han 1809 sitt redan vunna krigarrykte och utnämndes till öfverstelöjtnant i armén. I juni öfvertog Sandels befälet öfver denna fördelning. Han lät vid Hörnefors 5 juli öfverraska och slå sig af ryssarna. I träffningen fällde han några ord, som djupt kränkte D., hvarför denne med flit fördröjde den af honom anförda truppens återtåg, så att han blef kringränd af fienden. Han vägrade att gifva sig, blef sårad och fången och dog s. d. af sina sår. Den ryske befälhafvaren lät med all hedersbevisning jorda hans lik på Umeå kyrkogård, och D:s kamrater reste sedan en minnesvård på hans graf. Genom "Fänrik Ståls sägner", särskildt "Den femte juli", där D. af Runeberg dock alltför mycket idealiserats, är hans namn för alltid räddadt från glömskan. Se vidare F. Cygnæus, "Joachim Zachris Duncker och hans omgifning" (1858), och uppsats af A. Hammarskjöld i "Ny ill. tidn." 1897. 2. Daniel Joakim Edvard D., den föregåendes sonson, finsk jordbrukare, landtdagsman, f. 1835 å fädernegodset Kinttula i östra Nyland, d. 1894 i Hälsingfors. Han blef student 1855 och magister 1860, egnade sig därefter åt agronomiska studier samt genomgick Ultuna landtbruksinstitut. 1863 öfvertog han Kinttula. Snart gjorde han sig känd såsom en framstående jordbrukare, som med framgång verkade för införande af rationella metoder och förbättrade redskap. Han spelade en framträdande roll såsom kommunalman, inkallades af regeringen i åtskilliga kommittéer på näringslifvets och kommunalväsendets områden samt utsågs 1892 till konsultativ ledamot af den nyinrättade Landtbruksstyrelsen, till hvars chef han af en tämligen allmän opinion hade utpekats. — Såsom representant för olika domsagor i östra Nyland satt han i bondeståndet vid samtliga landtdagar 1872—94 och var vid landtdagarna 1877—91 ståndets vice talman. Ehuru tillhörande ståndets svensksinnade minoritet, utöfvade han ett betydligt inflytande på dess förhandlingar och var genom sin frisinnade uppfattning, sina stora insikter och sin själfständighet en heder för ståndet. T. C. Duncker. 1. Karl Friedrich Wilhelm D., tysk bokhandlare, f. 1781 i Berlin, d. 1869, grundade 1809 i förening med Peter Humblot (f. 1779, d. 1828) bokförläggarfirman Duncker & Humblot, hvilken 1866, under oförändradt namn, öfvergick till K. Geibel i Leipzig och nu innehafves af dennes son och sonson. Nämnda förlag har utgifvit bl. a. Rankes samlade arbeten, "Allgemeine deutsche biographie" och en mängd historiska och statsvetenskapliga verk. 1837—66 spelade D. en framstående roll inom de tyske bokhandlarnas börsförening. 2. Maximilian Wolfgang D., den föregåendes son, tysk historieskrifvare, f. 1811 i Berlin, d. 1886 i Ansbach, satt efter en långvarig rättegång (1834—36) sex månader i häkte därför, att han deltagit i en "burschenschaft" i Bonn och blef 1842 e. o. professor i historia i Halle. Under oron och kriget 1848—50 utmärkte han sig som liberal folkrepresentant och utgaf åtskilliga ganska märkliga broschyrer. 1857 blef han professor i Tübingen, inträdde 1859 som geheimeregeringsråd i preussiska statsministeriet och blef 1861 föredragande hos kronprinsen samt var 1867—74 direktor för preussiska statsarkivet. 1872—86 var han lärare i nyare historia vid krigsakademien och blef 1884 brandenburgsk historiograf. Skrifter: Origines germanicæ (1840), Geschichte des alterthums (4 bd, 1852—57; 5:e uppl. 1878—86) och Aus der zeit Friedrich des grossen und Friedrich Wilhelms III (1876) m. fl. Jfr Brode, "Max D." (1887), Haym, "Das leben Max D:s" (1891), och en utförlig biografi (af H. v. Petersdorff) i "Allg. deutsche biographie" (bd 84, 1904). 3. Alexander D., den föregåendes broder, tysk bokhandlare, f. 1813, d. 1897, öfvertog 1837 faderns sortimentsbokhandel, men sålde den 1860 för att odeladt egna sig åt förläggandet af konstalster. Han har bl. a. utgifvit Kaulbachs fresker i Berlins nya museum. Som landtvärnsofficer deltog han i 1864, 1866 och 1870—71 års krig. — Hans dotter, Dora D., f. 1855, har gjort sig känd som dramatisk och novellistisk författarinna. 4. Franz Gustav D., den föregåendes broder, tysk politiker och tidningsman, f. 1822 i Berlin, d. därstädes 1888. Han idkade en vidsträckt bokförläggarverksamhet, bl. a. förlade han den spridda tidningen "Volkszeitung" (sedan 1853), och deltog sedan 1848 med ifver i alla de rörelser, hvilka åsyftade införandet af en liberal och nationell anda i Tysklands och enkannerligen Preussens politik. Jämte Schulze-Delitzsch och Virchow m. fl. grundade han 1861 det bekanta "framstegspartiet". I preussiska landtdagen och i nordtyska samt tyska riksdagen var han städse en af detta partis förnämste kämpar och inlade såväl där som under sin journalistiska verksamhet mycket stor förtjänst i fråga om förbättrandet af arbetsklassens villkor. 1869 tog han initiativet till bildandet af de s. k. Hirsch-Dunckerska yrkesföreningarna. D. sålde 1877 sitt bokförlag och drog sig från riksdag och landtdag tillbaka till privatlifvet. Jfr "Franz D., lebensbild eines volksfreundes" (1889). <img l>

D'Uncker (D'Unker), Karl Henning Lützow, målare, f. 3 febr. 1828 i Stockholm, där fadern, en norsk militär, då bodde. Modern var svenska. Bestämd för den militära banan, blef han furir vid Svea lifgarde, deltog som underofficer vid danska Lifgardet till fot 1848—49 i kriget mot tyskarna samt utnämndes 1849 till underlöjtnant i svenska armén. Efter en kort tjänstgöringstid tog han afsked, sedan han beslutit att på allvar egna sig åt konsten, med hvilken han redan såsom yngling sysslat. (Han hade nämligen 1847 utgifvit en samling karikatyrer: Teckningar ur Stockholmslivet, som sedan följdes af två andra små samlingar.) Med understöd af Oskar I och enligt dennes önskan begaf han sig 1850 till Düsseldorf, där han blef den förste studerande svenske målaren. I Düsseldorf ingick han sedan ett rikt gifte och förde ett i ekonomiskt afseende bekymmerfritt lif. Från år 1861 led han af en sjukdom i högra armen, så att han nödgades föra penseln med vänstra handen,