samt Rose ("Ungdom och dårskap") och framför allt Don Juan, där han "spelade sig själf" och inlade en ridderlig finess, parad med lättsinne och öfverdåd. Jfr C. Palmstedt, "Edouard du Puy" (1866), och uppsats om D. i "Ord och bild" 1902 af A. Buntzen. A. L.* Dupuy [dypuī], Jean, fransk politiker, f. 1 okt. 1844 i Saint-Palais (dep. Gironde), egnade sig åt journalistiken och blef direktör för den demokratiska tidningen "Le Petit parisien". 1891 valdes han till senator i dep. Hautes-Pyrénées och tillhör republikanska vänstern. 1899--1902 var D. jordbruksminister i Waldeck-Rousseaus kabinett. <img l>

Dupuy [dypuī], Charles Alexandre, fransk statsman, f. 5 nov. 1851 i Le Puy (dep. Haute-Loire), blef efter slutade universitetsstudier lyceilärare i filosofi i landsorten och 1880 "inspecteur d'académie". Invald i deputeradekammaren 1885, uppträdde han där som utpräglad protektionist och blef snart bemärkt för sin grundliga insikt i undervisningsväsendet samt som rapportör under flera år för anslagen därtill. D. var 7 dec. 1892 -- 4 apr. 1893 undervisningsminister i Ribots två första kabinett och blef därpå själf ministerpresident och inrikesminister. Han ledde med önskad framgång kammarvalen 1893 samt spelade en betydande roll i de händelser, som s. å. bidrogo till stärkandet af den fransk-ryska alliansen. D. afgick 2 dec. 1893, valdes kort därpå till deputeradekammarens president och vann genom sitt kallblodiga uppträdande vid anarkisten Vaillants bombattentat i kammaren s. m. stort anseende. Ånyo inrikesminister och ministerpresident 31 maj 1894, befann han sig vid Carnots sida, när denne mördades i Lyon (24 juni s. å.). Hans presidentkandidatur misslyckades, men han kvarstod som regeringschef till 25 jan. 1895 under Casimir-Périers presidentskap. Under denna D:s andra ministär arresterades Dreyfus (se Dreyfusprocessen), och "affären" höll D. liksom en del andra "ministrables" en tid borta från makten, men när Brisson beslöt domens revision, bildade D. 1 nov. 1898 en republikansk koncentrationsministär, som ansågs skola ega nog kraft att försona allmänna opinionen med ett väntadt friande domslut. Det vållade därför åtskillig oro och tyddes som ett försök att upprätthålla krigsrättens dom, när D. genomdref sakens hänskjutande till kassationsdomstolen i dess helhet. Men presidenten Faures plötsliga frånfälle och den Dreyfusvänlige Loubets val till hans efterträdare lugnade stämningen, och sedan kassationsdomstolen förvisat Dreyfus' sak till ny krigsrätt, afgick D. 21 juni 1899. 1900 valdes han till senator i dep. Haute-Loire och har sedan varit en af de mest framträdande kämparna mot lagen om skilsmässa mellan stat och kyrka. E. A-t. Dupuy de Lôme [dypuī dǝ lå̄m], Stanislas Charles Henri Laurent, fransk ingenjör, f. 1816 i dep. Morbihan, d. 1885 i Paris, sedan 1857 marinöfverdirektör, inlade stora förtjänster om franska flottans utveckling. 1848--52 byggde han det första skruflinjeskeppet, "Napoleon", som blef modellen för flera andra krigsfartyg, genom hvilka franska flottan under Krimkriget spelade en vida mer framstående roll än den engelska. 1859 byggdes under D:s ledning det första pansarskeppet, "Gloire". 1870, under Paris' belägring, då D. var medlem af försvarskommittén, sysselsatte han sig med att konstruera en styrbar luftballong, hvilken visserligen ej motsvarade förväntningarna, men i sina principer var en föregångare till Tissandiers (1883) och Renards (1884) styrbara ballonger. Till sina politiska åsikter var D. bonapartist. 1877 valdes han till senator för lifstiden. Af D:s arbeten må nämnas Mémoire sur la construction des bátiments en fer (1844) och Note sur l'aërostat (1872). <img l>

Dupuytren [dypuitrã'], Guillaume, baron, fransk kirurg, f. 1778 i Pierre-Buffière (dep. Haute-Vienne), d. 1835 i Paris, blef 1812 professor i kirurgi i Paris och 1815 därjämte förste kirurg vid Hôtel-Dieu. D. var en af sin tids förnämsta kirurger och utvecklade inom sin vetenskap både såsom kliniker och författare en utomordentligt omfattande verksamhet. Bäst belyses denna af den samling af hans föreläsningar, som utgafs af ett antal läkare (Leçons orales de clinique chirurgicale,faites à l'Hôtel-Dieu de Paris, 4 bd, 1831--33; 2:a uppl. i 6 bd 1839). I sitt testamente anslog han 200,000 francs till upprättande af en professur i patologisk anatomi. Då emellertid franska staten öfvertog denna skyldighet, användes penningarna till grundläggande af det efter D. uppkallade anatomiska "Musée Dupuytren". R. T-dt. <img l>

Duquesne [dykǟn], Abraham, markis, fransk sjöhjälte, f. 1610 i Dieppe, d. 1688 i Paris, ådagalade under sjökriget mot spanjorerna 1637--43 en så ovanlig skicklighet och tapperhet, att högste befälhafvaren vid alla viktigare företag inhämtade hans råd. Det förfall, hvaruti franska flottan befann sig under Ludvig XIV:s minderårighet, bestämde honom att gå i svensk tjänst, där han 14 sept. 1644 befordrades till skeppsmajor. I det stora sjöslaget mellan Langeland och Lolland 13 okt. s. å., hvarunder K. G. Wrangel besegrade danskarna, äntrade det af D. förda skeppet "Regina" och skeppet "Göteborg" danska amiralskeppet. 30 maj 1647 fick D. afsked ur svensk tjänst och öfverförde fyra krigsskepp (bl. a. "Regina") till Frankrike, hvilka