genom en olyckshändelse redan 1 jan. 1871. Hans History of the first afghan war utgafs 1879 af sonen H. M. Durand, hvilken äfven (1883) egnade honom en biografi. 2. Sir Henry Mortimer D., den föregåendes son, brittisk diplomat, f. 1850, blef 1874 attaché, var under Kabulfälttåget 1879 politisk sekreterare åt general (nu lord) Roberts samt 1880--84 understatssekreterare i indiska regeringens utrikesdepartement och 1884--94 dess utrikessekreterare. 1893 afslöt han i Kabul ett viktigt fördrag med emiren af Afganistan. D. var 1894--1900 brittisk minister i Teheran och 1900--03 ambassadör i Madrid samt är sedan 1903 brittisk ambassadör i Washington. Han har bl. a. utgifvit Life of sir Henry Durand (2 bd, 1883). V. S—g. Durand [dyrã'], Marie Auguste, fransk kompositör, f. 1830 i Paris, har varit organist i flera kyrkor där och innehar musikförlagsfirman "D. & fils". Han har komponerat bl. a. mässor, stycken för orgelharmonium samt sånger, bl. a. den en tid allmänt sjungna Comme à vingt ans ("Som i ungdomens år") m. m. <img l>

Durand [dyrã'], Charles, mest känd under pseudonymen Carolus Duran, fransk målare, f. 1837 i Lille, lärjunge af Souchon, reste 1861 till Rom, målade under ett halft års vistelse i ett kloster i Subiaco Aftonbönen (1863 års salong). 1865 följde den stora genretaflan Den mördade, ett minne från romerska kampanjan (museet i Lille). Sitt rykte har han vunnit företrädesvis som porträttmålare -- han är i allmänhet lyckligast i dam- och barnbilder. Bland hans äldre porträtt äro i synnerhet E. de Girardin (museet i Lille), Damen med handsken (Luxembourgmuseet), L'enfant bleu och Grefvinnan Vandal berömda. Hans 1878 utställda plafondmålning för en sal i Louvre, Gloria Mariæ Medicis, har däremot varit föremål för en skarp och befogad kritik. Sedan 1880 har D. utfört flera nämnvärda taflor, såsom En blifvande doge, venezianskt barn från 1500-talet (1881), Grafläggningen (1882), Uppvaknandet (1886), Andromeda (1887) och Bacchus (1889). Bland hans senare damporträtt märkes Dam med hund (1870, museet i Lille). Luxembourgmuseet eger af hans arbeten, förutom de nämnda, Lilia, Afton vid Oise, porträtt af Fru G. F. med sina barn och porträtt af Målaren Français. Ett Flickporträtt från 1870 finns i glyptoteket i Köpenhamn. D. har äfven skulpterat porträttbyster. 1905 blef han direktör för Franska akademien i Rom. -- Hans hustru, Pauline Marie D., född Croizette, är en skicklig pastellmålarinna. G-g N. Durand [dyrã'], Alice Marie Céleste Henry, född Fleury, fransk författarinna, mest känd under pseudonymen Henry Gréville, f. 1842 i Paris, d. 1902 därstädes. Vid unga år kom hon med sin fader till Petersburg, där han blef anställd som professor i franska språket och litteraturen. Där fick hon tillfälle att studera ryska förhållanden. Också behandlar en stor del af hennes romaner ryska ämnen. Sin skriftställarbana började hon i några Petersburgstidningars följetongsafdelningar, och hon fortsatte densamma i Frankrike, dit hon 1872 återkom. Hon var då gift med en fransk språklärare Durand. Hennes romaner och berättelser uppgå minst till ett femtiotal. De utmärka sig för rätt god iakttagelse i fråga om yttre ting, äro stundom spännande och alltid flytande i framställningen. Men de äro grunda och verka på längden schablon. Bland hennes arbeten, af hvilka åtskilliga först offentliggjordes i "Revue des deux mondes", må nämnas Dosia (1876; "Dosia", 1878), Sonia (1877; "Sonja", 1878 och 1897), La princesse Oghérof (1877; "Furstinnan Oghérof", 1878), Les épreuves de Raïssa (1877; "Raissas pröfningar", 1878), Bonne-Marie (1878; "Bonne marie", 1879) och L'amie (1878; "Väninnan", 1879), Rose Rozier (1882; "Rose Rosier", s. å.) och Une trahison (1882; "Förräderi", 1883). Ytterligare ett tiotal af hennes arbeten är öfversatt till svenska. (S. S-n.) Durandal [dyrã-], fr., kämpen Rolands svärd. Jfr Rolandssagan. Durand de Saint-Pourçain [dyrã' də sä̃ porsä̃'], fransk skolastiker. Se Durand, G. Durandi, Jacopo, italiensk skald, f. 1737, d. 1817, författade skådespel, bl. a. Armida (1770; ny uppl. 1805), hvartill Anfossi och Haydn komponerade musik, samt Annibale in Torino (1771), med musik af Paisiello. Durando, Giacomo, italiensk general och statsman, f. 1807 i Mondovi (Piemonte), d. 1894 i Rom, omfattade tidigt med värme den italienska enhetstanken och deltog 1830 för dess förverkligande i en sammansvärjning, blef därvid häktad, men lyckades rymma. 1832--43 kämpade han med utmärkelse i Portugal mot dom Miguel samt i Spanien mot don Carlos och avancerade under tiden till öfverste. 1847 sökte han i förening med Cavour och Rattazzi förmå Karl Albert att införa en konstitutionell författning. 1848 fick han som generallöjtnant befälet öfver en frikår i norra Piemonte, och 1849 deltog han i slaget vid Novara. 1855--56 stod han, under Lamarmoras frånvaro i Krimkriget, i spetsen för krigsministeriet, var 1856--62 sändebud i Konstantinopel och mars--dec. 1862 utrikesminister (i kabinettet Rattazzi). 1861 blef han general och var 1884--87 president i senaten. D. utgaf bl. a. De la réunion de la péninsule ibérique par une alliance entre les dynasties d'Espagne et de Portugal (1844) och Della nazionalità italiana (1846), hvilka arbeten på sin tid väckte stort uppseende. Durandus, Guilielmus, en fransk kanonist och en fransk skolastiker. Se Durand, G. Dura necessitas, lat., den hårda nödvändigheten. Duraner, den härskande stammen i Afganistan. Se Duranidynastien. Durango. 1. Stat i republiken Mexico, mellan 23° 10' och 26° 30' n. br. samt 103° och 106° 40' v. lgd. 109,495 kvkm. 370,294 inv. (1900), 3 inv. på 1 kvkm. Större delen är fylld af berg, som tillhöra Sierra Madre, såsom La Cumbre (3,200 m.) och Sierra de la Candela (2,550 m.); endast