<img l>

Courage militaire, Charité (bägge i gips i Nationalmuseum; se afbildning i art. Bildhuggarkonst, pl. VIII), Foi och Méditation samt reliefer, medaljong och fris, ett af den moderna bildhuggarkonsten mästerverk (det utställdes på världsutställningen 1878, en reproduktion af det hela finnes i museet i Troyes); vidare den i sträng medeltidsstil hållna ryttarstatyn öfver Konnetabeln Anne de Montmorency (1886, å slottet Chantilly), Jeanne d'Arc, ryttarstod (1889 i Domrémy, 1896 i Reims — en reproduktion senare rest i Paris utanför kyrkan S:t-Augustin), det nobla Gravmonumentet öfver hertigen af Aumale med den dödes bild i liggande ställning (marmor, 1900) och en rad byster, Baudry, Pasteur (Franska institutet), Gounod, Cabanel och Bonnat; slutligen porträtt och teckningar. D. var äfven en framstående målare. Bland de målade porträtt, som han utställt, är det utmärkta dubbelporträttet af hans båda barn (1876). D. var 1878—1905 direktör för École des beaux-arts samt blef 1881 ledamot af svenska konstakademien. I Glyptoteket i Köpenhamn är han rikt och förträffligt representerad med 19 skulpturverk, flera af hans mest betydande arbeten finnas där i marmor ("Eva" t. o. m. i två exemplar), och bland de konstverk, som pryda byggnadens fasad, är en af Larche utförd porträttstaty i brons öfver honom själf. Han är i Glyptoteket representerad äfven af tre målade porträtt och en landskapsskiss. I Göteborgs museum finns ett bronsexemplar af den Florentinske sångaren. — Påverkan af florentinska mästare från 1400-talet är uppenbar i D:s tidigare verk, hvilka ha en spänstighet, en friskhet, en frihet från allt hvad akademisk formalism heter, som i förening med den öfverlägsna tekniken ställde dem i främsta ledet af den moderna skulpturens skapelser. Finaste smak, hög konstnärlig kultur, förnämt lugn, plastisk behärskning och gedigenhet utmärka hans verk på olika områden — äfven dem, i hvilka man finner mera smidigt tillegnande än kraftig ursprunglighet. G—g N. Dubois [dybωa'], Louis, belgisk målare, f. 1830 i Bruxelles, d. därstädes 1880, är en af de främste representanterna för den realistiska kolorismen, med stark påverkan från Courbet. Bredt, saftigt och kraftigt målade han nakna figurer, genre, porträtt, landskap och mariner. D. är representerad i Bruxelles' galleri. G—g N. Dubois [dybωa'], Alphée, fransk medaljgravör, f. 1831 i Paris, son af gravören Eugène D. (f. 1795, d. 1863), studerade hos Barre d. ä. och Duret, fick Rompriset 1855 och utförde sedan många medaljer, såsom öfver Siamesiska ambassaden i Fontainebleau, Kejsar Napoleon III, Karl XV (1866), Upptäckten af den 100:e planeten (1869), Salongernas belöningsmedalj (1874), Pasteur, Cousin, Pius IX, Militärmedaljer för Danmark, Planeten Venus' passage öfver solen (1877), Republikens proklamerande, Leverrier m. fl. Rikt representerad i Luxembourg-galleriet äfvensom i Glyptoteket i Köpenhamn (15 nummer i brons). Han har äfven utfört en relief, Handel och industri, i Hôtel de ville (Paris). G—g N. Dubois [dybωa'], Clément François Théodore, fransk musiker, f. 1837 i Rosnay (dep. Marne), elev af Ambr. Thomas vid konservatoriet i Paris, belönades med stora Rompriset 1861, blef 1871 organist vid Madeleinekyrkan, s. å. professor i harmoni och 1891 i komposition vid Paris-konservatoriet samt var 1896—1906 detta läroverks föreståndare. D. har som tonsättare vunnit erkännande i synnerhet med orkesterstycken och körverk. Han har komponerat bl. a. oratorierna Les sept paroles du Christ (1867) och Le paradis perdu (1878, belönadt med staden Paris' stora pris), mässor, motetter, kantater och "lyriska scener", orkestersviter, Jeanne d'Arcs marsch, pianostycken och bland annan scenisk musik de stora operorna Aben Hamet (1883) samt Frithjof (1892). D:s musik röjer ett visst inflytande af nytyska skolan. Han blef 1897 ledamot af Mus. akad. i Stockholm. E. F—t. Dubois [dybωa'], Marie Eugène François Thomas, holländsk zoolog och geolog, f. 28 jan. 1858 i Eysden (Holland). Han studerade medicin vid universitetet i Amsterdam och utnämndes 1886 till lektor i anatomi därstädes, men tog redan 1887 tjänst som militärläkare, för att blifva i tillfälle att genom paleontologiska undersökningar å Indiska arkipelagens öar komma människans stamformer på spåren. D. lyckades i Trinil på Java upptäcka rester af en varelse, som han beskref i Pithecanthropus erectus. Eine menschenähnliche übergangsform (Batavia, 1894) och som han ansåg för en verklig mellanlänk mellan människan och de högre aporna. Denna åsikt har han sedan närmare utvecklat i andra arbeten (jfr Pithecanthropus). Bland hans öfriga skrifter märkas: Die klimate der geologischen vergangenheit und ihre beziehung zur entwickelungsgeschichte der sonne (1893) och Über die abhängigkeit des hirngewichtes von der körpergrösse bei den säugethieren und beim menschen (1897, i "Archiv für anthropologie"). 1899 utnämndes D. till professor i geologi och paleontologi i Amsterdam. L—c. Dubois [dybωa'], Paul, belgisk skulptör, f. i Liège 1859, elev af Van der Stappen och af akademien i Bruxelles, är en utmärkt porträttskulptör och har äfven utfört förträffliga statyer (Tystnaden, Diana, Ung dam i en stol) i marmor och brons. G—g N. Dubois [dybωa'], Ernest Henri, fransk skulptör, f. i Dieppe 1863, elev af Falguière och Chapu, har utställt bl. a. gruppen Förlåtelse (1894, inköpt af franska staten), Amiral Mouchez' staty (1896) och det liffulla Monumentet öfver Eugène Fromentin (1905, i La Rochelle). G—g N. Duboisia myoporoides R. Br. [dybωāsia], bot. farm., ett litet träd eller en buske af fam. Solanaceæ, växande i Australien. De torkade bladen utgöra drogen folia Duboisiæ; de äro långsträckt-lansettlika, 10 cm. långa eller däröfver, helbräddade, ganska tjocka, af brungrön färg. Medelnerven är starkt framträdande, hvitaktig, sidonerverna utgående under nästan rät vinkel. Bladen sakna lukt; deras smak är bitter. Såsom verksam beståndsdel har angifvits en särskild alkaloid, duboisin (se