ytan af bladet, hvars kanter samtidigt bukta sig uppåt. Den kommer således att ligga liksom i en skål, där den genom den ökade afsöndringen blir helt och hållet inbäddad i slem. Uti detta, som innehåller en syra och ett pepsinartadt enzym, undergå de mjuka delarna hastigt en upplösningsprocess, så att efter en kort tid endast vingar, hud o. s. v. återstå. Håren resa sig då ånyo och äro snart redo till en ny fångst. — Alldeles samma rörelsefenomen framkallas af en vätska, om den är kväfvehaltig, men ej, om den är kväfvefri. Man har förvissat sig om, att bladen genom håren (digestionshår) uppsuga näring ur de fångna insekterna. Odlingsförsök hafva visat, att fruktsättningen blir mycket sparsam, om växten ej är i tillfälle att fånga insekter eller på annat sätt förses med kväfvehaltiga ämnen. Därigenom bevisas, att insektfångsten är af väsentlig betydelse för växtens näring. Genom denna beredes ersättning för den brist på kväfvehaltig föda, som växten nödvändigt måste lida, då dess föga utvecklade rotmassa är i beröring med endast hvitmossa e. d., hvarur föga är att hämta. — Drosera-arter förekomma i alla världsdelar och alla zoner, till största delen i Australien. Sveriges flora räknar tre arter, bland hvilka D. rotundifolia (se fig.) är den allmännaste. S. A. (G. L—m.) Droseraceæ, Droseracéer, bot., växtfamilj af serien Sarraceniales. D. äro fleråriga örter med spridda eller rosettställda, i knoppen inrullade blad, försedda med digestionshår. Af D. äro 6 släkten med omkr. 100 arter bekanta, nästan alla växande på sumpiga lokaler; rikast på D. är Australien. Jfr Aldrovandia vesiculosa, Dionæa, Drosera och Drosophyllum. G. L—m. Drosines, Georgios, nygrekisk skald, f. 1859, redaktör af veckoskriften "Hestia", är liffull och elegant i sin lyriska diktning (samlingarna Spindelväf, 1880; Stalaktiter, 1881; Kärleksljus, 1894 m. fl.) och har på förträfflig prosa skildrat landtlifvet (i Landtliga bref, 1882, m. m.). "Amaryllis" och "Hafssånger" hafva öfversatts till svenska af J. Centervall. <img l>Rysk droska med trojka (trespann).

Droska, ry. drozjki (af drogi, vagnunderrede), ett ursprungligen ryskt, öppet åkdon på fyra låga hjul och fjädrar under vagnskorgen. De äkta ryska droskorna äro vanligen tvåsitsiga, men hafva stundom ett tredje, längsgående säte, på hvilket en person kan sitta grensle eller vänd åt sidan. Namnet droska öfvergick till de hel- eller halftäckta hyrvagnarna (de s. k. fiakrarna), hvilka först kommo i bruk i Petersburg och Warschau. Drosometer (af grek. drosos, dagg, och metron, mått), fys., daggmätare, ett instrument, hvarmed man bestämmer den relativa mängden af den dagg, som bildat sig på en viss tid. Det består af en känslig våg, med bomull eller ejderdun på den ena skålen. På dessa ämnen utfälles dagg i riklig mängd, och det däraf orsakade viktstillskottet iakttages. Jfr Dagg. L. A. F.* Drosophyllum Lk., bot., växtsläkte af fam. Droseraceæ, med en art, D. lusitanicum Lk., en i Marokko, Portugal och södra Spanien på torra ställen växande halfbuske. De långa gräsliknande bladen äro försedda med digestionsglandler liksom Drosera (se d. o.) och fånga insekter liksom denna. I trakten af Oporto hänges växten upp i boningsrummen för att tjänstgöra som flugfångare. G. L—m. Drosselsläktet l. Rosenstarsläktet, Pastor, zool., ett till de starartade fåglarnas familj (Sturnidæ) och tättingarnas ordning (Passeriformes) hörande släkte, hvars arter igenkännas på den tämligen korta, svagt krökta, spetsiga, från sidorna hoptryckta näbben, med ett tydligt hak innanför spetsen, de långa, spetsiga vingarna, den lagom långa stjärten o. s. v. Dithörande fåglar lefva af insekter och blifva i vissa trakter nyttiga därigenom, att de utrota gräshoppor. De hålla gärna till bland boskapshjordar och förtära de dessa åtföljande insekterna. Till släktet hör rosendrosseln l. rosenstaren, Pastor roseus. Hos hannen äro hufvud och hals svarta, glänsande af blått och purpur, nacken försedd med en tofs och kroppen för öfrigt rosenröd, med undantag af de svartbruna, violettglänsande vingarna, den svarta, svagt skimrande stjärten, de svarta låren och undergumpen. Honan har kortare tofs och mattare färger samt det rosenröda delvis blandadt med brunt. Rosenstaren uppnår en längd af 21 cm. Den häckar i Central-Asien och länderna ö. om Medelhafvet, hvarifrån den årligen utvandrar i stora skaror till södra Ryssland och Balkanhalfön, stundom äfven till det öfriga Europa. I Sverige har den träffats flera gånger, från Skåne ända upp till Lappland. J. G. T. (L—e). Drossen, stad i preussiska regeringsområdet Frankfurt (Brandenburg), vid Lenze. 5,146 inv. (1900). Järn- och väfnadsindustri. <img l>

Droste-Hülshoff, Annette Elisabeth von, friherrinna, tysk skaldinna, f. 10 jan. 1797 på Hülshoff vid Münster, d. 24 maj 1848, erhöll en utmärkt uppfostran samt gjorde rätt djupgående studier. 1825 fick hon företaga en resa till Koblenz, Bonn och Köln, hvarunder hon kom i personlig beröring med åtskilliga framstående personer. För öfrigt vistades hon nästan oafbrutet dels på mödernegodset Rüschhaus vid Münster, dels efter 1841 på slottet Meersburg vid Bodensjön hos sin svåger, den romantiske filologen J. von Lassberg. Hennes första bok, Dichtungen (1837), blef ouppmärksammad, hennes andra arbete, Gedichte (1844; många uppl.), rönte någon, om också icke mycken framgång; det var resultatet af en rik lyrisk alstring 1841—42. Bland hennes prosaverk är novellen Die judenbuche (1842) särskildt bekant. Ur hennes kvarlåtenskap utgåfvos den religiösa diktsamlingen Das geistliche jahr (1850; många uppl.), Letzte gaben (1860) och Briefe (1877; 2:e uppl. 1880). Strängt katolsk i sin tro, lefde och författade hon i ensamhet och tillbakadragenhet från världen. Hennes poesi visar en stor realistisk skildringsförmåga, när det gäller näraliggande och små