sidan är det visst icke gifvet, att dumping gör mest skada i afsättningslandet. För så vidt varan i fråga är en råvara, medför nämligen trustpolitiken alldeles ovanligt gynnsamma produktionsvillkor för mottagningslandets förädlingsindustri, då den använder en sådan vara; hvarvid dock märkes, att en industri, som bygger på så osäkra produktionsvillkor, alltid måste föra en ytterst riskabel tillvaro och kan vänta att i sin tur bli krossad genom dumping af förädlad vara. Gäller det åter förädlad vara, medför dumping ett gynnande af utländska konsumenter på producentens landsmäns bekostnad. Häraf framgår äfven, att dumping utgör ett argument ej blott för, utan äfven mot tullskydd, så till vida som höga tullar (efter hvad förut sagts) äro en förutsättning för att denna trustpolitik skall kunna föras med större framgång. Jfr Trust. E. Hkr. Dumrath, Oskar Heinrich, litteratör, f. 1844 i Stockholm, student i Uppsala 1864 och med. filos. kandidat där 1867, har utöfvat en flitig öfversättar- och bearbetarverksamhet, hvilken omfattar dels populära medicinska handböcker, dels historiska och geografiska arbeten såsom Furst Otto von Bismarck (1895) och Det XIX:e århundradet i ord och bild (1898—1900; ny uppl. 1906 ff.) samt Jorden och dess folk (2 bd, 1898—1900; delvis efter F. von Hellwald). 1904 började han utgifva ett konversationslexikon, "Folkets bok". Bland D:s öfversättningar märkas sådana från Hæckel, Marbot, Ribot, Ruskin m. fl. 1889—94 redigerade han tidskriften "Ute och hemma". Dumsnuten, zool. Se Tallbitsläktet. Dumuzu, babylonisk vegetationsgud, son till Ea, vattnets gud, gudinnan Ištars ungdomskärlek, urtyp för den senare feniciske Tammuz och grekiske Adonis. D. M. Dumyat, det arabiska namnet på staden Damiette. Dun. Se Fjäder, zool. Dun, flod i England. Se Don. Duna. Se Donau, sp. 708. Duna-Földvár, köping i ungerska komitatet Tolna, vid Donau. Omkr. 12,000 inv., ungrare. D. är en universitetet i Budapest tillhörig domän. (K. B. W.) Dunajec l. Donajec [-a'jets], biflod fr. h. till Weichsel, i Galizien, upprinner på norra sidan af Tatra med två armar, Svarta D. (Czarny D.) och Hvita D. (Biały D.), hvilka förenas vid Neumarkt (571 m. ö. h.). Längre ned mottar D. fr. h. Poprad. Dess stränder äro höga och dess lopp snabbt ända till n. v. om Tarnów, där den mottar Biała och kommer ned på slätten. Längd 250 km. Dunajew, Wanda von. Se Sacher-Masoch. <img l>Henri Dunant.

Dunant [dynã'], Henri, schweizisk skriftställare och filantrop, f. 1828 i Genève, är särskildt bekant som grundläggare och ifrig främjare af den s. k. Genève-konventionen (se d. o.). För sitt entusiastiska arbete i fredssträfvandenas tjänst erhöll han 1901 jämte Frédéric Passy det Nobelska fredspriset. D. har bl. a. skrifvit: Un souvenir de Solférino (1862; 5:e uppl. 1871), L'esclavage chez les musulmans et aux États-Unis d'Amérique (1863), Fraternité et charité internationales en temps de guerre (1 uppl. 1864) och La rénovation de l'Orient, (1865). Se Hettinger, "Henri D." (1897). E. A—t. Dunavăț, flod i Rumänien. Se Donau, sp. 709. Dunbar [danbā'], stad i skotska grefsk. Haddington, vid Nordsjön. 3,581 inv. (1901). Sillfiske, export af potatis; tillverkning af landtbruksredskap. 27 april 1296 segrade där Edvard I öfver John Baliol, och 3 sept. 1650 vann Cromwell där en seger öfver de presbyterianske skottarna under Leslie. D:s slott fanns redan 856. Det var länge Skottlands bålverk mot engelsmännens infall. Dunbar [danbā'], William, skotsk skald, f. omkr. 1460, d. efter 1510, blef franciskanmunk, deltog 1491 i en ambassad till Frankrike, användes sedan flera gånger i den skotske konungen Jakob IV:s tjänst och erhöll slutligen en pension af 80 pd st. (1,440 kr.) om året. D. var mycket påverkad af Chaucer, egde stor formell skicklighet och en kraftig satirisk ådra. Hans realistiska och liffulla skildringar ha gifvit honom platsen närmast Burns ibland Skottlands nationella skalder. Bland hans dikter må nämnas allegorierna The thrissill and the rois (1503), The goldyn targe (1508) och den som hans förnämsta verk ansedda The dance of the sevin deidlie synnis. En upplaga af D:s skrifter utgafs af D. Laing 1834; senare upplagor ha föranstaltats af Scottish text society (1884—93) och Schipper (1891—95). Om hans lif och skrifter se arbeten af Kaufmann (1873), Schipper (1884), Hahn (1887—89) och Smeaton (1898). Dunblane [danble͡in], stad i skotska grefsk. Perth, vid floden Allan, 8 km. n. om Stirling. 2,516 inv. (1901). Förr biskopssäte. Vid Cromlix, 2 km. n. om staden, finnes en mycket besökt vattenkuranstalt. Omkr. 4 km. ö. om staden ligger Sheriffmuir, där 1715 en oafgjord strid stod mellan hertigen af Argyll och de af grefven af Mar anförde jakobiterna. Duncan [da'nkәn], skotska konungar. — 1. D. I, sonson till Malkolm II, hvilken han efterträdde 1034. Han var invecklad i strid med den northumbriske jarlen Eadulf och den norske jarlen Torfinn på Orkneyöarna. Under ett fälttåg mot den senare dräptes han af sin fältherre Maelbæthe l. Macbeth, höfding öfver Moray, 1040. De sägner om denna händelse, som funnos upptecknade i Holinsheds krönika, ligga till grund för Shaksperes tragedi "Macbeth". — 2. D. II, den föregåendes sonson, hölls under sin uppväxt som gisslan i förvar hos Vilhelm Eröfraren och erhöll därvid en anglonormannisk uppfostran. Efter sin faders, konung Malkolm III:s, död, 1093, bemäktigade han sig med engelsk hjälp Skottlands tron, sedan han besegrat sin troninkräktande farbroder Donald Bane (se Donald 3), men blef på dennes anstiftan mördad följande år. Högskottarnas misstro mot hans engelska sedvänjor påskyndade hans fall. V. S—g. Duncan [da'nkәn], Adam, viscount of Camperdown, engelsk amiral, f. 1731, d. 1804, blef 1789 konteramiral, 1793 viceamiral och 1799 amiral