Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 943-944 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräkt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drägtreformen" (1887), A. v. Heyden, "Die tracht
der kulturvölker Europas" (1889), och W. Quincke,
"Handbuch der kostümkunde" (2:a uppl. 1896).
Hs Hd.*

Dräktighet. 1. Sjöv. Fordom betecknade dräktighet,
eller lastdryghet, ett fartygs förmåga att
bära last. Dräktigheten uppskattades i "svåra läster"
(hvarje sådan i vikt motsvarande 2,450 kg.) och angaf,
huru mycken last fartyget kunde intaga från det att
detsamma låg tomt — d. v. s. utan någon last, men för
öfrigt fullt utrustadt —, till dess det nedtryckts
till sin bestämda lastvattenlinje. Dräktigheten
var således lika med vikten i svåra läster af den
vattenmassa, som fartyget undanträngde, medan det
nedtrycktes från loss- till lastvattenlinjen. Numera
bestämmes fartygets dräktighet efter det utrymme
för fraktgods och passagerare, hvilket i fartyget
förefinnes. Den angifves i ton, utgörande 2,83 kbm. (=
1 registerton à 100 eng. kubikfot) enligt gällande
skeppsmätningsförordning, af 12 nov. 1880, hvilken
började att tilllämpas 1 april 1881. Dräktigheten är
antingen brutto- l. total dräktighet, hvarmed förstås
rymden af alla under öfversta fasta däcket befintliga
rum samt af alla fast anbragta, täckta och inneslutna,
öfver samma däck belägna rum och påbyggnader,
eller ock netto- l. afgiftspliktig dräktighet,
som erhålles, när från den totala dräktigheten
vissa afdrag göras (för besättningens rum, kabyss,
klosetter, navigationshytt samt maskin- och eldrum med
tillhörande kolboxar). Förhållandet mellan brutto-
och nettodräktigheten växlar rätt betydligt å olika
fartyg, men i medeltal torde nettodräktigheten
å ångfartyg uppgå till 60—70 proc. af
bruttodräktigheten. Se Deplacement, Skeppsmätning och
Död vikt.
H. W—l.

2. Husdjurssk., det tillstånd, i hvilket hondjuren befinna sig under
tiden för fostrets utveckling, d. v. s. tiden mellan
befruktningen och fostrets framfödande. De första
tecknen till att befruktning egt rum äro uteblifvande
af brunsten, ökad foderlust och tilltagande hull
samt ett lugnare lynne. Vid längre framskridet
dräktighetstillstånd tilltager äfven bukomfånget,
mjölkkörtlarna ansvälla, och korsets konturer blifva
mera kantiga (korset sjunker in). För att med säkerhet
afgöra, om ett djur är dräktigt, fordras dock en
omsorgsfullare undersökning.

Dräktighetsperioden varierar ganska mycket hos
olika husdjur och är:

		i medeltal		kortaste tiden		Längsta tiden
hos	ston	337	dagar	307	dagar	412	dagar
»	kor	285	»	240	»	311	»
»	tackor	150	»	143	»	157	»
»	suggor	121	»	104	»	133	»
»	hyndor	61	»	58	»	63	»
»	kattor	56	»	—	»	—	»

De dräktiga djuren böra under den första tiden
behandlas och användas ungefär som förut. Ston kunna
begagnas i vanligt arbete, och först efter halfva
dräktighetstiden böra de sparas från de tyngsta
körslorna och ej gärna användas i mera forcerade
takter. Arbetet bör sedan småningom minskas, och de
två sista veckorna före fölningen inskränkas till
en daglig lättare motioneringskörning. För öfriga
husdjur tillses, att de under dräktighetstiden erhålla
en så naturlig utfodring och skötsel som möjligt och
framför allt få tillfälle till daglig motion i friska
luften. Betesgång är därför för såväl nötkreatur som
svin synnerligen lämplig under dräktighetstiden, men
djuren böra därvid skyddas mot ogynnsam väderlek och
icke hållas ute för långt fram på hösten, då betena
bli frostbelagda. De dräktiga djuren böra aktas
för stötar och tryck å buken och därför under den
sista tiden af dräktigheten helst hållas afskilda
från andra djur; alla ansträngningar eller häftiga
rörelser böra undvikas (t. ex. långa transporter,
jäktande af hundar på betet o. s. v.), då kastning
eljest lätt kan inträffa.

Utfodringen bör vara sådan, att djuren erhålla
tillräcklig näring både för sin egen del och för
fostrets utveckling, men de böra dock ej hållas för
feta. För öfrigt bör tillses, att fodret är lättsmält
och, särskildt under senare delen af dräktigheten, ej
för skrymmande och framför allt af god beskaffenhet;
alla på något sätt skadade eller skämda foderämnen
böra undvikas, såsom mögligt stråfoder, unken hafre,
af mjöldrygor förorenad säd, skämda rotfrukter,
jäsande och starkt gasbildande foderämnen, fruset
foder, iskall dryck m. fl., hvilka alla lätt kunna
framkalla kastning. Alltför vattenhaltiga eller
slappande foderämnen, såsom drank, betmassa och
vassla, böra användas med stor försiktighet och
vid ett mera framskridet dräktighetstillstånd helst
helt och hållet uteslutas, då de äro alltför svagt
närande för en normal utveckling af fostret och
därför ofta gifva anledning till att fostret dör,
innan dräktighetstiden är ute, eller framfödes i
ett så försvagadt tillstånd, att det sedermera icke
kan hållas vid lif. Af stor betydelse är vidare,
att fodret innehåller tillräcklig mängd oorganiska
beståndsdelar, särskildt fosforsyra och kalk, för
fostrets skelettbildning, hvilket i synnerhet är
behöfligt för sådana djur, som föda många ungar och
sålunda på en gång måste underhålla flera foster,
såsom t. ex. svinen. De växtätande husdjuren erhålla
bäst sitt behof af nämnda mineralämnen genom godt
hö och lämplig mängd kraftfoder, och för dräktiga
suggor bör äfven tillses, att de erhålla tillräcklig
mängd kraftfoder samt tillfälle att rota i jorden,
hvarigenom de bäst fylla sitt behof af mineralämnen;
en utfodring med t. ex. enbart potatis och vassla är
därför otillräcklig för afvelssuggor. Sista tiden af
dräktigheten bör utfodringen något minskas, och de
närmaste dagarna före förlossningen gifves endast rent
vatten och en ringa mängd lättsmält foder.
E. T. N.

Dräktlandet, kronopark i Råneå socken,
Norrbottens län. Ytinnehåll 2,822,02
har, däraf 1,961,15 har produktiv mark.
R. V.

Dräktreformföreningen, Svenska. Arbetet för
åstadkommande af den kvinnliga klädedräktens
förbättring i hygieniskt, praktiskt och estetiskt
afseende uppstod på 1850-talet i Nord-Amerikas
förenta stater. Där uppträdde då mrs H. Bloomer
(se Bloomerism) och yrkade bl. a., att kvinnornas
öfverdräkt borde vara i byxfason. Hennes förslag
rönte emellertid kraftigt motstånd, och de få kvinnor,
som anlade en dylik dräkt, blefvo föremål för allmänt
åtlöje. I början af 1870-talet togs i Boston frågan om
en genomgripande reform upp igen. Man utgick då från
den synpunkten, att den reformerade dräkten bör vara
i estetiskt afseende så tilltalande som möjligt. För
spridning af en hygienisk och harmonisk kvinnodräkt
hafva med stor framgång verkat bl. a. fruarna Adams
och Jenness Miller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>