Laudon. För den nationella pånyttfödelsen i Kroatien verkade han lifligt, särskildt genom grundandet af den första kroatiska litteraturföreningen "Čitaonica ilirska" (1838) och "Matica ilirska" (1842), hvars förste ordförande han blef. Bland hans patriotiska skrifter märkas Ein wort an Illyriens hochherzige töchter über die ältere geschichte und neueste regeneration ihres vaterlandes (1838) och Sollen wir magyaren werden (1833). Hans lik flyttades under stora hedersbetygelser till Agrams kyrkogård 1893. A—d J. Drassidæ, zool. Se Säckspindlar. Drastisk (grek. drastikos, af dran, vara verksam), verksam, snabbt och kraftigt verkande, af slående verkan i kraft af den målande realismen och halft komiska öfverdriften i skildring eller uttryck. Drastiska medel (se Drastisk), remedia drastica, med. farm. Se Afförande medel. Drau, tyskt namn på Drava (se d. o.). Draud [dra͡u't], lat. Draudius, Georg, musikbibliograf, f. 1573 i Dauernheim (Hessen), d. 1635 som kyrkoherde därstädes, är berömd såsom författare till de numera mycket sällsynta verken Bibliotheca classica (1611; 2:a uppl. 1625), hvilket innehåller en förteckning på alla kända författare och arbeten på musikens område intill år 1625, Bibliotheca exotica (1625), en förteckning öfver alla intill nämnda år på utländska språk tryckta musikaliska verk, och Bibliotheca librorum germanicorum classica (s. å.). D. utgaf äfven det kulturhistoriskt upplysande arbetet Fürstliche tischreden (2 bd, 1614—26). Draudius. Se Draud. Draudts skogstaxeringsmetod. Se Skogstaxering. Draugadrotten. Se Draugar. Draugar, nord. myt., en i den fornnordiska litteraturen förekommande benämning på gengångare (spöken), som ännu fortlefver i norska draug, "drunknads vålnad". — Draugadrotten (isl. draugadróttinn), gengångarnas herre, var ett af Odens tillnamn. Draughts [drā'fts], eng., damspelsbrickor, damspel (se d. o.). Draumekvæde, norsk medeltidsdikt från 1200-talet, skildrande en syn ur den andra världen, som en yngling, Olav Aakneson, skulle ha haft som skendöd. Det tillhör den kristna visionslitteraturen efter omkr. 1130 och har utöfvat stark inverkan på den norska folkdiktningen. Dikten upptecknades först på 1800-talet och utgafs 1904 i praktupplaga, redigerad af Moltke Moe. R—n B. Draupner (isl. Draupner, "den drypande"), nord. myt., en ring, af hvilken hvar nionde natt dröpo åtta ringar, lika tunga som D. Den smiddes af dvärgarna Brock och Sindre samt gafs åt Oden, som sedan lade den på bålet åt Balder, hvilken återsände den med Hermod från Hels boning. I Skirnismál utlofvas ringen som gåfva åt Gerd, till hvilken Skirner framför Frejs frieri. D. är äfven namn på en dvärg. B—e. Drava, lat. Dravus, slav. Drave o. Drava (ty. Drau), en af Donaus bifloder från höger. Den rinner upp på Toblacher feld i Pusterdalen (Tyrolen), 1,204 m. ö. h., genomflyter i östlig riktning Kärnten och Steiermark, bildar gräns mellan Ungern i n. samt Kroatien och Slavonien i s. och faller ut i Donau, nedanför Esseg. Dess dal är den längsta i Alperna (334 km.), och flodens hela längd är 749 km. D., som i sitt öfre lopp är en snabbt flytande bergbäck, är segelbar för små farkoster från Villach (508 m. ö. h.) till mynningen (75 m. ö. h.) under 610 km., för ångbåtar först från Barcs (151 km.), och är vid mynningen 325 m. bred samt 6,5 m. djup. Dess viktigaste bifloder äro fr. v. Gurk och Mur samt fr. h. Gail. (J. F. N.) Drawback [drå̄'bäk], eng. Se Dråback. Drave, slaviskt namn på Drava (se d. o.). Dravida l. Drāviḍa (det senare afledning af det förra), ett sanskritiskt fr. o. m. Mahabharata förekommande ord med flera (etnologiska) betydelser. 1. Landet s. om Vindhyabergen och Narbada med undantag af de områden, där ariska språk äfvensom andra icke dravidiska språk talas. Hit höra bl. a. följande större områden: Cola, Pandya, Kerala, Karnataka, Kalinga, Andhra. 2. Inbyggarna i ofvannämnda landområde, d. v. s. folk, som tala dravidiskt (med tamilspråket besläktadt) språk i allmänhet. I kastsystemet gälla de som degraderade ksatriya. De äro till stor del bramaniserade, och bramansk religion, såsom visnuism, çivaism, jainism, har nått vid utbredning. Dessa folk utgöra 9/10 af Deccans inhemska befolkning. Oafgjordt är dock, om de äro att räkna till halföns urinvånare. Blott så mycket är säkert, att de jämte bhotastammen, på östra Himalayas södra sluttningar, och munda- eller kolfolken, på bägge sidor om Vindhyabergen, voro bofasta i Indien, innan de ariska folken från n. v. spredo sig öfver Västra indiska halfön. Man har antagit, att draviderna förr voro bosatta i norra Indien, men trängts undan åt s. af arierna. Redan före dessas inträngande egde draviderna en viss grad af odling, hvarigenom de stodo (och ännu stå) långt framom andra indiska urinvånare. De