prinsessan Juliana och 1676 till kyrkoherde i Sorunda pastorat, som han tillträdde 1678, samt blef 1687 kyrkoherde i Jönköping. Vid 1682 års riksdag var han ledamot af prästeståndet och satt i Stora kommissionen, hvilken granskade förmyndarstyrelsens förvaltning. — D. var en för sin tid lärd man och arbetade verksamt för barnundervisningens främjande. Under sin Sorundatid tog han sig an den 24-årige vetgirige uppbördsmannen på Fållnäs, Kristofer Pålhammar (Polhem) och förberedde denne till fortsatta studier vid Uppsala universitet. Utom åtskilliga historiska afhandlingar och 172 predikningar utgaf han Kort och enfaldig kyrckio-historia öfwer gamla testamentet (1704) och Kort och enfaldig kyrckio-historia öfwer nya testamentet (1708). Držić [drzjitj], latinis. Darsa, en ragusansk ätt, ursprungligen adlig och härstammande från Cattaro, af hvilken två medlemmar gjort sig bemärkta i den sydslaviska litteraturhistorien. 1. Gjore D., ragusansk poet, d. omkr. 1500, betraktas jämte den något äldre skaldebrodern Šiško Menčetić (d. omkr. 1510) såsom en af grundläggarna af den ragusanska kärlekslyriken i provensalsk anda. D:s Pjesni razlike (Blandade dikter) utgåfvos af Sydslaviska akad. i Agram 1870 under redaktion af V. Jagić ("Stari pisci hrvatski", 2:a bandet). — 2. Marin D., den förres brorson, ragusansk komediförfattare, f. omkr. 1538, d. 1561, författade utom ett par herdespel (Tirena och Historien om Venus' kärlek till Adonis), som i själfva verket äro parodier på den klassiska stilriktningen, samt ett fragmentariskt drama Om Jesu födelse, ett versifieradt fastlagsskämt Novela od Stanca (Farsen om Stanac) samt 7 prosakomedier, hvaraf 3 finnas kvar, i fragmentariskt skick: Skup (Den girige), en efterbildning af Plautus' "Aulularia", Dundo Maroje och Arkulin. Trots den påtagliga imitationen af latinska och italienska komedier, hafva dessa lustspel ett stort litterärt värde genom D:s lyckliga förmåga att "lokalisera" och med realistisk kraft återge det ragusanska talspråkets förening af sydslaviska och italienska, så att dessa dramer ega äfven ett historiskt kulturvärde. D:s samlade skrifter utgåfvos 1875 af Sydslaviska akad. i Agram ("Stari pisci hrvatski", 7:e bandet). Om innehållet i "Dundo Maroje" se A. Jensens studie "Ragusa" (i Vet. och vitt. samhällets i Göteborg årsskrift 1893). Om D. och hans ätt se C. Jireček, "Beiträge zur ragus. literaturgeschichte" (i "Arch. für slavische philologie", 21:a bandet). A—d J. Dråback (af eng. drawback), nationalek., återbetalning af hela eller en del af importtullen på utländsk råvara vid export af den förädlade vara, som inom landet producerats däraf. I sin renhet är detta ingen protektionistisk åtgärd, utan endast ett medel att förekomma, att en råvarutull hindrar förädling af utländsk råvara inom landet. Af flera skäl åstadkommer anordningen dock ofta en exportpremie. Huru mycket af en råvara, som i hvarje särskildt fall ingår i en förädlad produkt, kan nämligen ej utrönas, utan tullordningarna måste fastslå en beräkning af den förminskning af råvarans kvantitet, som förädlingen i hvarje industri medför. Sättes nu denna siffra i enlighet med de vanliga produktionsförhållandena, uppstår en faktisk exportpremie för den producent, som förstår att spara på råvaran. I syfte att förekomma detta återbetalas ofta blott en del af tullen vid reexport, i Förenta staterna dock så mycket som 99 proc. — En annan större svårighet består i att kontrollera, att verkligen utländsk råvara kommit till användning. Om dråback lämnas äfven åt dem, som producerat med inhemsk råvara och som alltså ej betalat någon tull, blir resultatet ånyo en exportpremie. I flera länder, bl. a. Förenta staterna, fordras därför bevis för, att utländsk råvara kommit till användning. I Tyskland åter tillämpas sedan 1894 ett annat system, i det exportörer af säd och rotfrukter erhålla ett intyg, som berättigar till tullfri import af samma kvantitet af samma varor eller af vissa andra varor, som ej alstras i Tyskland. Dessa importbevis (einfuhrscheine) säljas i Tyskland sedan af exportörerna till importörer. Det beror då på förhållandet mellan import och export i hvarje särskildt fall, hvilket pris de betinga; och då spannmålsimporten, såsom nu nästan alltid är fallet i Tyskland, betydligt öfverstiger spannmålsexporten, säljas importbevisen föga under sitt namnvärde och förskaffa alltså en premie åt exportören, som säljer dem. Dråbacksystemet har en lång historia bakom sig, men är numera af betydelse egentligen i Förenta staterna. I Tyskland spela de nämnda importbevisen en ansenlig roll, men egentlig "dråback" är af ganska ringa omfattning både där och i Frankrike. I Sverige kallas dråback officiellt tullrestitution och medges (enligt § 9 i tulltaxeunderrättelserna) vid utförsel af flera uppräknade varor, framför allt socker och fabrikat däraf, bröd, tobak, bomulls-, ylle- och linnefabrikat, mjöl och gryn samt brännvin, och därjämte äfven för utförsel af andra varor enligt särskilda föreskrifter af Generaltullstyrelsen. För flertalet uppräknade varor är restitutionens höjd bestämd, men för mjöl och gryn har i stället fastslagits en beräkning af spannmålens och risets kvantitetsminskning (25—33 1/3 proc.). Därjämte medges (i § 8 af tulltaxeunderrättelserna) tullrestitution för materialier m. m. för byggande af fartyg och dockor inom landet — alltså oberoende af reexport. I alla dessa fall fordras edlig förklaring och andra garantier för, att utländsk råvara kommit till användning, och många bestämmelser äro gifna angående den exporterade varans minimikvantitet, den tid, hvarinom reexport skall ha egt rum m. m. — Dessutom medges i Sverige liksom i andra länder restitution af tillverkningsafgift, då en därmed belagd vara utföres. E. Hkr. Dråp, jur., betecknar i vidsträckt mening hvarje handling, hvarigenom någon rättsstridigt beröfvar en annan människa lifvet. I en inskränktare och vanligare bemärkelse omfattar detta ord sådant dödande, som ej blir mord (se d. o.). Den svenska strafflagen skiljer emellan dråp med uppsåt att döda, dråp med uppsåt att endast misshandla samt dråp af vållande (oaktsamhet). Straffet för den svåraste arten är straffarbete på lifstid eller tio år; vid synnerligen mildrande omständigheter kan dock tiden för straffarbetet nedsättas intill sex år. J. H—r.* Dråpa. Se Drapa. Dråsa, Drösa, landtbr., säges om säden, då de mogna kornen falla ur axen. Dråse, landtbr., hög, som agnar och säd bilda, när de från tröskverket falla på loggolfvet; sädeshög på magasinet. H. J. Dft.