Dufourspetsen [dyfōr-], fordom Gornerhorn, den högsta toppen af bergsgruppen Monte Rosa. 4,638 m. Den är uppkallad efter G. H. Dufour. Dufpost (ty. taubenpost, fr. poste aux pigeons voyageurs, eng. pigeon-express), brefbefordran på längre afstånd förmedelst därtill på grund af vissa artegenskaper, såsom skärpt lokalsinne och uppdrifven flygkraft, särskildt lämpade och för ändamålet dresserade s. k. brefdufvor. Detta slags postbefordran, som har urgamla anor, har emellertid aldrig i den allmänna samfärdseln kunnat nå betydelsen af verklig eller regelbunden postföring. Brefdufvans orienteringsförmåga och benägenhet att, sedan den transporterats från hemorten, luftvägen dit återvända — förutsättningarna för all dufpost — äro nämligen underkastade betydliga afvikelser och nycker. Härtill kommer, att gynnsamma vind- och väderleksförhållanden, särskildt ej alltför låg temperatur, i allmänhet utgöra nödvändiga villkor för, att färden skall ha utsikt att lyckas. För öfrigt löper brefdufvan under sin långa resa ständig fara att blifva ett byte för roffåglarna. För att skrämma dessa anbringa kineserna på sina brefdufvor antingen under stjärtpennorna vid sidan af den lilla bref- eller depeschhylsan en liten rörpipa, som under fågelns flykt afger ett hvisslande ljud, eller ock kring halsen en liten bjällra. Det senare bruket lär delvis hafva upptagits inom det franska militära brefdufveväsendet. Om man så vill, kan man låta de dufvor, som enligt den bibliska berättelsen utsläpptes från Noaks ark, gälla såsom dufpostens urbilder. Med säkerhet vet man, att i Asien, särskildt i Kina, bruket af brefdufvor är uråldrigt, äfvensom att i det gamla Egypten brefdufvor användes för att från afseglande fartyg bringa budskap till hemorten om färdens förlopp samt, då skeppen åter nalkades hemlandets kust, förebåda hemkomsten. I den gamla grekiska och romerska litteraturen omnämnas flerstädes brefdufvor. Under medeltiden och äfven i nyare tid, ända till telegrafens uppfinning, begagnade man här och hvar dufpost i såväl handelns och sjöfartens som, framför allt, härväsendets tjänst. Egendomligt är nämligen, att just som krigspost har dufposten haft sin största betydelse. Redan Plinius d. ä. omtalar, att vid Mutinas belägring genom Antonius (43 f. Kr.) användes dufpost af de belägrade för att ernå förbindelse med yttervärlden. Och från korstågens dagar bevaras flera berättelser om viktiga budskaps öfverbringande med dufpost. Sin märkligaste användning nådde dufposten vid Paris' belägring under fransk-tyska kriget 1870—71. Medelst luftballonger kunde den i Paris inneslutna befolkningen sända meddelanden utåt, men för att få sådana utifrån var man hänvisad till brefdufvor, som af luftseglarna medfördes från Paris. Af 381 sålunda afsända dufvor hamnade 302 inom de franska linjerna. I Tours, senare Bordeaux, försågos de med post, återfördes sedan så nära Paris som möjligt och lössläpptes. Endast 59 återkommo till dufslagen i Paris. De öfriga föllo till största delen offer för fiendens kulor eller för roffåglarnas förföljelse. Vinterkylan och snön anses ock ha hindrat många att återfinna vägen. De meddelanden, officiella och enskilda, som med denna post skulle befordras, trycktes först på stora folioark. På mikrofotografisk väg öfverflyttades de sedan på ytterst små, tunna blad, hvilka inrullades i en liten fjäderspole, som med silke fastbands vid ett af dufvans starkaste stjärtpennor. På sådant sätt kunde en enda dufva medföra ända till 30,000 bref. Brefportot var naturligtvis högt: 1/2 franc per ord. I medeltal uppgick portointäkten för hvarje dufva till 35,000 francs. Dechiffreringen af depescherna skedde medelst särskildt konstruerade projektionsapparater. Äfven postanvisningar befordrades intill maximibelopp för hvarje af 300 francs. Erfarenheterna från fransk-tyska kriget hafva gifvit anledning till en betydlig utvidgning af de anstalter för brefdufvors uppfödande och dressyr, som i allmänhet redan förut funnos vidtagna inom de större staternas militärväsen. Emellertid synes dufpostens betydelse i militäriskt hänseende komma att aftaga, i samma mån den trådlösa telegrafen visar sig kunna på ett fullt tillfredsställande sätt anpassas efter de praktiska behofven. På en plats på jordklotet underhålles en fullt regelbunden, daglig dufpost, nämligen på den ett 10-tal mil utanför Auckland, Nya Zeeland, ensamt liggande ön Great Barrier. Med denna post befordras ett bref mot porto af 12 cents i riktningen från Great Barrier och 25 cents i motsatt riktning. — Ehuru liggande vid sidan af allt, som med verklig postsamfärdsel eger samband, må omnämnas den ofantliga utveckling idkandet af brefdufvedressyr som sport i våra dagar tagit. I Belgien finnas mer än 1,000 föreningar med sådant syfte. Äfven i Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England uppfödas 100,000-tals brefdufvor för uteslutande användning vid kappflygningar, där oerhörda vadinsättningar förekomma. Brefdufvornas dressyr begynnes vanligen, då djuret är 4 månader gammalt. Dufvan måste noga lära sig känna den väg, hvarå den skall färdas vid hemresan. Utan afpassad träning på vägsträckor, som efter hand förlängas, kan äfven den bäst kvalificerade dufva knappast beräknas återvända från en mer än 100 km. aflägsen plats. Dufvans uppfostran börjas därmed, att man vänjer den vid vistelsen i transportkorgen. Sedan kommer det successiva aflägsnandet från dufslaget. Man nöjer sig gärna första året med träning för 100—150 km. På tredje året anses dressyren fullbordad, och ernås då i allmänhet såsom slutresultat förmåga hos brefdufvan att från 500—600 km. afstånd återfinna hemorten. En god brefdufva anses kunna användas i 6, 7 ända till 10 år. De belgiska brefdufvorna, som anses vara de bästa, lära kunna tillryggalägga 150 km. i timmen. I allmänhet räknar man dock medelhastigheten för en ordinär brefdufva till blott 50—65 km. i timmen. Ju aflägsnare resans mål är, desto mindre sannolikhet finnes för ett punktligt inträffande. I allmänhet låta blott de i dufslaget födda dufvorna uppfostra sig till riktigt säkra budbärare. Om brefdufveväsendet i Sverige är ej mycket att säga. Den mest nitiske främjaren af dufpostens användande inom vårt härväsen har varit majoren E. L. Berggren. Genom hans försorg upprättades 1886 på försök en brefdufvestation inom Karlsborgs fästning. Sommaren 1887 började dufvorna tränas på två linjer, den ena Bråviken—Karlsborg, den andra Örebro—Karlsborg. Småningom fick stationen en god stam brefdufvor, och flera, gynnsamma flygningar egde rum från, exempelvis, Häfringe båk i Östersjön, från Norsholm, från