nedan). — En annan, likaledes i Australien växande art, Duboisia Hopwoodii F. v. Müller, skall hafva mindre, smalare blad med något tillbakavikt spets. Af dessa blad bereda sig infödingarna ett upphetsande njutningsmedel, pituri. Ur desamma har framställts en flytande, färglös, oljartad alkaloid, piturin, som är mycket giftig och till kemiska egenskaper samt verkningar står nikotinet i tobaksplantan nära. Någon praktiskt medicinsk betydelse har piturinet ej ernått. C. G. S. Duboisin [dybωasīn], kem. farm., ett alkaloidpreparat (handelsvara), framställdt ur Duboisia myoporoides R. Br. (se d. o.), står både i fråga om kemiska egenskaper och verkningar atropin (se d. o. och Belladonna) och hyoscyamin (se d. o. och Hyoscyamus) nära. Duboisinet består troligen af en blandning af alkaloiderna hyoscyamin och skopolamin (se d. o.) l. hyoscin. Duboisinet har något försökts såsom pupillutvidgande medel samt invärtes i mycket små doser såsom rogifvande medel, särskildt åt sinnessjuka. C. G. S. Dubois-Pigalle [dybωa′ piga′ll]. Se Dubois, P. <img l>

Du Bois-Reymond [dybωa′ rämå′], Emil Heinrich, tysk fysiolog, f. 7 nov. 1818 i Berlin, d. där 26 dec. 1896, blef 1843 medicine doktor, 1858 professor i fysiologi i Berlin och 1867 därjämte vetenskapsakademiens ständige sekreterare. Vid 22 års ålder påbörjade han de undersökningar öfver djurelektriciteten, som skulle fylla hela hans forskarlif. De första resultaten af dessa framlades i en kort tidskriftsartikel 1842; denna följdes af Untersuchungen über thierische elektricität (I o. II, 1 1848—49, II, 2 o. 3 1880, 84). Därjämte offentliggjorde han ett stort antal mindre afhandlingar inom samma område; de utgåfvos samlade under titeln Gesammelte abhandlungen zur allgemeinen muskel- und nervenphysik (2 bd, 1875—77). Det af Sachs samlade materialet af iakttagelser öfver darrålens fysiologi bearbetade han i Untersuchungen am zitteraal (1881). Genom dessa arbeten riktade D. elektrofysiologien med många betydelsefulla rön, främst upptäckten af att nerverna och musklerna likasom de lefvande väfnaderna öfver hufvud under sitt tillstånd af verksamhet gifva upphof till elektriska strömmar. Hans med en fulländad teknik utförda undersökningar lärde bättre än några föregående, hurusom de fysiologiska problemen i afseende å experimentens noggrannhet kunna behandlas med fullt ut samma skärpa som de rent fysikaliska. De af honom utbildade metoderna spredos snart till öfriga laboratorier, och förtrogenheten med dem bidrog i väsentlig grad att vänja fysiologerna vid att vid sina försök söka uppnå den största möjliga precision. Sålunda blef D. en lärare för hela sin samtid. Fint bildad och djupt intresserad för spörsmål af filosofisk art, utvecklade D. redan i företalet till sina ”Untersuchungen” allmänna åskådningar af stor betydelse. Skyldigheten att med föredrag illustrera vetenskapsakademiens högtidssammankomster gaf honom längre fram anledning att i större omfattning behandla hithörande frågor, och sålunda uppstod en lång rad afhandlingar, i lika hög grad utmärkta genom sitt gedigna innehåll och sin fulländade framställningskonst. De utgåfvos samlade i två bd 1885—86. Bland dem bör särskildt nämnas hans föredrag Ueber die grenzen des naturerkennens (1872; flera uppl.), hvilket på sin tid väckte ett mycket stort uppseende och framkallade ett lifligt meningsutbyte. 1859—76 utgaf D. tillsammans med Reichert ”Archiv für anatomie, physiologie und wissenschaftliche medicin”, och från 1877 ombesörjde han utgifningen af ”Archiv für physiologie”. Jfr nekrolog af E. Tigerstedt i ”Hygiea” 1897. D. var led. af Vet. soc. (1876) och af Vet. akad. (1889). R. T—dt. Duborg, fordom starkt befäst, af drottning Margareta uppfördt slott på Mariebjerg, n. om slesvigska staden Flensborg. Under kriget 1414—35 var D. ett viktigt stöd för Erik af Pommern och föll först 1431 efter tappert försvar i den holsteinske grefve Adolfs händer. Efter 1459 var D. städse de danske konungarnas vistelseort, då de besökte Slesvig, och på D. föddes hertig Adolf, gottorpska linjens stamfader (1526), samt konung Kristian V (1646). 1719 nedrefs slottet, och 1884 försvunno dess sista lämningar. På Mariebjerg höja sig nu preussiska kaserner. E. Ebg. Dubos [dybå′], Jean Baptiste, fransk estetiker, f. 1670, d. 1742, blef 1695 anställd i utrikesdepartementet och användes vid åtskilliga diplomatiska beskickningar. Såsom skriftställare förvärfvade han sig rykte särskildt genom sina Réflexions critiques sur la poésie, la peinture et la musique (1719, 6:e uppl. 1755). Han blef 1720 medl. af Franska akad. och 1722 dess ständige sekreterare. Duboscqs lampa [dybå′sks], elektrot., en äldre, förr mycket använd seriebåglampa, reglerad genom ett urverk. Den användes i projektionsapparater. Dubossary, stad i ryska guvern. Cherson, vid Dnjestr. 13,276 inv. (1897). Tobaks- och vinodling samt läder- och ljustillverkning. Dubost [dybå′], Henri Antonin, fransk politiker, f. 1844 i Arbresle (dep. Rhône), var under andra kejsardömet en djärf oppositionsman och medarbetade i de republikanska tidningarna ”Courrier français” och ”Marseillaise”. Vid republikens utropande 1870 blef han generalsekreterare i polisprefekturen och 1871 prefekt i dep. Orne samt var en af Gambettas trognaste medarbetare. D. blef 1879 kabinettschef hos justitieministern Le Royer samt 1880 medlem af ”Conseil d’état” och deputerad. I kammaren, där han satt till 1897, tillhörde han gruppen ”union républicaine” och utöfvade stort inflytande. Dec. 1893—maj 1894 var han justitieminister i Casimir-Périers kabinett. Sedan 1897 tillhör han senaten, hvars president han blef 1906. D. har skrifvit bl. a. Des conditions de gouvernement en France (1875), Danton et la politique contemporaine (1880) och Une page d’histoire, Danton et les massacres de septembre (1885). E. A—t. Dubovka, köping i ryska guvern. Saratov, vid Volga. 16,370 inv. (1897). Liflig handel med spannmål och trädgårdsalster samt med salt från Elton-sjön. Dubray [dybrǟ], Gabriel Vital, fransk bildhuggare, f. 1813 i Paris, d. därstädes 1892,