kraft utgår. Vid en ångmaskin eller hvilken motor som helst är drifaxeln den, till hvilken motorkraften i första hand öfverföres, och inom t. ex. en verkstadssal är den axel drifaxel, från hvilken kraften genom remmar eller linor öfverföres till arbetsmaskinerna. Se vidare Axel. E. Hjr.

Drifankare. (Se sp. 856).

Drifbänk, trädg., med fönster betäckt, varm plantlafve, som användes för drifning af växter. Till uppvärmningsämne begagnas halmblandad hästspillning eller s. k. "strö". Däraf lägges en — alltefter årstiden och de växter, som skola odlas — 30—90 cm. hög bädd, på hvilken bänklådorna (ett slags af bräder hopspikade ramar) ställas. Dessa täckas med glasfönster. I bänken uppstår inom kort en stark hetta, orsakad af jäsningsprocessen i ströet. Efter 6 till 10 dagar brukar temperaturen åter hafva sjunkit, och då ifylles ett omkr. 20 cm. tjockt jordlager i bänklådan, hvaruti sådd eller plantering efter någon dag kan företagas. Drifbänkar läggas under tiden mellan jan. och början af maj. Vid skötseln har man att tillse, att de i bänkarna odlade växterna hafva hvarken för varmt eller för kallt. Det förra förekommer man genom att, då så behöfves, medelst en träkil hålla fönstren något öppna (hvilket kallas att "sätta luft" eller "lufta"), det senare genom att under kalla nätter hålla bänkarna täckta med halm- eller rörvassmattor och träluckor. Ströbädden måste utveckla så mycket värme, att drifbänkarna ej behöfva hållas täckta om dagen. — Med halfvarma bänkar förstås sådana, hvilkas bädd beredts af löf, halm eller andra växtämnen, som alstra en om också rätt svag värme. Stundom betecknas också mer eller mindre afsvalnade bänkar med ströbädd som halfvarma. Kallbänkar bestå af fönstertäckta bänklådor, som placerats på ett vanligt trädgårdsland. Halfvarma bänkar och kallbänkar anbringas först i april eller maj månad. — I drifbänk odlas dels sådana matväxter, som visserligen kunna nå sin fulla utveckling äfven på kalljord, men hvilka man önskar hafva färdiga till skörd tidigare, än som är möjligt vid odling på kalljord, t. ex. rädisor, sallat, gurkor och jordgubbar, dels sådana växter, som för sin mognad på kalljord kräfva längre och varmare somrar, än vårt klimat har att erbjuda, t. ex. meloner. Dessutom användas drifbänkar till uppdragning af plantor — ämnade att utsättas på fritt land — af åtskilliga mat- och prydnadsväxter, t. ex. de olika kålsorterna, löfkojor m. fl. Äfven åtskilliga krukväxter, t. ex. Chrysanthemum, Cyclamen, Gloxinia och ormbunkar, uppdragas helst i drifbänkar och odlas ofta under hela sommaren i sådana. Till följd af de klimatiska förhållandena har drifbänken vida större betydelse i de nordliga länderna än längre söderut. E. L. (C. G. D.) Driffield [dri'fīld], Great D., stad i East Riding af engelska grefsk. York. 5,766 inv. (1901). Spannmåls- och kreaturshandel. Driffjäder. Se Fjäder, mek. Drifgarnsfiske, ett gammalt fiskesätt, som användes för såväl sill som lax och makrill, består däruti att de i rad utsatta garnen (garnlänken) icke förankras vid bottnen, utan, fästa vid båten med en lina (driflinan), hållas flytande några få till tiotals meter under ytan och lämnas att jämte båten redlöst flyta (drifva) med strömmen under natten, under hvilken tid detta fiske alltid försiggår. Båtar och redskap äro olika i olika länder och för de olika fiskarter, hvilkas fångst afses. R. L. (F. T—m.) Drifhjul, mek., sådana på lokomotiv anbragta hjul, på hvilka drifkraften verkar såväl omedelbart som genom koppelstänger; i inskränkt mening endast de hjul, på hvilka vefstakarna omedelbart verka. (De hjul, till hvilka cylinderkraften öfverföres genom koppelstängerna, kallas då koppelhjul.) Drifhjulens diameter och antal äro beroende på flera faktorer. Det finnes snälltågslokomotiv med 2, 4 och 6 drifhjul, som hafva diametrar från omkr. 1,5 m. till öfver 2 m., och godstågslokomotiv med under 1,5 m. drifhjul och dessa 6, 8 eller 10 till antalet. Ju flera hjul man kopplar med hvarandra, desto större del af lokomotivets vikt är verksam för adhesionen mellan hjulen och skenorna, och desto större last kan framdragas. — Stundom förekommer ifrågavarande benämning äfven om andra hjul, som upptaga och fortplanta en krafts verkan i en maskin. E. Hjr. Drifhus, trädg., för frukt- eller blomsterdrifning särskildt inrättadt hus. Se Drifning och Växthus. Drifis, lösbrutna isstycken, som i större massor drifva fram i vatten; särskildt den is, som från polarhafven, genom hafsströmmarna, drifves mot lägre breddgrader, hvarest de sammanhängande isfälten ej kunna motstå vågornas och den högre temperaturens inverkan, utan gå sönder. L. A. F.* Drifkraft, mek., en kraft, som förmår att sätta en maskin i rörelse och att underhålla denna. De inom industrien använda drifkrafterna äro af flera olika slag: människors och djurs muskelkraft, tyngdkraften hos fallande kroppar, fjäderkraften hos spända fjädrar, gasers och ångors tryck m. fl. Människans muskelkraft användes t. ex. vid handvefven, hvilken sättes i rörelse med händerna, och, om än ytterst sällan, vid tramphjulet, hvars kringvridning sker medelst fötterna. När man använder hästen för att sätta maskiner i rörelse, är det vanligen lämpligast att begagna s. k. hästvandring. Numera gör man likväl tämligen sällan bruk af djurens muskelkraft