studerade under Ramey och uppträdde första gången 1840
med en byst, hvarefter han utförde monumentala
statyer för flera städer i Frankrike, men äfven
allegoriska och ideala figurer. Till de äldre höra
S:te Philomène, Johannes Döparen predikande (1842—43),
Spontini med musikens genius (1846), statyer af
Napoleon III och statsmannen
Rouher, Amor segrare,
berömd grupp,
Kejsarinnan Josefina (i Versailles),
Napoleon I:s ryttarstaty (Rouen, 1865),
Dödsängeln för
kyrkogården i Kanton öfver fallna soldater (1876),
reliefer på Jeanne d'Arcs staty i Orléans,
General
Abbatucci, bronsstod (1882),
Elektriciteten, staty
(1888). — Med mejseln hafva äfven D:s döttrar arbetat,
Charlotte Gabrielle, hvilken utfört byster och
Jeftas dotter, porträtt af
Stanley (1878) m. m.,
samt
Eugénie Giovanna. hvilken modellerat
Dido,
Ung fröken från 15:e årh., Sårad soldat (1885).
Dubris. Se
Dover.
Dubrovna, köping (förr stad) i ryska guvern. Mohilev,
vid Dnjepr. Omkr. 8,000 inv. Ylleindustri och
trävaruhandel. Konung Sigismund I af Polen vann vid
D. 8 sept 1514 en stor seger öfver den ryske tsaren
Vasilij III Ivanovitj.
Dubrovnik. slaviska namnet på Ragusa.
Dubs, Jakob, schweizisk statsman och rättslärd,
f. 1822 i kantonen Zürich, d. 1879 i Lausanne,
invaldes 1849 i nationalrådet och blef s. å. medlem
af förbundsdomstolen. 1855—61 var han medlem af
ständerrådet, blef 1861 medlem af förbundsrådet och
var åren 1864, 1868 och 1870 förbundspresident. I
sistnämnda egenskap verkade han i synnerhet
för handelsfördraget med Frankrike och för
judeemancipationen. 1872 opponerade han sig mot
författningsrevisionen, kom med anledning däraf i
oenighet med förbundsförsamlingens majoritet och
lämnade därför förbundsrådet. 1875 mottog han en
kallelse till medlem af den 1874 omorganiserade
förbundsdomstolen. D:s förnämsta arbeten äro
Entwurf eines strafgesetzbuches für den kanton
Zürich (1855),
Die schweizerische demokratie in
ihrer fortentwickelung (1866; 2:a uppl. 1868)
och
Das öffentliche recht der schweizerischen
eidgenossenschaft (2 bd, 1877—78). Jfr Zehender,
"Jacob D., ein schweizerischer republikaner"
(anonym. Zürich 1880).
Dubsky. Se
Ebner-Eschenbach.
Dubufe [dyby'f]. 1.
Édouard D., fransk målare,
f. 1819 i Paris, d. 1883 i Versailles, studerade
någon tid hos P. Delaroche, vistades 1848—51 i
England och blef efter återkomsten till Paris en af
aristokratiens gunstlingsporträttörer. Bland de många
ryktbara kvinnor och män, hvilka suttit för honom,
må nämnas
Kejsarinnan Eugénie, Rachel, Rosa Bonheur,
Napoleon III, Andrassy, Gounod och
Dumas d. y. Såsom
historiemålare utförde D. åtskilliga religiösa taflor:
Marias bebådelse (1839),
Morgonbönen, Bergspredikan,
Den förlorade sonen (1866) m. fl. Äfven hans fader,
Claude Marie D., f. 1790, d. 1864, var en inom
den förnäma världen, i synnerhet bland damerna,
mycket omtyckt porträttmålare.
2.
Édouard Marie Guillaume D., den föregåendes son och
lärjunge, fransk målare, f. 1843 i Paris, uppträdde
först 1877 med
Adonis' död och
Flickan med krukan
(Rouens museum); sedermera utställde han
S:ta Cecilia (museet i Clermont-Ferrand) och en triptyk,
Den religiösa och den profana musiken (museet i Amiens). Poetisk
treenighet:
Musset, de Lamartine och
Hugo (1888),
Cypris (1889) samt flera
porträtt. D. är äfven illustratör.
(G—g N.)
Dubuque [dubjō'k], stad i nordamerikanska staten Iowa
vid Mississippi och vid Chicago great western railway
m. fl. järnvägslinjer. 36,297 inv. (1900). D. är säte
för en katolsk ärkebiskop och en anglikansk biskop,
har två teologiska seminarier, ett institut för
vetenskap och konst samt liflig industri (1900: 460
verk med 5,500 arbetare, mest sågverk, vagnfabriker
och bryggerier). D. anlades 1833 på det ställe,
där Julien Dubuque 1788 anlagt ett kort därefter af
indianerna förstördt nybygge.
Duc [dy'k], fr. (af lat.
dux, anförare), hertig.
Jfr
Duke och
Duc. —
Duchesse [dyʃä'ss], fr., hertiginna.
Petit duc (»parkvagn»).
Duc [dy'k], fr., lyxåkdon med 4 hjul och 2 platser
under nedfällbar sufflett samt med ett säte
framtill och ett baktill, hvartdera för två tjänare. —
Petit duc [pti-], liknande vagn, men utan framsäte.
B. C—m.
Duc [dy'k],
Joseph Louis, fransk arkitekt, f. 1802
i Paris, d. därstädes 1878, studerade vid École des
beaux-arts, fick Rompriset vid 23 års ålder och väckte
under sin studietid i Rom mycket uppseende genom
sitt förslag till restaurering af Colosseum. Bland
hans arbeten i Paris äro de förnämsta
Julikolonnen
på Bastiljplatsen och det mycket invecklade,
af gamla och nya byggnader sammansatta
Palais
de justice. D. var led. af Institutet (1866) och
inspecteur général öfver allmänna byggnader. Napoleon
III tilldelade honom ett pris på 100,000 frcs.
G—g N.
Duca, it., hertig. Jfr
Duc,
Duke och
Dux.
<img l>
Du Camp [dy kã'],
Maxime, fransk författare
och konstnär, f. 8 febr. 1822 i Paris, d. 9
febr. 1894 i Baden-Baden, gjorde 1844—45 en
resa i Orienten, sysselsatte sig därefter med
fotografering, kämpade under junidagarna 1848 mot
insurrektionen samt företog 1849—51, på uppdrag
af undervisningsministern, en resa till Egypten,
Nubien, Palestina och Mindre Asien. 1880 blef han
medlem af Franska akademien. Skrifter:
Souvenirs et
paysages d'Orient
