Dunedin [danī'din; af dun, hög, borg], det gaeliska namnet på Edinburgh. Dunedin [danī'din], hufvudstad i prov. Otago, vid Otagobukten, på östra kusten af Nya Zeelands sydö. 52,390 inv. (1901), förstäderna inberäknade. D. står genom järnvägar i förbindelse med Invercargill och Christchurch samt med den 12 km. aflägsna hamnstaden Port Chalmers. Anglikansk och rom.-katolsk biskop. Universitet (Otago university) jämte medicinsk skola och bergsskola. D:s hamn är befäst. — Staden anlades 1848, men dess uppsving började först 1861, då rika guldgrufvor upptäcktes i dess närhet. <img l>

Dunér. 1. Nils Kristofer (Christofer) D., universitetslärare, astronom, f. 21 maj 1839 i Billeberga församling, Malmöhus län, blef student i Lund 1855, filos. doktor och amanuens vid astronomiska observatoriet där 1862 samt adjunkt i astronomi och observatör 1864. D. utnämndes 1887 till e. o. professor i astronomi och kallades 1888 till den ord. professuren i samma ämne vid universitetet i Uppsala. Han har varit censor vid mogenhetsexamina 1891 och sedan 1893. D. deltog 1861 och 1864 i de af Nordenskiöld ledda svenska expeditionerna till Spetsbergen, har företagit många vetenskapliga resor till Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, Holland, Belgien och Ryssland, var 1863 medstiftare af Astronomische gesellschaft, hvars styrelse han tillhör, deltog 1887 i den i Paris samlade kongressen för uppgörande af planen till utförande på fotografisk väg af en karta öfver hela himlen och en katalog öfver alla stjärnor t. o. m. 11:e storleken samt invaldes till medlem af dess "comité permanent". D. förordnades 1898 till medlem af den kungl. kommittén för utförande af en gradmätning på Spetsbergen och 1900 till medlem af den af Astron. gesellschaft tillsatta kommittén för utarbetande af en katalog öfver de föränderliga stjärnorna. Han är ledamot af Fysiogr. sällsk. i Lund (1864), Vet. akad. (1881) och Vet. soc. i Uppsala (1888) samt tillhör dessutom en mängd utländska lärda sällskap. Af Vet. akad. erhöll D. 1866, 1885 och 1892 Wallmarkska priset, af Franska institutet 1887 Lalandeska priset samt af Royal society i London 1892 Rumfordmedaljen i guld. Af D:s många arbeten, af hvilka de flesta falla inom astrofysikens gebit, må nämnas Mesures micrométriques d'étoiles doubles faites à l'observatoire de Lund, suivies de notes sur leurs mouvements relatifs (1876); Sur les étoiles à spectres de la troisième classe (1885), som innehåller resultatet af en planmässig genommönstring och beskrifning af stjärnspektra af 3:e typen, det första arbete af denna art, som i denna omfattning blifvit utfördt; Recherches sur la rotation du soleil (1891), resultaten af vid observatoriet i Lund utförda spektroskopiska iakttagelser af solen, af hvilka framgår den bekanta lagen för solrotationens aftagande från ekvatorn mot polerna, genom dessa observationer dock indicerad ända till 75° heliografisk bredd, d. v. s. långt utöfver den region, där solfläckarna förekomma; Observations des étoiles de la zone entre 35° et 40° de déclinaison boréale faites à l'observatoire de Lund et réduites à l'équinoxe moyen de 1875. o (6 dlr, 1896; såväl observationer som publikation gemensamt med F. Engström). D. har gjort omsorgsfulla och lyckade undersökningar af de till Algoltypen hörande föränderliga stjärnorna Y Cygni och Z Herculis; han har visat, att den bana, i hvilken den ena komponenten löper kring den andra, är märkbart excentrisk och att den riktning, i hvilken de båda kropparna äro hvarandra närmast, befinner sig stadd i vridning kring den gemensamma tyngdpunkten. D. har skrifvit äfven Handbok i allmän astronomi (1899). (Rh.) 2. Gustaf Johan Anton D., den föregåendes broder, militärläkare, f. 20 dec. 1840 i Billeberga församling, Malmöhus län, blef student i Lund 1857, aflade medicinska examina i Uppsala och blef med. doktor 1874. D. tjänstgjorde från 1862 såsom militärläkare, befordrades till regementsläkare 1881 vid Lifregementets dragonkår och 1885 vid Svea trängbataljon samt var 1896—1906 öfverfältläkare. Han var 1877 anställd såsom chefläkare i rumänsk krigstjänst och har företagit flera utländska studieresor, bl. a. 1879 till ryska Astrahanguvernementet för att undersöka en där utbruten pest. D. var 1876—85 sekreterare i kommittén för ordnande af den militära sjukvården och från 1886 medlem af kommittén för utarbetande af reglemente för härens sjukvård i fält. Han har lämnat många bidrag till inhemska medicinska tidskrifter och utgifvit Lärobok för trängens sjukvårdsunderbefäl (2 bd, 1887—89). D. invaldes 1881 i Krigsvet. akad. Dunfermline [danfə̄'mlin], stad i skotska grefsk. Fife, nära Forthviken. 25,250 inv. (1901). Den märkvärdigaste byggnaden i D. är Abbey church, hvarest Robert Bruce och sju andra skotska konungar äro begrafna. Staden är en af hufvudorterna för den brittiska linneindustrien (i synnerhet bordslinne). I trakten stenkolsgrufvor och järnverk. Andrew Carnegie är född i D. och har ihågkommit sin födelseort på flera sätt. — D. var tidigt ett af de skotske konungarnas mest omtyckta residens. Dunfermline [danfə̄'mlin], engelsk lord. Se Abercromby 2. Dunganer, de muhammedanske invånarna i Dsungariet och nordvästra Kina. De tillhöra den turkiska grenen af den altaiska folkstammen. Till det yttre likna de kineser, hvilkas språk de helt tillegnat sig. Då de emellertid strängt hålla på sin religion och därmed förbundna seder, hafva de aldrig helt kunnat uppgå i det stora kinesiska väldet. De gjorde 1861 under Taipingupproret ett försök att frigöra sig från Kina och vunno första tiden betydande framgångar öfver de kinesiska regeringstrupperna, men då de saknade enhetlig ledning, kunde de ej begagna sig däraf. 1877 var det kinesiska herraväldet öfver dem återupprättadt. Jfr Vasiljev, "Die mohammedanische bewegung in China" (1867), och Przevaljskijs reseskildringar. Dungarpur [dangāpō'ə], vasallstat i Indien, sydligaste delen af Rajputana. 3,730 kvkm. 100,103 inv. (1901). Hufvudstaden, med samma namn, 6,094 inv., ligger 145 km. n. ö. om Ahmadabad.