nordöstra delen tillhör nordmexikanska högslätten, som delvis är ökenartad (Bolson de Mapimi), delvis fruktbar (Lerdo-distriktet). Af floderna flyta Rio Nazas och Rio Aguanaval mot n. ö. till Laguna Parras och Laguna Viesca, Rio de Mezquital åter mot s. v. till Stora oceanen. Klimatet är under vintern kallt (staden D. kan ha ända till —4°), om sommaren hett; regn faller i stora mängder under regntiden, som varar från juni till sept. Befolkningen består dels af tämligen oblandade ättlingar af spanska invandrare, dels och hufvudsakligen af indianer. Åkerbruket omfattar främst majs och bomull, vidare äfven hvete, bönor, tobak m. m. Hästar, mulåsnor och i synnerhet får förekomma talrikt. Landet är mycket rikt på malmer (silfver-, guld-, koppar-, bly-); äfven petroleum finnes. Industrien omfattar mest bomullsväfverier. — 2. (Guadiana l. Ciudad de Victoria) Hufvudstad i nämnda stat, på sluttningen af Sierra Madre, 2,000 m. ö. h. 31,092 inv. (1900). D. anlades 1559 och uppblomstrade, sedan de rika silfvergrufvorna vid Guarizamey upptäckts. Det har en katedral och flera fabriker samt är ärkebiskopssäte. — 3. Stad i spanska prov. Vizcaya, vid Nervions biflod D. och en af hufvudvägarna i Baskiska provinserna samt järnvägen Bilbao—D.—Zumarraga. 4,319 inv. (1900). J. F. N. Duranidynastien, afgansk härskarätt, härstammande från Achmed schah, hvilken 1747 efter mordet på den persiske schah Nadir besteg Afganistans tron och då antog tillnamnet Durr-i-duran ("tidsålderns pärla"), hvarefter sedan hans ätt och stam uppkallades. Achmeds ätt, som tillhörde saddozaigrenen och duranistammen, förjagades kort efter 1818 från Kabul af Dost Muhammed, tillhörande barakzaigrenen af samma stam. Den då störtade emiren, schah Sjuja, gjorde sedan flera misslyckade försök att återvinna sin forna makt, senast med engelsk hjälp 1839, då han återinsattes af en brittisk här, men sedan denna 1842 utrymt Afganistan, återtog Dost Muhammed makten, och den gamla duranidynastiens välde var definitivt till ända. Se vidare Afganistan, sp. 232—233. V. S—g. Durante, Francesco, italiensk tonsättare, f. 15 mars 1684 i prov. Neapel, d. 13 aug. 1755 som konservatoriedirektör i Neapel, var lärjunge af Greco och A. Scarlatti samt stod jämte Leo i spetsen för den yngre neapolitanska skolan, som införde mera världslig glans i musiken. Dock egde D:s stil ännu mycket af den romerska skolans kyrkliga gedigenhet och ädla allvar. Solosången var ej hans starka sida, och för scenen skref han intet. Däremot lyckades han ganska väl i sina flerstämmiga satser, hvilka ega en kraftig fullklang och sångbar, flytande stämföring. I instrumenteringen började han inblanda blåsinstrumenten till en verksam ensemble. D. skref mässor, psalmer, hymner, motetter, madrigaler och klaversonater m. m. (i manuskript nästan fullständigt bevarade i Paris' konservatorium). Bland hans många lärjungar märkas Pergolesi, Duni, Piccinni, Sacchini, Jomelli och Paisiello. A. L.* Durante causa durat effectus, lat., så länge som orsaken består, varar dess verkan. Durão [-rã'å], José de Santa Rita, brasiliansk skald, f. 1737, d. 1784, blef filos. doktor i Coimbra och tillbragte en stor del af sitt lif på resor. Det enda af hans arbeten, som öfverlefvat honom, är ett epos i tio sånger, Caramurú (1781), hvartill ämnet är hämtadt ur Brasiliens kolonisationshistoria. Duration (af lat. durare, göra hård, varaktig, af durus, hård), långvarighet, varaktighet. — Fys. Se Fortvaro. Durativ (af lat. durare, fortvara. fortgå), språkv., kallas ett sådant verb eller en sådan verbform, som betecknar en verksamhet eller ett tillstånd såsom pågående, t. ex. trädet grönskar; han sofver; vi gå och prata; många verb kunna vara både durativa och perfektiva (= betecknande inträdandet af ett nytt tillstånd eller början af en annan verksamhet), t. ex. där går han (durativt); han gick för en timme sen (perfektivt). R-n B. Durazzo (turk. Dratsch, alban. Dûrresi, slav. Drač), stad i turkiska vilajetet Skutari (Albanien), vid Adriatiska hafvet, i en vacker, men ohälsosam nejd. Omkr. 5,000 inv. Staden var fordom betydande, men är nu stadd i djupt förfall: hamnen är igengrundad, stadsmurarna till hälften nedramlade, citadellet i ruiner. Handeln (hufvudsakligen med Trieste) omfattar säd, ull, olja, tobak och blodiglar. — D. hette i forntiden Epidamnos. Det anlades 625 f. Kr. och var ursprungligen en koloni från Kerkyra (Korfu). Några därstädes utbrutna oroligheter gåfvo delvis anledning till peloponnesiska kriget. Af romarna kallades staden Dyrrhachium. Den egde under tiden för deras välde stor betydelse som föreningspunkt mellan Grekland och det på andra sidan hafvet belägna italienska Brundusium. Där började Via Egnatia, som ledde till Byzans och betraktades som en fortsättning af Via Appia. 48 f. Kr. vann Pompejus vid D. tvenne gånger seger öfver Cæsar. 1273 blef det fullständigt förstördt af en jordbäfning. 1392 kom det under Venezia och eröfrades 1501 af turkarna. Durban [də̄'bən], Port Natal, stad i brittisk-sydafrikanska kolonien Natal, med vackert läge på norra stranden af Natalviken. 69,903 inv. (1904), däraf 32,926 hvita, 19,079 infödingar, 15,857 asiater och 2,041 färgade halfblod. D. är utgångspunkten för tre järnvägar; dess hamn är den bästa mellan Taffel- och Delagoavikarna och efter uppmuddring tillgänglig för fartyg om 6,5 m. djupgående. Införseln uppgår till omkr. 10 mill. pd st., utförseln till omkr. 5 mill. (mest ull, socker, hudar, skinn, stenkol och guld, från Transvaal). D. är kolstation för engelska flottan. Det anlades 1834 såsom hufvudstad i kolonien Victoria och uppkallades efter Kapkoloniens guvernör sir B. d'Urban. D'Urban [də̄'bən], sir Benjamin, brittisk militär och kolonialguvernör, f. 1777, d. 1849, i Montreal, var 1800—05 lärare vid krigsskolan i Woolwich, deltog från 1809 under lord Beresford i kriget på Pyreneiska halfön, blef 1819 generalmajor, 1820 viceguvernör på Antigua och 1824 öfver Demerara och Essequibo, hvilka områden 1831 förenades till Brittiska Guyana med D. som deras förste guvernör. Han blef 1833 guvernör öfver Kapkolonien och sökte trygga kolonisterna i dess östra del mot kafferinfall genom att utsträcka koloniens gränser och upplåta det nyvunna området till den fredliga fingo-stammen. Äfvenledes gynnade han uppkomsten af en buffertstat i n. under griquahöfdingen Andries