af hans konstuppfattning. Af D:s målningar märkas: Dianas jakt och Höstmorgon i Sabinerbergen (båda i Berlins nationalgalleri), Den barmhärtige samariten (Dresdengalleriet) och Sapfo (Schacks galleri, München). G—g N. Drechsler, Gustav, tysk landthushållare, f. 1833 i Clausthal, d. 1890 i Greifswald, blef 1867 docent i jordbrukslära i Göttingen samt 1871 professor och föreståndare för ett, väsentligen på hans tillskyndelse, vid universitetet nyinrättadt landtbruksinstitut. 1885 invaldes han i Preussens deputeradekammare och 1887 i tyska riksdagen, där han tillhörde tyska rikspartiet. D. utnämndes till kurator för universitetet i Greifswald 1889. Han utvecklade en omfattande verksamhet såsom författare i sin vetenskap, särskildt rörande jordbruksekonomi samt förenings- och associationsväsendet inom jordbruket. Af hans skrifter må nämnas Statik des landbaues (1869) och det prisbelönta Der landwirtschaftliche pachtvertrag (2 bd, 1871). Tillsammans med W. Henneberg utgaf han "Journal für landwirtschaft". Dref (af drifva). 1. Sjöv., utredt och häckladt gammalt tågvirke, som ofta spinnes till s. k. varp eller verk af omkr. 3 m. längd. Dref begagnas mest som tätningsmedel i fogarna uti fartygs bordläggning, däck o. d. Då bordläggningsnåt under vattnet skola drifvas, uppblandas drefvet med nöthår. Jfr Drifning. R. N.* 2. Maskinb., ett mindre kugghjul, som ingriper i ett annat eller i en kuggstång. G. R. D. Dref, socken i Kronobergs län, Uppvidinge härad. 3,366 har. 441 inv. (1905). Annex till Sjösås, Växjö stift, Uppvidinge kontrakt. Drefdagen, kronopark i Särna socken, Kopparbergs län, afsattes vid 1894 fastställdt storskifte och afvittring och omfattar 5,200 har. A. G. Lm. Drefjakt, Se Jakt. Drefnewydd [drefnå͡iωi'th], det walesiska namnet på staden Newtown (se d. o.) i Wales. Drefviken, en till formen oregelbunden sjö i Södertörn, delad mellan Brännkyrka, Huddinge, Österhaninge och Tyresö socknar, 20 m. ö. h., upptager i v. det gemensamma afloppet från sjöarna Kvarnsjön (42,7 m.), Orlången (20,8 m.), Ågestasjön (20,7 m.) och Magelungen (20,6 m.), i n. Flatsjön (21,9 m.) samt afflyter genom ett de små sjöarna Långsjön, Flaten och Albysjön förenande vattendrag. Från sistnämnda sjö faller vattensystemet genom ett kort aflopp vid Uddby med ett 14 m. högt fall (540 hkr vid medelvattenstånd; elektricitetsfirman Luth & Rosén har där en kraftstation) ut i Kalffjärden och Gränöfjärden af Östersjön. Dreier [dra'jər], ty. (af drei, tre), num., före 1873 i norra Tyskland benämning på trepfennigsmynt. Dreier, Frederik Henrik Hennings, den förste danske socialisten, f. 1827, d. 1853, blef 1844 student och egnade sig åt medicinen. Han utgaf flera socialistiska och kyrkofientliga skrifter: Folkenes fremtid (1848), Fremtidens folkeopdragelse (s. å.), Aandetroen og den frie tænkning (1852) m. fl. äfvensom veckobladet "Samfundets reform" (under ett års tid, ehuru med flera afbrott). E. Ebg. Dreiherrnspitz, en 3,505 m. hög, till Venedigergruppen i Hohe Tauern hörande bergstopp, på gränsen mellan Salzburg och Tyrolen. Dreissena, Dreyssena, zool., en mussla, besläktad med den vanliga blåmusslan (se Mytilus). Skalen äro trekantiga, kölade. Den i Europa förekommande arten, D. polymorpha, har därigenom ådragit sig uppmärksamheten, att den under åren omkr. 1824—35 utbredt sig från sitt hem i södra Ryssland upp till norra Europas floder och sjöar. L-e. Dreissiger [dra'jsigər], ty. (af dreissig, trettio). 1. Num., förr i Österrike ett silfvermynt, = 30 kreuzer = 1/2 gulden = 93,5 öre. — 2. Förr i Bajern ett spannmålsmått = 1/192 schäffel = 1,158 liter. Drej., vid växtnamn förkortning för S. T. N. Drejer (se denne). Dreja bi, sjöv., en manöver, medelst hvilken man söker minska ett fartygs fart genom att ställa seglen så, att de motverka hvarandra. Fartyget bör dock först läggas bidevind (nära vinden). Denna manöver (förr kallad "brassa på stång") kallas numera oftast att brassa back, och när den är utförd, säges fartyget ligga uppbrassadt. Jfr Bi. R. N.* Drejare, sjöv., en något öfver en half m. lång, mot ändarna afspetsad trästång, hvilken begagnas såsom häfstång, då man vill hårdt åtdraga ("dreja åt") en surrning, en bänsel, ett taljerep o. s. v. Jfr Spanskt spel. R. N.* Drejer, Salomon Tomas Nikolai, dansk botanist, f. 1813, d. 1842, tog 1840 magistergraden och var sedan 1841 docent vid veterinärinstitutet. Han utgaf bl. a. Flora excursoria hafniensis (1838) och Lærebog i den botaniske terminologi (1839) samt de lärda afhandlingarna Elementa phyllologiæ (1840) och Symbolæ caricologicæ (1844). E. Ebg. Drejning, tekn., formning af lervaror på s. k. drejskifva, en rund, horisontell träskifva, som genom någon anordning försättes i hastig rotation. Drejningen tillgår så, att arbetaren af en vederbörligen fuktad och bearbetad lerklimp, som placeras på den roterande skifvan, med händerna grofformar ett ämne — till en kruka, stenfat e. d. — och därefter med tillhjälp af en schablon, mot hvilken ämnet får rotera, gifver detsamma önskad profil. Genom drejning modelleras kärl af cirkelrund horisontalgenomskärning. Andra kärl tillverkas genom uttryckning i formar. G. H—r. Drejrep, sjöv., det tåg, hvari en märsrå, någon gång äfven en bramrå, hänger. Jfr Fall. Drejskifva, tekn. Se Drejning. Drejvända, sjöv., vända med ett fartyg på så sätt, att man låter förskeppet komma upp i vinden och sedan tvingar det tillbaka motsatt väg, med akterskeppet upp mot vinden, hvilket sker genom att brassa back förrårna, intaga en del af akterseglen och ställa de öfriga så, att vinden blåser längs med rårna, samt därefter lägger rodret andra vägen och slutligen förfar så som vid "vändning undan vind". Denna manöver, som med frisk vind och hög sjögång kan blifva mycket farlig, användes, när man med fartyget ej lyckas "vända genom vind" eller när utrymmet ej medgifver att "vända undan vind". R. N.* Drejö, en s. om Fyn belägen ö, tillhörande grefskapet Brahes-minde. 10,5 kvkm., lågländ och fruktbar. Dess 617 inv. (1906) drifva landtbruk och fiske. E. Ebg. Drelincourt [drəlä̃kōr]. 1. Charles D., fransk protestantisk teolog och predikant, f. 1595 i Sedan,