brännmärkts för att för framtiden göra honom omöjlig i det politiska lifvet. 1807 återinsattes han emellertid i privy council. 2. Robert Saunders D., 2:e viscount Melville, den föregåendes son, politiker, f. 1771, d. 1851, blef 1794 underhusledamot och gjorde sina politiska lärospån som faderns privatsekreterare. 1807 och 1809 var han president i Board of control (i Portlands och Percevals ministärer), 1809 en kortare tid (mars—okt.) under Portland sekreterare för Irland och satt 1812—27 som förste amiralitetslord (sjöminister) i lord Liverpools ministär. Han afgick, då Canning blef premiärminister, men var 1828—30, under Wellington, ånyo sjöminister. Som sådan uppmuntrade han särskildt den arktiska forskningen, hvarför Melvilles sund uppkallades efter honom. V. S—g. 3. Sir Richard Saunders D., den föregåendes broder, amiral, f. 1802, d. 1861, blef captain 1824. Efter upprepad sjötjänst å nästan alla haf blef D. 1853 amiralitetslord och konteramiral, öfvertog 1855 befälet öfver den engelska Östersjöflottan och bombarderade Sveaborg (9—11 aug. s. å.) samt befordrades 1858 till viceamiral. O. E. G. N.* Dundas [da'ndəs], sir David, engelsk general och militärskriftställare, f. 1735, d. 1820, studerade krigskonsten under Fredrik II och gjorde sig känd som Englands mest framstående taktiker genom sitt arbete The principles of military movements, chiefly applicable to infantry (1780) och sina inom brittiska armén antagna exercisreglementen, hvilka tillämpades inom de härar Wellington sedermera förde till seger. D. blef 1802 general och var 1809—11 brittiska arméns högste befälhafvare. V. S—g. Dundas [da'ndəs], sir James Whitley Deans, engelsk amiral, f. 1785, d. 1862, deltog i expeditionerna till Egypten 1801 och Köpenhamn 1807, blef 1841 konteramiral och amiralitetslord, hvilken sistnämnda plats han innehade jämväl 1846, befordrades 1852 till viceamiral och utnämndes till högste befälhafvare öfver engelska Medelhafsflottan samt förde under Krimkriget befälet öfver den i de turkiska farvattnen stationerade engelska flottan, hvarunder han 1854 bombarderade Odessa, men fann sig i jan. 1855 föranlåten att nedlägga sitt befäl. Amiral 1857. O. E. G. N.* Dundee [dandī'], stad och sedan 1894 eget grefskap (15 kvkm.), förut i skotska grefsk. Forfar, ligger på norra sidan af Firth of Tay, öfver hvilken går den 1882—87 byggda Taybron (3,171 m. lång). 164,269 inv. (1905). Den äldre stadsdelen vid hamnen har många gamla byggnader, den nya, högre upp belägna staden är elegant byggd. D. har ett vackert rådhus, en i flamländsk stil byggd börs, ett "university college" (1880 grundlagdt af d:r J. B. och miss Baxter, tillhör sedan 1890 universitetet i S:t Andrews), Technical institute (grundadt 1888 af sir David Baxter), 2 gymnasier (high schools), ett för gossar och ett för flickor, ett stort sjukhus, ett dårhus m. fl. humanitära och bildningsanstalter samt vidsträckta parker. Dess hamn är vidsträckt och försedd med dockor om 12,5 har. D. är hufvudplatsen för den brittiska juteindustrien; viktiga äro också skeppsbyggeriet (1901 byggdes 12 fartyg om 11,570 ton), maskintillverkningen, beredningen af marmelad samt säl- och hvalfångsten. Till hamnen anlände 1901 1,179 fartyg om 472,343 ton. D:s egen flotta räknade s. å. 133 fartyg om 99,403 ton och 189 fiskarfartyg. Införselns värde 1900 steg till 3,85 mill. pd st. (jute 164,744 ton), utförselns till blott 0,87 mill. pd st. — D. intog ett framstående rum i Skottlands äldre historia. Under Edvard I, Rikard II och Edvard VI eröfrades det flera gånger af engelsmännen. 1651 intogs det af general Monk, som lät plundra staden och döda mer än en sjättedel af dess invånare. Dundee [dandī'], John Graham of Claverhouse, viscount of D., skotsk krigare. Se Graham. Dundee [dandī'], en svenska kyrkans missionsstation i brittiska kolonien Natal, upprättad 1891. Dunderbössa (ty. donnerbüchse), på 1400-talet benämning på de gröfsta då befintliga kanonerna. W. G. B. (E. N.) Dunderlandsdalen, den breda, odlade hufvuddalen i Mo i Ranen, Nordlands amt, Norge, hvilken sträcker sig i nordöstlig riktning på inre sidan af den stora jökeln Svartisen. På senare år har man i denna dals omgifningar påträffat stora lager dels af järn-, dels af kopparmalm. De sistnämnda ha sedan några år varit föremål för brytning, vid Baasmo, som ligger vid Ranfjorden, medan järnmalmen däremot ännu väntar på att tillgodogöras. Det 1902 bildade "Dunderland iron ore company" har för malmens forsling från grufvorna vid Storforsheien anlagt en järnväg till Guldsmedvik vid fjorden (omkr. 20 km.) och där företagit betydande och dyrbara anläggningar för att brikettera malmen, som är jämförelsevis fattig. Bolagets kapital är 1 mill. pd. st. i stam- och lika mycket i preferensaktier. Y. N. Dundonald [dandå'nəld], earler af. Se Cochrane.

Dundret (Gellivare-Dundret, ursprungligen Vasaratunturi), berg i Norrbottens län, några få km. s. ö. om stationen Gellivare, 823 m. öfver hafvet. Svenska turistföreningen har på en af de västra topparna låtit uppföra en paviljong (numera tillhörig länets turistförening) med hänförande utsikt öfver fjällvärlden och försedd med åtskilliga instrument. Emedan midnattssolen där kan skådas en vida längre tid (från 5 juni till 11 juli) än från något annat någorlunda åtkomligt ställe i Sverige (möjligen med undantag af Luossa- och Kirunavara), besökes det numera ganska mycket af turister.