Nürnberg m. fl. På grund af den erfarenhet, som härigenom vunnits, sökte professor Osc. Lassar att 1882—83 i Tyskland grunda folkbad efter denna princip. Duschbaden voro så inrättade, att åt hvarje badande var utmätt en vattenkvantitet af 20—60 liter, uppvärmd till 35°, och som sedan efterföljdes af kallare dusch. Dylika s. k. "brausebäder", mer och mindre luxuöst anlagda, finnas på flera platser. Det första anlades 1887 i Wien. Mera bekant är det stora badet i Breslau ("Volkbrausebad"). I Sverige hafva dylika bad på flera platser inrättats, men de hafva småningom nedlagts, ty de kommo afgjordt till korta på alla vis i jämförelse med vår folkbadstyp, det modifierade Curmanska badstubadet. Litt.: T. Genzner, "Handbuch der architekten" (1889, IV, s. 84, 176—191), och J. Marcuse, "Bäder und badewesen" (1903, s. 124). C. (Ln.) Duschbad. Se Dusch. <img l>

Duse [dōse], Eleonora, italiensk skådespelerska, f. 3 okt. 1859 i Vigevano (prov. Pavia), åtnjöt som skådespelarbarn en förträfflig scenisk utbildning. I början af 1880-talet spelade hon i Turin och Rom de kvinnliga hufvudrollerna i Sardous och Dumas d. y:s sededramer med sådan framgång, att hon med ens blef erkänd som en scenisk storhet. Hon bildade då eget sällskap och företog turnéer i hemlandet och utom Italien samt erkändes vara samtidens mest intresseväckande och genialiska skådespelerska. I sitt temperaments lättrörlighet, i talande minspel och åtbörder är hon äkta italienska. Hon återger känslorna så omedelbart, att åskådaren fullständigt lefver med i framställningen. Scen för scen fortsätter hon diktarens arbete på ett organiskt sätt i tal och aktion; hennes fantasi är stadd i ständig vibrering och ger lifvets färg åt allt. De finaste stämningsöfvergångar åskådliggör hon med sällspord psykologisk sanning, och öfverraskande är ofta den själiska belysning, hvarmed hon får fram nytt ur kända pjäser. Det är förnämligast som scenisk tolk af det kvinnliga lidandet D. vunnit sin konstnärliga storhet, och till hennes förnämsta roller höra Marguerite Gautier i "Kameliadamen", Odette, Fedora, Nora i Ibsens "Ett dockhem", Magda i Sudermanns "Hemmet", Santuzza i Vergas "Cavalleria rusticana", Shaksperes Kleopatra, d'Annunzios Gioconda och Francesca da Rimini, men äfven i komiska roller, sådana som Cyprienne i "Låtom oss skiljas" eller den glada värdshusvärdinnan Mirandolina i Goldonis klassiska lustspel "La locandiera", är hon utmärkt. Med eget teatersällskap uppträdde hon i Wien och Berlin 1892 samt sedermera i Petersburg, Nord- och Syd-Amerika, London, Spanien, Köpenhamn, Stockholm (1895 och 1906), Paris (1896) o. s. v. Hon var 1880—94 gift med skådespelaren, sederm. konsuln T. Chechi. Hennes senare, passionerade förhållande till skalden d'Annunzio är afspegladt i dennes roman "Il fuoco". Biogr. af Rasi (1901). Dusén, Per Karl Hjalmar, botanist, f. 4 aug. 1855 i Vimmerby, blef civilingenjör 1878 och egnade sig i början åt lärarkallet vid några folkhögskolor, var amanuens vid Riksmuseets afdelning för arkegoniater och fossila växter 1899—1900 samt vid botaniska trädgården i Rio de Janeiro 1901—hösten 1904. D. har i botaniskt syfte företagit flera resor i främmande länder: vistades 1890—92 i Kamerun (Väst-Afrika), för moss-studier, deltog såsom botanist 1895—96 i svenska expeditionen till Eldslandet och uppehöll sig därefter för fortsatta växtstudier någon tid i västra Patagonien och södra Chile samt åtföljde 1899 prof. A. G. Nathorst på expeditionen till nordöstra Grönland. 1904—05 besökte han Syd-Patagonien. För bearbetande af under sistnämnda färd gjorda botaniska samlingar återvände han hösten 1905 till Sverige. Bland hans skrifter må nämnas: New and some little known mosses from the west coast of Africa (Vet. akad:s handl. 28., 1895, 1896), Die gefässpflanzen der Magellansländer och Die pflanzenvereine der Magellansländer ("Svenska exped. till Magellansländerna", 1900, 1905), Zur kenntnis der gefässpflanzen des südlichen Patagoniens (Vet. akad:s öfv. 1901), The vegetation of western Patagonia ("Reports of the Princeton university exped.", 8, 1903), Beiträge zur bryologie der Magellansländer, von Westpatagonien und Südchile, 1—5 ("Arkiv f. botanik", 1903, 1905, 1906), Sulla la flore de la Serra do Itatiaya au Brasil ("Arch. do Mus. nac. do Rio de Janeiro". 13, 1903) samt Zur kenntnis der gefässpflanzen Ost-Grönlands och Beiträge zur laubmoosflora Ost-Grönlands und der Insel Jan Mayen (Vet. akad:s bihang 27: 3, 1901). Efter D. äro uppkallade moss-släktet Dusenia Broth. (1894) och fanerogamsläktet Duseniella K. Schum. (1900). T. K. Dusend-düwels-werff ("tusen djäflars höjd"), en i Ditmarsken, nära Hemmingstedt, belägen höjd, hvarest ditmarskarna förskansade sig i striden mot danskarna år 1500. Dusjan, Stefan, serbisk härskare, tillhörande ätten Nemanja, f. 1308, upphöjdes på tronen 1331 genom ett uppror mot hans fader Stefan Urosj III, hvilken mördades. D:s regering blef Serbiens glansperiod. Under ständiga krig mot grekiska kejsardömet och Ungern samt genom inblandning i grannstaternas inre tvister lyckades han till största delen lägga under sig Macedonien, Albanien och Bosnien. Han upphöjde 1346 ärkebiskopen af Ipek till själfständig serbisk patriark och lät honom sedan kröna sig till "tsar öfver serber och greker". En kodifikation af Serbiens lagar skedde 1349 på hans föranstaltande. Hans planer att sätta sig i den grekiske kejsarens ställe och sedan hejda osmanernas inbrott i Europa omintetgjordes genom hans död, 20 dec. 1355. I likhet med andra sydslaviska välden sönderföll D:s rike snart efter hans död. (H. B—n.) Dusk, meteor., tätt, genomträngande regn. Du Sommerard [dy såmrār], Alexandre, fransk arkeolog och konsthistoriker, f. 1779 i Bar-sur-Aube, d. 1842 i Saint-Cloud, deltog i Vendée-kriget och 1800 års italienska fälttåg samt var från 1807 tjänsteman vid Cour des comptes. Han var en bland de förste, som på allvar intresserade sig för Frankrikes fornminnen och egnade hela sitt lif åt grundläggandet af en samling, hvilken sedan gaf upphofvet till Cluny-museet (se d. o.). 1839—46 utgaf han ett berömdt praktverk i 5 bd,