frambröst gråaktigt purpurröd samt undertill hvit. Stjärtens sidopennor äro ej hvita i spetsen, och vingen är utvändigt utan hvit fläck. Bakryggen har samma färg som framryggen. Skogsdufvan häckar, företrädesvis i löfskog, öfverallt i södra och mellersta Sverige samt lägger sina två hvita ägg uti ihåliga träd, t. ex. ekar, i någon bergskrefva, i hål, i murar o. d. Lätet består i ett kort "hu", hvilket ofta upprepas. 35—37 cm. lång är klippdufvan, C. livia (fig. 2), hvilken är blågrå med hvit bakrygg och två svarta tvärband på vingarna samt har grå stjärt med svartaktig spets. Den är ej med säkerhet känd från Sverige. Däremot funnos förr vid Stavanger i Norge ännu i förra århundradet flera kolonier; på 1880-talet var arten emellertid utdöd därstädes, så att klippdufvan numera ej som vild tillhör Skandinaviens fauna. Allmän är den utmed kusten af Skottland, på Färöarna och i Medelhafstrakterna. I Egypten bebor denna fågel icke sällan öfre delen eller tornen på husen i åtskilliga byar. Klippdufvan utgör stammen för tamdufvan med alla dess många varieteter, bland hvilka den s. k. brefdufvan (jfr Dufpost) är den märkligaste. Den största af de i Sverige förekommande dufvorna är ringdufvan, C. palumbus (fig. 3), 42 cm. lång. Från de föregående skiljer sig denna art därigenom, att vingarna utvändigt, nära främre kanten, hafva en hvit fläck. Ringdufvan häckar allmänt i våra barrskogar ända upp i Jämtland och Ångermanland samt bygger på grenar ett öppet, konstlöst bo. Dess läte kan uttryckas ungefär med "rukuku kuku". Betydligt mindre är turturdufvan, C. turtur (fig. 4), 27 cm. lång. Fjäderdräkten har till stor del röd anstrykning; på hvardera sidan af halsen finnes en del fjädrar med hvita kanter; de undre stjärttäckarna äro hvita. Turturdufvan finnes i hela Europa s. om Östersjön och i västra Asien. I Sverige är den i enstaka exemplar anträffad öfver nästan hela landet; huruvida den häckat i Skåne, såsom det uppgifvits, är osäkert. Den är den behagligaste, sirligaste och näpnaste bland alla dufvor. Dess milda kuttrande "turr turr" innebär någonting på samma gång ljuft smekande och vemodigt klagande. Större turturdufvan, C. orientalis, är 33 cm. lång och skiljes från den förra företrädesvis därigenom, att fläcken på halssidan är svart med breda gråblå fjäderkanter och att de undre stjärttäckarna äro grå. Denna art tillhör Asiens mellersta och östra delar. Inom Sverige ha träffats tre exemplar i Norrland. Jfr Duffåglar. J. G. T. (L—e.)

Fig. 3. Ringdufvan.

Fig. 4. Turturdufvan.

Dufva. 1. Zool. Se Duffåglar och Dufsläktet. — 2. Nord. myt. En af Ägirs och Rans döttrar. Se Ägir. — 3. Sjöv., i motsjö göra häftiga rörelser med främre delen (om fartyg). Orsaken till sådana rörelser (dufningar, eller oftare: stampningar) är merendels att stora tyngder äro placerade i fören. Jfr Gräfva, Stampa och Sätta. R. N.* <img l>

Dufwa, Alfred Vilhelm, jurist, bankman, politiker, f. 6 okt. 1825 i Stockholm, d. 10 aug. 1883 på Moräng i Södermanland, aflade 1847 hofrättsexamen i Uppsala, arbetade i Svea hofrätt (adjungerad ledamot 1853—56, ord. fiskal 1855—56), som 1852 utnämnt honom till vice häradshöfding, och såsom sekreterare hos justitieombudsmannen Theorell (1853) samt bedref i många år en omfattande advokatverksamhet, men öfvertog slutligen chefskapet för försäkringsaktiebolaget Skandia (vice direktör 1856—61, verkställande direktör 1861—69). Därefter fungerade han — 12 okt. 1869—13 mars 1870 — som redaktör för "Aftonbladet". Af Stockholms stad invaldes D. till sista ståndsriksdagen (1865—66) i borgarståndet och i Andra kammaren för riksdagarna 1870—72. Hos kammarens landtmän förvärfvade han sig stort förtroende, invaldes 1871—72 i statsutskottet och blef en af landtmannapartiets inflytelserikaste ledare, om också sällan synlig som sådan. Han var ock en af landtmannapartiets talangfullaste förkämpar i de strider partiet förde mot den dåv. regeringen i syfte att tillförsäkra riksdagen uteslutande bestämmanderätt öfver de ord. anslagen och genomdrifva sådana frågors afgörande medelst gemensamma voteringar. Hans landtmannapartistiska förbindelser omöjliggjorde ett återval i Stockholm, men han blef i stället ledamot af Första kammaren 1873—79 för Kristianstads län och 1882—83 för Göteborgs och Bohus län. Borgarståndet vid 1865 års riksdag hade valt D. till riksgäldsfullmäktig; sedan 1870 till sin död var han fullmäktig i riksbanken, därvid under en lång följd af år tjänstgörande såsom deputerad för den inre förvaltningen. I denna egenskap grep han med hänsynslös energi och stark vilja reformerande in i riksbankens styrelse och förvaltning. D:s stora duglighet, verksamhetslust, starka vilja och omfattande insikter togos i anspråk äfven på många andra håll. T—s. Dufvenberg, Karl Oskar (Carl Oscar), skolman, pedagogisk skriftställare, f. 2 okt. 1844 i Nyköping, student i Uppsala 1862, filos. kandidat 1871 och filos. doktor 1894, sedan 1884 kollega vid Jakobs allmänna läroverk i Stockholm, har i tidskr. "Verdandi" och "Pedag. tidskr." samt i Realläroverkets på Norrmalm och Jakobs realskolas program m. fl. publikationer skrifvit ett 20-tal uppsatser och afhandlingar. I några af dessa påvisar han, med häfdande af modersmålets dominerande betydelse för skolan, nödvändigheten af en