de gingo ut. Betydlig industri, i synnerhet sidenfabrikation, bomullsväfverier samt filt- och lädertillverkning. Departementet är indeladt i 4 arrondissemang: Valence, Die, Montélimar och Nyons. Hufvudstad är Valence. Drôme-alperna [drå̄m-], alperna mellan Durance och Drôme. Se Dauphiné. Dromedar, Vanliga, Enpuckliga l. Arabiska kamelen, Camelus dromedarius, zool. Se Kameldjuren. Dromedarstekeln, Xiphydria dromedarius, zool. Se Trästeklar. Dromia, Ullkrabbor, zool., ett till leddjuren (Arthropoda), tiofotingarnas ordning (Decapoda) och de kortstjärtade kräftornas afdelning (Brachyura) hörande släkte, hvars medlemmar igenkännas på beskaffenheten af det femte benparet, hvilket är mycket kortare än de föregående paren samt liksom dessa försedt med tång- eller saxlika klor och beläget på ryggen, vidare på den starkt hvälfda, runda, ulliga hufvudbålen o. s. v. Ullkrabborna förekomma i alla haf, där de lefva af åtskilliga blötdjur, smärre kräftdjur o. s. v., som de öfverrumpla och fånga med stor skicklighet och list. Allmänna ullkrabban, D. vulgaris, har ljusröda klor, kroppen tätt öfverdragen och betäckt af mörkbrunt hår samt hufvudbålen besatt med knöliga ojämnheter och i kanten försedd med fyra stora tänder på hvardera sidan. Denna krabba blir 6—9 cm. lång och förekommer allmänt i Medelhafvet, men träffas äfven i norra Europas haf. J. G. T.* Dromiopsis Reuss, paleont., fossilt krabbsläkte, tillhörande den yngsta krittiden (danien) och stående i närheten af det under tertiär- och nutiden lefvande släktet Dromia, från hvilket det skiljes genom sitt triangulära, helbräddade pannspröt och genom sina korta, tjocka klor utan tänder. Den vanligaste formen är D. rugosa Schloth., som är ytterst allmän i den yngre kritans korall- och bryozokalk vid Limhamn i Skåne samt vid Faxe på Själland. A. Hng.

Dromiopsis rugosa. (Nat. storl)

Drommen, fjällhöjd bland Oviksfjällen i Jämtland, från hvars topp, 1,142 m. ö. h., man har en synnerligen anslående utsikt öfver Storåns djupa dalgång i n., öfver Vålåns och Ånnsjöns vattensystem i v. och n. v. Södra delen af västra synfältet begränsas af Anaris- och Herrångsfjällen m. fl., och bortom dem skönjas Sylarna och Helagsfjället samt i n. ö. och ö. Storsjöns vida spegel. Mellan D. och det sydligare Falkfångarfjället (1,190 m.) inskjuter från v. en väldig, gapande afgrund, Dromskåran. D. är lätt tillgänglig från Bydalens luftkurort och turiststation vid Dalsjön (381 m.) och Storån, dit körväg (22 km.) är anlagd från Hallen vid Storsjön. Bydalen, som har bekväma hotell och turisthärbärgen och är inrättad för såväl vinter- som sommarkurer, är ett lämpligt hufvudkvarter för dem, som vilja lära känna Oviksfjällen. Om de intressanta geologiska förhållandena m. m. se "D. förr och nu" i "Sv. turistfören:s årsskrift" 1894. Dromon (grek., löpare), skpsb. Se Galär. Dromskåran. Se Drommen. Dronaz, [drånā] Pic de D. l. Pointe des Lacerandes, bergstopp i Penninska alperna, s. v. om Mont-Blanc, 2,949 m. Passet Stora S:t Bernhard går fram ö. om toppen. Dronne, [drånn] biflod till Dordognes biflod L'Isle i södra Frankrike. Upprinner i Limousins berg, flyter hufvudsakligen genom dep. Dordogne och förenar sig med L'Isle nedanför Coutras. Längd 178 km. Berömd för sina vackra stränder och sitt klara vatten. Dronningborg, ett slott nära Randers i Jylland, ursprungligen ett gråbrödrakloster, som 1551 inrättades till änkesäte åt drottning Dorotea och däraf fick sitt namn. S. å. utfärdade Kristian III härifrån sin "dronningborgska recess". Efter änkedrottningens död 1571 var D. en kunglig förläning, såldes efter 1660, men återföll till kronan 1710. Slottet nedbröts 1721, och godset såldes 1765; en del däraf samlades till en herrgård, som bär namnet D. E. Ebg. Dronningestolen, en af de högsta (126,5 m.) och vackraste punkterna på Möens klint. Ett skred, 25 dec. 1868, sänkte dess yttersta del i hafvet och beröfvade klinten mycket af dess skönhet. E. Ebg. Dronninggaard [-går], ett på ett näs i Fure-sö på Själland beläget lustslott, uppfördt 1665 af Fredrik III åt hans drottning Sofia Amalia. D. öfvergick sedan i enskild ego och brann omkr. 1760, hvarefter etatsrådet F. de Coninck lät bygga ett nytt slott, nu kalladt Næsslottet, hvaremot namnet D. öfverflyttats till den förutvarande afvelsgården. Næsslottet ombildades 1895 till badhotell. E. Ebg. Dronninglund, en i Hjörring amt, norra Jylland, belägen herrgård, som under medeltiden var ett nunnekloster, kalladt Hundslund. Vid reformationen indrogs egendomen till kronan, tillhörde 1581—1672 släkten Lindenov och köptes 1690 af drottning Charlotta Amalia, som gaf den dess nuv. namn och under sin änketid där hade sin sommarbostad. 1730 blef den privategendom. Hufvudbyggnadens ena flygel är sammanbyggd med den gamla klosterbyggnaden, som nu användes till sockenkyrka för D. socken, den största landsförsamlingen i Danmark, 18,650 har med 6,300 inv. E. Ebg. Dronten, zool. Se Drontsläktet. Drontsläktet, Didus, zool., ett släkte, som bildar familjen Dididæ inom fågelgruppen Columbæ (se Duffåglar) och omfattar tre numera utdöda arter från Maskarenerna. Hithörande former, de största duffåglarna, saknade flygförmåga, enär både vingar och stjärt voro förkrympta. Den grofva näbben var längre än hufvudet och i spetsen hakformigt nedåtböjd. Tarso-metarsus var kort och