samtidigt öfverhand. Långbyxorna, som i början varit rätt vida, blefvo omkring 1820-talet trikålikt åtsittande, vidgade sig sedan åter under 1840-talet och sedan allt fortfarande för att under 1870-talet på nytt blifva trångsittande. Under 1880-talet gjordes byxorna så strama, att t. o. m. hällorna från 1820-talet måste återupptagas; de "pryddes" då ock med svarta revärer. Lifrocken (bonjouren) utträngde under 1830- och 1840-talen alltmer fracken, hvilken sedan användes endast såsom fest- och ceremoniplagg. Ännu till midten af århundradet bibehöll sig den höga halsduken (spännhalsduken), från 1830-talets ingång i förening med den monstruösa kragform, som fått benämningen "fadermördare". Under 1850-talet inträdde reaktion, och särskildt halsduken erhöll alltmer de små dimensioner den nu har. Den vidöppna västen och det stärkta skjortbröstet kommo under 1820-talet i bruk och bibehöllo sig sedan med seg ihärdighet. Cylinderhatten förblef under förra delen af århundradet härskande, men omkring midten af århundradet framträdde filthatten och senare den styfva, rundkulliga hatten vid sidan af mössor i olika former.

Mansdräkt 1815. Mansdräkt på 1820-talet. Mansdräkt 1834.

Betydligt mer än den manliga har den kvinnliga dräkten under 1800-talet varit underkastad modets skiftande nycker. Att här t. ex. uppräkna alla de former i både öfverdrifvet stora och öfverdrifvet små dimensioner, som damhatten under nämnda århundrade visat, skulle blifva alltför vidlyftigt. Från de framåt öppna hattarna under början af århundradet öfvergick man vid midten däraf till de nedåt öppna, "schäferhattarna", och upptog mot dess slut kapotthattarna och andra miniatyrformer. — Hvad frisyren angår har denna undergått lika många växlingar som hatten. Under 1820- och än mer under 1830-talet buro damerna håret högt upptornadt och uppfäst med höga kammar; under 1840-talet kommo de vid öronen nedhängande lockarna allmänt i bruk; under 1860-talet lades håret i ett nät, chinjong (se d. o.), i regel tillsatt med en större eller mindre mängd löshår; vid 1870-talets slut uppstod den s. k. pannluggen. — I och med snörlifvets återinförande i början af århundradet blef klänningslivet till längd och läge småningom åter mera naturligt. Under 1820-talets senare del till inpå 1830-talet blefvo ärmarna upptill allt vidare, men under 1840-talet återgick man till snäfva ärmar. Kjolarna voro fortfarande vida. Efter 1856 kulminerade detta mod genom det absurda plagg, som kallades krinolin, hvilken under början af 1860-talet kunde nå en vidd af fem till sex meter och alltså t. o. m. öfverträffade 1700-talets styfkjortlar. Fram emot 1870-talet skred man alltmer till en motsatt ytterlighet, i det att kjolarna gjordes allt snäfvare och vid midten af 1870-talet äfven tillsnörptes omkring knäna, så att de jämte de samtidigt åter upptagna höga och smala klackarna i hög grad försvårade gången. Ett väsentligt inflytande på kvinnodräkten utöfvade fullkomningen och spridningen af symaskinen, hvilken underlättade ett öfverflöd af sömnad och samtidigt tygförbrukning. Detta hopande af tyg i klänningen gaf under 1880-talet anledning till åtminstone ifrågavarande århundrades osmakligaste mod, den s. k. turnyren, hvilken vi visserligen möta äfven ungefär hundra år tidigare, men som aldrig förr antagit sådan form och storlek. Århundradets sista årtionde bortskaffade emellertid åter denna missbildning, men upptog i stället de axlarna vanprydande puffärmarna i en om 1500-talets mod erinrande form för att vid midten af årtiondet låta dem växa ut till ballongärmar, liknande de på 1830-talet brukliga. — Hvad smycken beträffar, har århundradet medfört ett framsteg, i det att under slutet af detsamma örhängena tyckas hafva för alltid blifvit urmodiga.

Kvinnodräkt 1856. Kvinnodräkt 1870.

Se vidare Folkdräkt, Klädedräkt (rörande dräktens lämpliga beskaffenhet i hygieniskt afseende), Rustning, Svenska dräkten och Uniform. Bland arbeten öfver dräktens historia böra nämnas: H. Weiss, "Kostümkunde" (2:a uppl. 1881—83), J. Quicherat, "Histoire du costume en France" (1875), J. R. Planché, "Cyclopedia of costume" (1876—79), M. A. Racinet, "Le costume historique" (1876—88), J. v. Falke, "Kostümgeschichte der kulturvölker" (1880—81), H. Hildebrand, "Sveriges medeltid" (d. 2, s. 273—431; 1884—98), L. Dietrichson, "Moderna och