sciences morales et politiques, var äfven en flitig författare, ehuru hans vetenskapliga förmåga ingalunda stod i jämnhöjd med hans talargåfva och hans skicklighet som praktisk advokat. Bland hans skrifter må nämnas Plaidoyers (1821), Réquisitoires (1852) och Travaux académiques (1862) samt en stor mängd juridiska afhandlingar, Le procès du Christ (1828, flera uppl., däraf en i Stockh. 1841; öfv. under titeln "Passionshistorien", 1842) och Libertés de l'église gallicane (1824). Han har dessutom efterlämnat Mémoires (4 bd, 1855—63), som dock äro mindre intressanta. E. A—t. 2. Pierre Charles François D., baron, den förres broder, fransk matematiker, nationalekonom och statsman, f. 6 okt. 1784 i Varzy (dep. Nièvre), d. 18 jan. 1873 i Paris, blef 1819 professor i mekanik och fysik vid Conservatoire des arts et métiers, 1824 baron, 1828 deputerad och 1837 pär. 1834 var han marinminister i hertigens af Bassano ministär. 1848—51 var D. medlem af nationalförsamlingen, där han tillhörde högern, och blef 1852 senator. D. sökte på allt sätt främja allmännyttiga företag af många olika slag. Viktiga förändringar blefvo i Frankrike företagna på grund af hans iakttagelser rörande sjö-, krigs- och handelsförhållandena i Storbritannien. Äfven som författare var D. af betydenhet, och särskildt inom den högre geometrien skref han åtskilliga värdefulla uppsatser (de viktigaste i Développements de géométrie, 1813). Bland hans öfriga skrifter märkas Voyages dans la Grande-Bretagne (6 vol., 1820—24), Forces productives et commerciales de la France (2 vol., 1827) och Force productive des nations depuis 1800 jusqu'à 1851 (1851). Efter D. ha några matematiker gifvit en inom teorien för buktiga ytor förekommande kroklinje namnet D:s kurva l. D:s indikatris. Dupin [dypä̃'], Aurore, fransk författarinna. Se Dudevant, A. Dupleix [dyplǟ], Joseph François, markis, fransk generalguvernör i Ostindien, f. 1 jan. 1697 i Landrecies (Hainaut), d. 10 nov. 1763 i Paris, var son till en generalförpaktare, sändes 1715 ut till Frankrikes ostindiska besittningar, blef 1720 medlem af höga rådet i Pondichéri, 1730 direktör för faktoriet Chandernagar och 1742 generalguvernör öfver alla Frankrikes besittningar i Indien. Under österrikiska arfföljdskriget (1740—48), under hvilket fransmän och engelsmän bekämpade hvarandra i Europa, föresatte han sig att drifva engelsmännen ur södra Indien och där grundlägga ett stort franskt kolonialvälde. I detta syfte inblandade han sig i de indiske grannfurstarnas dynastiska strider, erbjöd åt några stödet af sina europeiskt beväpnade och öfvade trupper samt förvärfvade för det franska namnet en snabbt växande prestige. Hans långt syftande planer gingo emellertid om intet, emedan han illa eller alls icke understöddes af fransk-ostindiska kompaniet och franska regeringen samt delvis motarbetades af sin rival La Bourdonnais, guvernören öfver öarna Isle de France och Bourbon. D. misslyckades såväl i sitt försök att tvärt emot det af La Bourdonnais afslutade fördraget behålla det från engelsmännen eröfrade Madras (1746) som i sina tvenne angrepp på Fort S:t David (1747) och i sin midnattsstormning af Cuddalore. Slutligen blef han i Pondichéri belägrad af engelsmännen (1748). Efter Aachenfreden (s. å.) fortsatte D. i större skala sin inblandningspolitik i de indiske furstarnas inbördes tvister och sökte utvidga franska väldet genom att understödja en navab af Karnatik och en subadar af Deccan, hvilkas medtäflare om dessa värdigheter fingo hjälp af engelsmännen under Robert Clives skickliga ledning. Förgäfves begärde emellertid D. förstärkningar hemifrån; i stället blef han 1754 återkallad och nödgades lämna fältet fritt åt Clive, som för Englands räkning genomförde hans stora plan. D. återfick aldrig de ofantliga summor han försträckt kompaniet. Han dog otackad och i torftighet, med orätt utskriken som en despot och ärelysten äfventyrare. Först eftervärlden har gjort rättvisa åt hans rika diplomatiska och kolonisatoriska begåfning samt statsklokheten i hans af samtiden klandrade politik. Jfr Hamont, "D. après sa correspondence inédite" (1881), Bionne, "Dupleix" (2 bd, s. å.), Cartonnet, "D., ses expéditions et ses projets" (1888) och "La chute de D." (s. å.), samt Malleson, "Dupleix" (1891, i serien "Rulers of India"). J. Th. W. (V. S—g.) Duplering. Se Dubblering. Duplessis l. Du Plessis [dypläsī], Armand Jean, hertig af Richelieu, fransk statsman och kardinal. Se Richelieu. Duplessis [dypläsī], Lucile, Camille Desmoulins' maka. Se Desmoulins. Duplessis [dypläsī], Georges Victor Antoine Gratet-, fransk konsthistoriker, f. 1834 i Chartres, d. 1899 i Paris, blef 1885 ord. direktör för kopparsticksafdelningen af Bibliothèque nationale. Han har författat bl. a. Histoire de la gravure en France (1861), texten till Costumes historiques des XVI:e, XVII:e et XVIII:e siècles (2 bd, 1864—73) och Dictionnaire des marques et monogrammes de graveurs (med Bouchot, 2 bd, 1886—87). Duplett (fr. doublet, af lat. duplus, dubbel), stundom Dubblett (se d. o.), hvad som i två lika exemplar förekommer i en samling, t. ex. handlingar, böcker, mynt, kopparstick, frimärken, pressade växter. Duplexgång, urmak., dubbelgång. Se Ur. Duplexpump (af lat. duplex, dubbel), mek., en tvillingångpump, i hvilken de bägge pumparna reglera ångans till- och aflopp för hvarandra. De arbeta växelvis: under det att den ena går, står den andra stilla. O. E. W. Duplextelegrafering (af lat. duplex, dubbel), ett system, hvarigenom åstadkommes, att man på en och samma linje kan telegrafera samtidigt i båda riktningarna. Detta vinnes därigenom, att man balanserar den verkliga linjen med en konstgjord sådan, d. v. s. med en kombination af reostater och kondensatorer. Genom tillämpning af t. ex. principen för Wheatstones brygga eller differentiallindning e. d. kan man inkoppla mottagningsapparaten så, att den arbetar endast för inkommande strömimpulser, ej har utgående. A. E—m. Duplicatio cubi, lat., "kubens fördubbling", geom., konstruktionen af den kub, som är dubbelt så stor som en gifven. Jfr Deliska problemet. Duplicator (lat.), fys. Se Duplikator. Duplicera (af lat. duplex, dubbel), tjänstgöra som duplikant (se d. o.). Ordet nyttjas äfven om präster, hvilka på samma sön- eller helgdag uppehålla gudstjänsten i två (eller flera) till samma