Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dumas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
baroniserad med namnet Carelscroon. Hans förnämsta
arbete är Corps universel diplomatique du droit
des gens; contenant un recueil des traitéz de paix,
d’alliance, etc. qui ont été faits en Europe, depuis
le règne de l’empereur Charlemagne jusques à présent (8
bd i fol., 1726—31, omfattande tiden t. o. m. 1730).
Dumont, [dymå̃’], Pierre Étienne Louis, schweizisk
präst och skriftställare, f. 1759 i Genève, d. 1829
i Milano, verkade från 1783 ett par år som reformert
predikant i Petersburg, flyttade 1785 till London,
begaf sig 1789 till Frankrike, där han kom i
ett mycket förtroligt förhållande till Mirabeau,
åt hvilken han skref flera politiska tal, och i
hvars tidning "Courrier de Provence" han blef en
flitig medarbetare. 1792 återvände D. till England,
där han en längre tid verkade som Jeremy Benthams
sekreterare, samt bosatte sig 1814 i Genève. D. har
stor betydelse därigenom, att han omarbetade och på
franska utgaf flera af Benthams skrifter ("Traité
de la législation", 1802; "Théorie des peines et
des récompenses", 1811; "Tactique des assemblées
législatives", 1815; "Preuves judiciaires",
1823, och "De l’organisation judiciaire et de la
codification", 1828), hvilka utan hans medverkan icke
skulle kommit att utöfva så stort inflytande, som de
verkligen gjort. Efter D:s död utkom det intressanta
memoarverket Souvenirs sur Mirabeau et sur les deux
premières assemblées législatives (1832).
Dumont, [dymå̃’], Augustin Alexandre, fransk
bildhuggare, lärjunge af Cartellier, f. 1801,
d. 1884 i Paris, studerade 1825—32 i Rom, där han
rönte inflytande af Canovas riktning, och blef 1863
professor vid École des beaux-arts. Han förenar
klassisk stränghet med naturligt behag. Bland
hans många arbeten märkas Amor och Psyche (1827),
Leucothea och Bacchus (1831; Luxembourg), Frihetens
genius (1840; på Julikolonnen), Napoleon I (på
Vendômekolonnen, nedstörtad 1871, återuppsatt
1875), N. Poussin (akademiens sessionssal), Prins
Eugène m. fl., statyer samt porträttbyster af
P. Guerin m. fl. — Hans far (Jacques Edme D.,
f. 1761, d. 1844, lärjunge af Pajou), farfar
(Edme D.), farfars far och farfars farfar voro alla
bildhuggare. Jfr Vattier, "Augustin Dumont" (1885)
och "Une famille d’artistes. Les Dumont 1660—1884"
(1890).
(G—g N.)
Dumont, [dymå̃’], André Hubert, belgisk geolog, f. 1809,
d. 1857, sedan 1836 professor i mineralogi och
geologi vid universitetet i Liège, utgaf bl. a. Carte
géologique de la Belgique (9 blad jämte beskrifning,
1836—49).
E. E.
Du Mont, [dymå̃’], Josef, tysk tidningsförläggare,
f. 1811, d. 1861, blef 1831, vid sin faders död,
egare af "Kölnische zeitung", hvilken genom honom
upparbetades så, att den blef en af Tysklands
inflytelserikaste och mest spridda tidningar.
Dumont, [dymå̃’], Charles Albert Auguste Eugène, fransk
arkeolog, f. 1842, d. 1884, blef 1874 direktör vid den
af honom organiserade franska skolan i Rom och 1875
vid franska skolan i Aten. 1878 återvände han till
Frankrike. D. författade betydande arbeten rörande
den keramiska konsten i det forna Grekland.
