baroniserad med namnet Carelscroon. Hans förnämsta arbete är Corps universel diplomatique du droit des gens; contenant un recueil des traitéz de paix, d'alliance, etc. qui ont été faits en Europe, depuis le règne de l'empereur Charlemagne jusques à présent (8 bd i fol., 1726—31, omfattande tiden t. o. m. 1730). Dumont, [dymå̃'], Pierre Étienne Louis, schweizisk präst och skriftställare, f. 1759 i Genève, d. 1829 i Milano, verkade från 1783 ett par år som reformert predikant i Petersburg, flyttade 1785 till London, begaf sig 1789 till Frankrike, där han kom i ett mycket förtroligt förhållande till Mirabeau, åt hvilken han skref flera politiska tal, och i hvars tidning "Courrier de Provence" han blef en flitig medarbetare. 1792 återvände D. till England, där han en längre tid verkade som Jeremy Benthams sekreterare, samt bosatte sig 1814 i Genève. D. har stor betydelse därigenom, att han omarbetade och på franska utgaf flera af Benthams skrifter ("Traité de la législation", 1802; "Théorie des peines et des récompenses", 1811; "Tactique des assemblées législatives", 1815; "Preuves judiciaires", 1823, och "De l'organisation judiciaire et de la codification", 1828), hvilka utan hans medverkan icke skulle kommit att utöfva så stort inflytande, som de verkligen gjort. Efter D:s död utkom det intressanta memoarverket Souvenirs sur Mirabeau et sur les deux premières assemblées législatives (1832). Dumont, [dymå̃'], Augustin Alexandre, fransk bildhuggare, lärjunge af Cartellier, f. 1801, d. 1884 i Paris, studerade 1825—32 i Rom, där han rönte inflytande af Canovas riktning, och blef 1863 professor vid École des beaux-arts. Han förenar klassisk stränghet med naturligt behag. Bland hans många arbeten märkas Amor och Psyche (1827), Leucothea och Bacchus (1831; Luxembourg), Frihetens genius (1840; på Julikolonnen), Napoleon I (på Vendômekolonnen, nedstörtad 1871, återuppsatt 1875), N. Poussin (akademiens sessionssal), Prins Eugène m. fl., statyer samt porträttbyster af P. Guerin m. fl. — Hans far (Jacques Edme D., f. 1761, d. 1844, lärjunge af Pajou), farfar (Edme D.), farfars far och farfars farfar voro alla bildhuggare. Jfr Vattier, "Augustin Dumont" (1885) och "Une famille d'artistes. Les Dumont 1660—1884" (1890). (G—g N.) Dumont, [dymå̃'], André Hubert, belgisk geolog, f. 1809, d. 1857, sedan 1836 professor i mineralogi och geologi vid universitetet i Liège, utgaf bl. a. Carte géologique de la Belgique (9 blad jämte beskrifning, 1836—49). E. E. Du Mont, [dymå̃'], Josef, tysk tidningsförläggare, f. 1811, d. 1861, blef 1831, vid sin faders död, egare af "Kölnische zeitung", hvilken genom honom upparbetades så, att den blef en af Tysklands inflytelserikaste och mest spridda tidningar. Dumont, [dymå̃'], Charles Albert Auguste Eugène, fransk arkeolog, f. 1842, d. 1884, blef 1874 direktör vid den af honom organiserade franska skolan i Rom och 1875 vid franska skolan i Aten. 1878 återvände han till Frankrike. D. författade betydande arbeten rörande den keramiska konsten i det forna Grekland. Dumont d'Urville, [dymå̃' dyrvi'l], Jules Sébastien César, fransk amiral och sjöfarande, f. 1790 i Condé-sur-Noireau (Calvados). Efter åtskilliga studier ingick han i franska flottan 1807 och aflade 1810 en lysande officersexamen. Åren 1822—25 deltog han i Duperreys upptäcktsresa omkring jorden, och 1826—29 företog han som fregattkapten en ny upptäcktsfärd till Australien, Nya Zeeland och Söderhafsöarna, hvarunder han (1828) vid Vanikoro reste en minnesvård på det ställe, där La Pérouse lidit skeppsbrott 1788, hvilket ställe strax förut upptäckts af engelsmannen Dillon. Från sistnämnda expedition medförde han värdefulla bidrag till Söderhafsöarnas naturalhistoria och etnografi. 1837—40 företog han, med "L'Astrolabe" och "La Zélée", en vetenskaplig expedition till Södra Ishafvet, för att bestämma läget af den magnetiska sydpolen, samt upptäckte därunder bl. a. Louis Philippes och Adélies land. Efter återkomsten befordrades han till konteramiral. 1842 omkom D., tillika med sin familj, genom en olyckshändelse på järnvägen mellan Paris och Versailles. Hans mest kända arbeten äro Voyage de découverte autour du monde et à la recherche de La Pérouse (1832—34), Voyage pittoresque autour du monde (1833—38) och Voyage au pôle Sud et en Océanie (1841—46). På svenska utkom 1836—40 "Verldsomseglaren" i 8 bd. Litt.: de Barins (pseud. för Raban), "Vie, voyages et aventures de l'amiral D." (1867), samt arbeten af Joubert (1885) och Soudry du Kerven (1893). O. E. G. N. (H. W—l.) Dumort. (Dum.), vid växtnamn förkortning för B. Ch. Du Mortier (se denne). Du Mortier, [dymårtiē], Barthélemy Charles Joseph, belgisk botanist, f. 1797 i Tournai, d. 1878 därst. Han var egentligen köpman och politiker (en tid president i representanternas kammare), men utgaf en stor mängd botaniska arbeten, bland hvilka må nämnas: Commentationes botanicæ och Observations sur les graminées de la flore belgique (1823), Florula belgica (1827) och Sylloge Jungermannidearum Europæ (1831; 2:a uppl., omfattande äfven öfriga Hepaticæ, 1874). D. författade dessutom åtskilliga monografier öfver de belgiska arterna af släktena Salix (1825 och 1862), Batrachium och Rubus (1863), Rosa (1867) och Pulmonaria (1868). T. K. Du Moulin [dymolä̃'], l. Molinæus, Pierre, fransk reformert präst, f. 1568, d. 1658 som lärare i teologi i Sedan, författade åtskilliga stridsskrifter mot katolikerna och arminianerna. Mest bekanta bland D:s många skrifter äro hans apologier för den engelske konungen Jakob I mot Bellarmin och påfven, Bouclier de la foi (1617; ny uppl. 1845), som utgör ett häftigt angrepp mot jesuiterna, Anatome arminianismi (1619), mot de arminianske remonstranterna, samt Anatomie de la messe (1636; senaste uppl. 1851), hvari han anföll den katolska mässan. Jfr Armand, "Essai sur la vie de D." (1846), och Gory, "Pierre D." (1888). Dumouriez, [dymoriē], Charles François, fransk general och politiker, föddes 25 jan. 1739 i Cambrai. 1756 inträdde han i hären samt deltog därefter under lysande tapperhetsprof i sjuåriga kriget (1756—63) och i kriget på Corsica 1768—69 samt avancerade till öfverste. 1770 skickades han af utrikesministern Choiseul i all hemlighet till Polen för att med sina råd och en liten fransk styrka — "riktigt utsökta äfventyrare" enligt D:s egen uppgift — bispringa konfederationen i Bar