- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1025-1026

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufay ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i ett fyrtiotal upplagor. Dessutom har han utgifvit
en rad memoarverk, Young Ireland, a fragment of
irish history 1840—50
(1880), Four years of irish
history, 1845—49
(1883), Conversations with Carlyle
(1892) och Memoirs (2 bd, 1898) samt en mängd
tidskriftsartiklar i irländsk och kolonial politik.
V. S—g.

Duffåglar, Pullastræ l. Columbæ, zool., en till
fåglarna (Aves) hörande grupp. Flertalet hithörande
former kännetecknas genom underarmens stora öfre
täckfjädrar, hvilka bilda flera rader och räcka
utom armpennornas midt, äfvensom genom de med svaga,
trubbiga och föga krökta klor väpnade tårna, af hvilka
tre äro riktade framåt och ej sammanvuxna vid roten
samt en riktad bakåt, vidare därigenom, att näbben
är vid roten mjuk och täckt af en uppsvälld hud,
inom hvilken näsborrarna äro belägna. Dufvorna lefva
i allmänhet flockvis (utom under fortplantningstiden),
merendels i närheten af vattendrag och i skogstrakter,
hvarifrån de ofta besöka fälten. De hafva en lätt
och snabb flykt, röra sig ledigt på marken och hafva
ett kuttrande läte. Sin föda hämta de uteslutande ur
växtriket. De lefva i engifte, och makarna iakttaga
ofta hela lifvet igenom ömsesidig trohet. Både
hannen och honan rufva de tvenne hvita, glänsande
äggen och vårda de små, hjälplösa, blinda, glest
dunklädda ungarna, som de mata med den i kräfvan
upplösta födan jämte ett där afsöndradt gröt- eller
mjölklikt ämne. Hithörande fåglar delas i trenne
familjer: Columbidæ, Dididæ och Didunculidæ.
Om dufraser se Descendensteori, sp. 194.
J. G. T.*

Dufglas, W. de. Se Douglas, skotsk adelsfamilj .

Dufhult, kronopark i Östra Göinge härad, Kristianstads
län, bildades 1880 därigenom, att utmark till
utarrenderade bostället Dufhult afsattes. Sedermera
utvidgades området genom inköp af angränsande
skogsmark. Areal omkr. 900 har.
A. G. Lm.

Dufhöken, zool. Se Hökarna.

Dufkulla, bot. Se Trientalis.

Dufkål, bot. Se Sisymbrium.

Duflins, bot. Se Vicia.

Dufning, sjöv. Se Dufva.

Dufnäs, ett halft mantal frälseskatte i Nacka
socken af Stockholms län, vid södra inloppet
till Skurusund och vid Saltsjö-Dufnäs järnvägs-,
post- och telefonstation vid Stockholm—Saltsjöns
järnväg 7 km. från Stockholm. 269 har, däraf 37 har
åker. Taxeringsvärde (1906) 396,900 kr., däraf 296,900
kr. för annan fastighet. Egendomen, hvilken, liksom
hela Siklaön, har tillhört Danviken, köptes 1862
af Rob. Küsel och tillhör numera dennes stärbhus,
som med anledning af de lätta kommunikationerna med
hufvudstaden dels på vissa år upplåtit tomter till
bebyggande, dels själft låtit uppföra villalägenheter
för uthyrning, hvarigenom uppstått ett vidsträckt
villasamhälle. Den stundom förekommande uppgiften,
att ett slag stod vid D. 1517 mellan Kristian II och
Sten Sture d. y., är icke riktig. Nämnda år utkämpades
visserligen mellan Kristian och herr Sten en strid,
men icke vid D., utan vid Vädla i den nuv. stadsdelen
Östermalm i Stockholm.

Dufnäsfladan. Se Baggensstäket.

Dufour [dyfōr], Jean Marie Léon, fransk zoolog,
f. 1779 i Saint-Sever (Landes), d. därsammastädes såsom läkare 1865, har företrädesvis
gjort sig känd genom många skrifter, behandlande
insekternas och spindeldjurens anatomi, bland hvilka
må nämnas Recherches anatomiques et physiologiques sur
les hémiptères
(1833) samt Recherches anatomiques et
physiologiques sur les orthoptères, les hyménoptères
et les neuroptères
(1841).
G. A—z.

illustration placeholder

Dufour [dyfōr], Guillaume Henri, schweizisk general och författare,
f. 1787 i Konstanz, d. 1875 i Contamines vid
Genève. Han fick sin militära uppfostran i Paris,
blef 1809 fransk ingenjörofficer och kommenderades
till Korfu för att iståndsätta därvarande befästningar
samt deltog i Napoleons sista krig, då han utmärkte
sig vid försvaret af fort l’Écluse vid Grenoble mot
österrikiske generalen Frimont. Efter kejsardömets
fall och sedan hans fädernestad, Genève, lösts
från förbindelsen med Frankrike (1815), gick han
i schweiziska Edsförbundets tjänst och anställdes
såsom ledare af militärskolan i Thun samt blef 1831
generalstabschef och öfverste kvartermästare. 1847
ställdes D. som general-en-chef i spetsen för
Edsförbundets armé mot "Sonderbund". Till följd
af den kraft och hofsamhet, hvarmed han uppträdde
i detta inbördes krig, vann han stor popularitet,
och ehuru han 1848 miste en del af densamma, därför
att han då slöt sig till det konservativa partiet,
anförtroddes honom likväl högsta befälet öfver den
armé, hvilken s. å. sammandrogs mot de preussiska
ockupationstrupperna i Baden. Äfven 1856, vid en
hotande brytning med Preussen, fick han högsta
befälet. Som diplomat (vid underhandlingar med
kejsar Napoleon III i Paris) var D. flera gånger
verksam i republikens tjänst. 1864 presiderade
han vid den internationella konferens i Genève,
hvars resultat blef "Genèvekonventionen". 1884
uppställdes D:s ryttarstaty i Genève. — D. gjorde
sig högt förtjänt om det schweiziska härväsendet,
dels genom sin verksamhet som militärförfattare,
dels genom sin utmärkta ledning af krigsskolan i Thun
(där prins Louis Napoleon, sedermera Napoleon III,
var en af hans lärjungar) och slutligen äfven genom
sina arbeten vid triangelmätningarna i Schweiz och
detta lands kartläggande. Den topografiska karta
öfver Schweiz (25 blad), hvilken bär hans namn och
som utkom 1845—64, anses såsom ett mästerstycke
inom den nyare kartografien. D:s förnämsta arbeten
äro för öfrigt: Mémorial pour les travaux de guerre
(1820; 3:e uppl. 1854), Mémoire sur l’artillerie
des anciens et sur celle du moyen âge
(1840; 3:e
uppl. 1854), De la fortification permanente (1824;
3:e uppl. 1854), som förskaffade honom anbud att
blifva general i ryska armén, Cours de tactique
(1840; 2:a uppl. 1851; "Afhandling i taktiken",
öfv. af A. F. Boy, 1855—57), Géométrie perspective
(1857) och La campagne du Sonderbund (1875). Jfr
Senn-Barbieux, "Das buch vom general Dufour" (1878).
(L. W:son M.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free