19 maj 1756, nu i denna del återgifven i promulgationsförordningen till utsökningslagen § 10 mom. 10). Krafvet behöfde här icke ske genom saks anhängiggörande hos myndighet, och stadgandet hade sitt berättigande däri, att, då borgenären ej var känd, gäldenären ej kunde tillställa honom beloppet på förfallodagen och förutsattes ligga inne med medlen räntelösa, i afvaktan på att borgenären skulle gifva sig till känna. Att så icke skedde, innebar ett borgenärens dröjsmål med betalnings mottagande. Stadgandet hade därför ock till tyst förutsättning, att, då löpande skuldebref ej utställts och gäldenären, sin plikt likmätigt, på eller efter förfallodagen sökte borgenären för att afbörda sig sin skuld, men på den senares sida hinder mötte därför, aftalad ränta äfven här upphörde att löpa från dagen för betalnings erbjudande. Icke i något af de skildrade fallen erfordrades mera än objektiv mora. 1905 års lag (§ 38, jfr "Lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken" af 20 juni 1905) har ej heller gjort någon ändring i rättssatserna på annat sätt, än att den vid handelsköp, d. v. s. köp i rörelse mellan köpmän (yrkesidkare med skyldighet att föra handelsböcker), låter, äfven då ej viss tid för betalningen är utsatt, köparen gälda 6 proc. ränta från tid för godsets aflämnande eller för sådant sitt dröjsmål, som föranledt uppskof därmed. Såsom detta senare stadgande angifver, är dock här närmast fråga om att med hänsyn till handelsbruk fastställa ränteskyldighet på grund af en kontrahenternas presumerade vilja och sålunda fullständiga lagbudet, att, bortsedt från hvad gäller för fall af uppskof, ränta utgår allenast jämlikt särskildt åtagande. Ifrågavarande handelsbruk har för öfrigt varit beaktadt redan i förutvarande rättspraxis. Lagens förordnande med afseende å köpares dröjsmål innebär åter blott en tillämpning af lagens allmänna grundsatser i ämnet. Dessa göra åter i det mesta ingen skillnad mellan subjektiv och objektiv mora samt för köpares del ej heller mellan dröjsmål, som för honom inträffar såsom gäldenär, d. v. s. med afseende å köpeskillingens erläggande i rätt tid, eller såsom borgenär, d. v. s. beträffande hans nödiga medverkan i och för godsets aflämnande eller mottagande. Säljarens dröjsmål behandlas åter allenast från synpunkten af gäldenärs dröjsmål, nämligen af en hans underlåtenhet att i rätt tid aflämna godset. Till den del, som föreskrifter sålunda brista, träda i tillämpning reglerna om uppskofsränta och om upphörande af aftalad räntas löpande. — Såsom lagen sålunda förstår säljares och köpares dröjsmål, följer däraf en rätt för den part, på hvars sida det icke förekommer, att frånträda aftalet, honom dock också öppet att påyrka dess fullbordan. Köparen må dock icke häfva aftalet, om säljarens dröjsmål varit af ringa betydelse för köparen, eller säljaren haft grundad anledning att sådant antaga, såframt icke köparen betingat sig noggrant iakttagande af tiden för godsets aflämnande (fixaftal) eller ock handelsköp föreligger och icke allenast en ringa del af godset fördröjts. Såframt köpares dröjsmål är af ringa betydelse, må ej heller säljaren hafva köpet. Denna undantagsregel lider här undantag allenast för fall af handelsköp, men i sådan händelse utan inskränkning. Om godset kommit i köparens besittning, saknar äfvenledes säljaren rätt att frånträda köpet i anledning af köparens dröjsmål, såframt han icke därom gjort förbehåll eller godset blifvit af köparen afvisadt. För fall af successiv prestation eger köpare, då med afseende å någon särskild post säljares dröjsmål förekommer, beträffande sådan post sin förut angifna befogenhet, men kan äfven säga sig fri dels från senare poster, om dröjsmålets upprepande skäligen är att befara, dels ytterligare från redan mottagna poster, såframt det därjämte skulle lända honom till förfång att delvis vidblifva köpet. Liknande rättighet har tillerkänts säljare under omvända förhållanden, dock allenast för fall af köpares dröjsmål i egenskap af gäldenär, nämligen om gods skall aflämnas i särskilda poster mot betalning för hvarje särskild post och i fråga om någon sådan köparen försitter betalningstiden. Säljaren eger då med afseende å den ifrågavarande posten rätt att träda tillbaka, så ock därutöfver beträffande senare poster, såframt icke all anledning saknas att befara dröjsmålets återupprepande. Medgifvande att häfva aftalet i dess helhet har däremot här icke lämnats, och ej heller köparen förbehållits någon rätt att, då aftalet på säljarens begäran delvis återgår, befrias från det redan bekomna. Skiljaktigheterna i köparens och säljarens villkor hafva synts lagstiftarna betingas af deras prestationers olika beskaffenhet. — Alldeles särskilda bestämmelser hafva ock meddelats för fall af dröjsmål på köpares sida. Lagen, som, i motsats till förutvarande rätt, principiellt ålägger säljare att svara för skada, som genom olyckshändelse (casus) åkommer godset före aflämnandet, låter nämligen, om hinder därför mött i köpares dröjsmål, ansvaret därmed öfvergå på denne, dock att vid leveransaftal (köp af myckenhetsting, d. v. s. gods, som är bestämdt allenast till art och kvantitet) godset skall hafva för hans räkning afskilts. Hinder af sagda art befria däremot icke säljare utan vidare från att taga hand om godset. För att så må ske, skall detsamma hafva försändts till annan ort (distansköp) och säljaren därstädes icke hafva någon ställföreträdare för ändamålet eller tillvaratagandet vara förbundet med väsentlig kostnad eller olägenhet. Har han emellertid själf eller genom annan tillvaratagit godset, befinner han sig i ställning som hvar och en annan, hvilken nödtvunget blifvit depositarie eller i allt fall vill begagna sin lagliga rätt att frånträda rättsförhållandet. För sina kostnader har han ersättningsrätt och är skyldig att, då godset hotas af förskämning eller förstörelse eller ock kräfver alltför kostsam vård, sälja det på offentlig auktion, efter att, där så ske kan, i god tid hafva underrättat om tid och plats för auktionen. Men han kan äfven i eget intresse befria sig från godset, nämligen såframt dess fortsatta vård utsätter honom för väsentlig kostnad eller olägenhet eller ock köparen efter tillsägelse ej inom skälig tid själf förfogar öfver godset. Medlet är härvid äfven i första hand nämnda slags försäljning, men, där sådan ej kan ske eller skulle föranleda kostnader öfver köpeskillingen, annan efter omständigheterna lämpad åtgärd. Alla dessa särskilda bestämmelser rörande köpares dröjsmål finna naturligen användning, allenast i mån som icke säljare redan begagnat sig af sin rätt att frånträda aftalet. — Till subjektiv mora tages hänsyn endast i föreskrifterna om skyldighet för moranten att