Dräneringsvatten (se Dränera), vatten, som framrinner ur täckdiken. Dräng, sjöv., en lina, som tjänar till att hålla upp bukterna af ett tåg, t. ex. en tross, som ej är styfhalad. R. N.* Dräng (fsv. drænger, isl. drengr) betydde ursprungligen ung, ogift man, lös karl (lösker drænger), i synnerhet en duglig, tapper man (jfr fsv. drængskaper, mandom, tapperhet), men är redan i landskapslagarna därjämte beteckning på tjänare, hvilken betydelse ordet numera har i svenska språket (se Legohjon). Någon gång nyttjas det, särskildt i södra Sverige (i enlighet med da. dreng) skämtvis i betydelsen af gosse ("min lille dräng"). Drängsered, socken i Hallands län, Årstads härad. 11,340 har. 1,178 inv. (1905). D. bildar med Krogsered ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. Dränkning. Se Drunkning. Dränrör (se Dränera). Se Täckdikning. Dräseke. 1. Johann Heinrich Bernhard D., tysk teolog, f. 1774 i Braunschweig, d. 1849 i Potsdam, blef 1832 förste predikant vid domkyrkan i Magdeburg samt biskop och generalsuperintendent öfver prov. Sachsen. 1843 fick han, på egen begäran, afsked från dessa befattningar och drog sig tillbaka till Potsdam. Som andlig talare åtnjöt han ett mycket stort anseende hos sin samtid. D. utgaf bl. a. Predigten für denkende verehrer Jesu (1804—12; 5:e uppl. 1836), Deutschlands wiedergeburt etc. (1814; 2:a uppl. 1818), Predigten über die letzten schicksale unsers Herrn (1816; 3:e uppl. 1826), Gemälde aus der Heiligen schrift (1821—28, kanske hans förnämsta) m. fl. 1850—51 utkommo Nachgelassene predigten. 1837 höll D. vid aftäckandet af Gustaf II Adolfs minnesvård på Lützens slagfält ett tal, som utgafs i svensk öfversättning på bekostnad af Svenska akad., hvilken s. å. tilldelade honom sin stora guldmedalj. 2. Felix August Bernhard D., den föregåendes sonson, tysk tonsättare, f. 1835 i Koburg, studerade vid konservatoriet i Leipzig och verkade därefter i Weimar, Dresden, vid konservatoriet i Lausanne (1864—74) samt tillfälligtvis vid musikskolan i München (1868—69). Efter en tids vistelse i Genève flyttade han 1876 till Dresden och blef 1884 konservatorielärare där, fick 1892 professors och 1898 hofråds titel. I början en hänförd förfäktare af den Wagner-Lisztska riktningen i både skrifter och kompositioner, har han sedermera slagit om och småningom närmat sig den klassiska stilen. Han har skrifvit operor (König Sigurd, Herrat, Gudrun,) körsaker (Mässa, Rekviem, Adventlied, mysteriet Christus, kantaten Columbus), symfonier, kammarmusik, pianostycken och sånger samt afhandlingarna Anweisung zum kunstgerechten modulieren (1876), Die beseitigung des tritonus (1878), en harmonilära på vers (1884; 2:a uppl. 1892) och Der gebundene styl. Lehrbuch für kontrapunkt und fuge (2 bd, 1902). ^{A. L.}* Drätsel (grek. thesauros, lat. Thesaurus, fr. trésor, eng. treasure, fty. threso, dreso, hvaraf under medeltiden bildades det svenska træsel, dræsel), förråd, skatt, skattkammare. I äldre tider nyttjades uttrycken "konungens drätsel" och "rikets drätsel" för att beteckna statens finansväsen, eller hvad som numera kallas statsverket. I denna betydelse förekommer ordet drätsel numera sällan, utom i historisk stil. Däremot har det intill närvarande tid bibehållit sig såsom beteckning för kommunernas, särskildt städernas, finansförvaltning. — I Stockholm förvaltades 1814—mars 1864 drätselväsendet af en drätselkommission. Denna bestod från 1846 af överståthållaren såsom ordförande och 10 ledamöter: 4 valda af och inom magistraten, 3 handlande och 2 handtverkare, valda af borgerskapets äldste, samt 1 utsedd af borgerskapet bland borgerskapets äldste utan afseende å klass. Enligt k. förordn. om kommunalstyrelse i Stockholm 23 maj 1862 är denna förvaltning öfverlämnad åt en drätselnämnd. Sedan 1883 arbetar denna i allmänhet på två afdelningar, hvardera bestående af 10 ledamöter och 5 suppleanter, samtliga valda af stadsfullmäktige för två år bland stadsfullmäktige eller till fullmäktige valbara personer. Inom nämnden handhar Första afdelningen hufvudsakligen penningförvaltningen, stadens intressen af allmänna rörelsen samt gaturegleringsaffären och brandväsendet, under det att Andra afdelningen har omsorg om hus-, hamn-, kaj- och brobyggnader, gatuläggning, vattenledningsverket, afloppsledningar, planteringar, bestämmelser angående gatubelysningen samt sedan 1894 afträdes- och gaturenhållningen. — I de öfriga svenska städerna skall, enligt k. förordn. ang. kommunalstyrelse i stad 21 mars 1862, finnas en drätselkammare, som förvaltar de staden tillhörande fastigheterna äfvensom dess penningväsen, uppbär dess inkomster och verkställer behörigen beslutade utbetalningar samt därjämte ombesörjer de allmänna uppdrag för stadens räkning, hvilka, enligt af K. M:ts befallningshafvande fastställdt reglemente, tillhöra dess befattning. Ledamöterna i drätselkammaren utses bland stadens röstberättigade män, af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmänna rådstugan. Enahanda är förhållandet i Finlands städer enl. förordn. af 8 dec. 1873. — Den ekonomiska förvaltningen vid de svenska statsuniversiteten ombesörjes, enligt statuterna af 10 jan. 1876, vid hvartdera af en drätselnämnd, som består af räntmästaren och tre andra ledamöter, hvilka af det större konsistoriet väljas bland universitetets ord. lärare, däraf minst en från den juridiska fakulteten. Drätselkammare. Se Drätsel. Drätselkommission. Se Drätsel. Drätselnämnd. Se Drätsel. Drätt. 1. (Drättaduk, Dragduk), fordom en del af "dragningen", hvarmed stugan vid högtider pryddes ("drogs") kring väggar och tak. Denna bestod dessutom af hängkläden (hvilka förhöllo sig till drätten som bården till tapeten), flätter l. trär (linneremsor med flätade fransar) och i senare tid äfven af målade bonader. Drätter och hängkläden gå äfven under benämningen bonader, häntydande på deras ursprungliga bestämmelse att "bona om" stugan. I senare tider ha de tjänat endast till prydnad och alltmer börjat ersättas af målade pappersbonader. Drätterna äro i regel, liksom hängklädena, hvita linneväfnader med geometriska mönsterränder (i skälblad, opphämta eller dukagång) af rödt eller blått ull- eller bomullsgarn. På skånska slätten förekomma rikare drätter med inväfda figurer, ryttare, skepp, djur, hus o. d. och då ofta i flera färger. Drättadukarna