Dumont d’Urville, [dymå̃’ dyrvi’l], Jules Sébastien
César, fransk amiral och sjöfarande, f. 1790 i
Condé-sur-Noireau (Calvados). Efter åtskilliga
studier ingick han i franska flottan 1807
och aflade 1810 en lysande officersexamen. Åren
1822—25 deltog han i Duperreys upptäcktsresa omkring
jorden, och 1826—29 företog han som fregattkapten en
ny upptäcktsfärd till Australien, Nya Zeeland och
Söderhafsöarna, hvarunder han (1828) vid Vanikoro
reste en minnesvård på det ställe, där La Pérouse
lidit skeppsbrott 1788, hvilket ställe strax förut
upptäckts af engelsmannen Dillon. Från sistnämnda
expedition medförde han värdefulla bidrag till
Söderhafsöarnas naturalhistoria och etnografi. 1837—40
företog han, med "L’Astrolabe" och "La Zélée",
en vetenskaplig expedition till Södra Ishafvet,
för att bestämma läget af den magnetiska sydpolen,
samt upptäckte därunder bl. a. Louis Philippes
och Adélies land. Efter återkomsten befordrades
han till konteramiral. 1842 omkom D., tillika med
sin familj, genom en olyckshändelse på järnvägen
mellan Paris och Versailles. Hans mest kända
arbeten äro Voyage de découverte autour du monde
et à la recherche de La Pérouse (1832—34), Voyage
pittoresque autour du monde (1833—38) och Voyage
au pôle Sud et en Océanie (1841—46). På svenska
utkom 1836—40 "Verldsomseglaren" i 8 bd. Litt.:
de Barins (pseud. för Raban), "Vie, voyages et
aventures de l’amiral D." (1867), samt arbeten
af Joubert (1885) och Soudry du Kerven (1893).
O. E. G. N. (H. W—l.)
Dumort. (Dum.), vid växtnamn förkortning för B. Ch. Du
Mortier (se denne).
Du Mortier, [dymårtiē], Barthélemy Charles Joseph,
belgisk botanist, f. 1797 i Tournai, d. 1878
därst. Han var egentligen köpman och politiker
(en tid president i representanternas kammare),
men utgaf en stor mängd botaniska arbeten,
bland hvilka må nämnas: Commentationes botanicæ
och Observations sur les graminées de la flore
belgique (1823), Florula belgica (1827) och Sylloge
Jungermannidearum Europæ (1831; 2:a uppl., omfattande
äfven öfriga Hepaticæ, 1874). D. författade dessutom
åtskilliga monografier öfver de belgiska arterna
af släktena Salix (1825 och 1862), Batrachium och
Rubus (1863), Rosa (1867) och Pulmonaria (1868).
T. K.
Du Moulin [dymolä̃’], l. Molinæus, Pierre, fransk
reformert präst, f. 1568, d. 1658 som lärare i teologi
i Sedan, författade åtskilliga stridsskrifter mot
katolikerna och arminianerna. Mest bekanta bland D:s
många skrifter äro hans apologier för den engelske
konungen Jakob I mot Bellarmin och påfven, Bouclier
de la foi (1617; ny uppl. 1845), som utgör ett häftigt
angrepp mot jesuiterna, Anatome arminianismi (1619),
mot de arminianske remonstranterna, samt Anatomie
de la messe (1636; senaste uppl. 1851), hvari han
anföll den katolska mässan. Jfr Armand, "Essai sur
la vie de D." (1846), och Gory, "Pierre D." (1888).
Dumouriez, [dymoriē], Charles François, fransk general
och politiker, föddes 25 jan. 1739 i Cambrai. 1756
inträdde han i hären samt deltog därefter under
lysande tapperhetsprof i sjuåriga kriget (1756—63)
och i kriget på Corsica 1768—69 samt avancerade till
öfverste. 1770 skickades han af utrikesministern
Choiseul i all hemlighet till Polen för att med sina
råd och en liten fransk styrka — "riktigt utsökta
äfventyrare" enligt D:s egen uppgift — bispringa
konfederationen i Bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
