i ett fyrtiotal upplagor. Dessutom har han utgifvit en rad memoarverk, Young Ireland, a fragment of irish history 1840—50 (1880), Four years of irish history, 1845—49 (1883), Conversations with Carlyle (1892) och Memoirs (2 bd, 1898) samt en mängd tidskriftsartiklar i irländsk och kolonial politik. V. S—g. Duffåglar, Pullastræ l. Columbæ, zool., en till fåglarna (Aves) hörande grupp. Flertalet hithörande former kännetecknas genom underarmens stora öfre täckfjädrar, hvilka bilda flera rader och räcka utom armpennornas midt, äfvensom genom de med svaga, trubbiga och föga krökta klor väpnade tårna, af hvilka tre äro riktade framåt och ej sammanvuxna vid roten samt en riktad bakåt, vidare därigenom, att näbben är vid roten mjuk och täckt af en uppsvälld hud, inom hvilken näsborrarna äro belägna. Dufvorna lefva i allmänhet flockvis (utom under fortplantningstiden), merendels i närheten af vattendrag och i skogstrakter, hvarifrån de ofta besöka fälten. De hafva en lätt och snabb flykt, röra sig ledigt på marken och hafva ett kuttrande läte. Sin föda hämta de uteslutande ur växtriket. De lefva i engifte, och makarna iakttaga ofta hela lifvet igenom ömsesidig trohet. Både hannen och honan rufva de tvenne hvita, glänsande äggen och vårda de små, hjälplösa, blinda, glest dunklädda ungarna, som de mata med den i kräfvan upplösta födan jämte ett där afsöndradt gröt- eller mjölklikt ämne. Hithörande fåglar delas i trenne familjer: Columbidæ, Dididæ och Didunculidæ. — Om dufraser se Descendensteori, sp. 194. J. G. T.* Dufglas, W. de. Se Douglas, skotsk adelsfamilj . Dufhult, kronopark i Östra Göinge härad, Kristianstads län, bildades 1880 därigenom, att utmark till utarrenderade bostället Dufhult afsattes. Sedermera utvidgades området genom inköp af angränsande skogsmark. Areal omkr. 900 har. A. G. Lm. Dufhöken, zool. Se Hökarna. Dufkulla, bot. Se Trientalis. Dufkål, bot. Se Sisymbrium. Duflins, bot. Se Vicia. Dufning, sjöv. Se Dufva. Dufnäs, ett halft mantal frälseskatte i Nacka socken af Stockholms län, vid södra inloppet till Skurusund och vid Saltsjö-Dufnäs järnvägs-, post- och telefonstation vid Stockholm—Saltsjöns järnväg 7 km. från Stockholm. 269 har, däraf 37 har åker. Taxeringsvärde (1906) 396,900 kr., däraf 296,900 kr. för annan fastighet. Egendomen, hvilken, liksom hela Siklaön, har tillhört Danviken, köptes 1862 af Rob. Küsel och tillhör numera dennes stärbhus, som med anledning af de lätta kommunikationerna med hufvudstaden dels på vissa år upplåtit tomter till bebyggande, dels själft låtit uppföra villalägenheter för uthyrning, hvarigenom uppstått ett vidsträckt villasamhälle. Den stundom förekommande uppgiften, att ett slag stod vid D. 1517 mellan Kristian II och Sten Sture d. y., är icke riktig. Nämnda år utkämpades visserligen mellan Kristian och herr Sten en strid, men icke vid D., utan vid Vädla i den nuv. stadsdelen Östermalm i Stockholm. Dufnäsfladan. Se Baggensstäket. Dufour [dyfōr], Jean Marie Léon, fransk zoolog, f. 1779 i Saint-Sever (Landes), d. därsammastädes såsom läkare 1865, har företrädesvis gjort sig känd genom många skrifter, behandlande insekternas och spindeldjurens anatomi, bland hvilka må nämnas Recherches anatomiques et physiologiques sur les hémiptères (1833) samt Recherches anatomiques et physiologiques sur les orthoptères, les hyménoptères et les neuroptères (1841). G. A—z. <img l>

Dufour [dyfōr], Guillaume Henri, schweizisk general och författare, f. 1787 i Konstanz, d. 1875 i Contamines vid Genève. Han fick sin militära uppfostran i Paris, blef 1809 fransk ingenjörofficer och kommenderades till Korfu för att iståndsätta därvarande befästningar samt deltog i Napoleons sista krig, då han utmärkte sig vid försvaret af fort l'Écluse vid Grenoble mot österrikiske generalen Frimont. Efter kejsardömets fall och sedan hans fädernestad, Genève, lösts från förbindelsen med Frankrike (1815), gick han i schweiziska Edsförbundets tjänst och anställdes såsom ledare af militärskolan i Thun samt blef 1831 generalstabschef och öfverste kvartermästare. 1847 ställdes D. som general-en-chef i spetsen för Edsförbundets armé mot "Sonderbund". Till följd af den kraft och hofsamhet, hvarmed han uppträdde i detta inbördes krig, vann han stor popularitet, och ehuru han 1848 miste en del af densamma, därför att han då slöt sig till det konservativa partiet, anförtroddes honom likväl högsta befälet öfver den armé, hvilken s. å. sammandrogs mot de preussiska ockupationstrupperna i Baden. Äfven 1856, vid en hotande brytning med Preussen, fick han högsta befälet. Som diplomat (vid underhandlingar med kejsar Napoleon III i Paris) var D. flera gånger verksam i republikens tjänst. 1864 presiderade han vid den internationella konferens i Genève, hvars resultat blef "Genèvekonventionen". 1884 uppställdes D:s ryttarstaty i Genève. — D. gjorde sig högt förtjänt om det schweiziska härväsendet, dels genom sin verksamhet som militärförfattare, dels genom sin utmärkta ledning af krigsskolan i Thun (där prins Louis Napoleon, sedermera Napoleon III, var en af hans lärjungar) och slutligen äfven genom sina arbeten vid triangelmätningarna i Schweiz och detta lands kartläggande. Den topografiska karta öfver Schweiz (25 blad), hvilken bär hans namn och som utkom 1845—64, anses såsom ett mästerstycke inom den nyare kartografien. D:s förnämsta arbeten äro för öfrigt: Mémorial pour les travaux de guerre (1820; 3:e uppl. 1854), Mémoire sur l'artillerie des anciens et sur celle du moyen âge (1840; 3:e uppl. 1854), De la fortification permanente (1824; 3:e uppl. 1854), som förskaffade honom anbud att blifva general i ryska armén, Cours de tactique (1840; 2:a uppl. 1851; "Afhandling i taktiken", öfv. af A. F. Boy, 1855—57), Géométrie perspective (1857) och La campagne du Sonderbund (1875). Jfr Senn-Barbieux, "Das buch vom general Dufour" (1878). (L. W:son M.)