- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1119-1120

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Du Sommerard, Alexandre - Dussek, Ján Ladislas - Dussin - Dusson - Dust - Dustmann, Marie Luise - Du sublime au ridicule il n’y a qu’un pas - Dusör - Dutens, Louis - Dutka - Dutreuil de Rhins, Jules Léon - Dutrochet, René Henri Joachim - Duttia - Duumvir l. Duovir - Duval, Alexandre Vincent Pineux

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Les arts au moyen âge, verksamt biträdd af sin son Edmond D. (1817—85), sedermera konservator vid Cluny-museet. Dussek [du'ʃek], Ján Ladislas, bömisk pianist och tonsättare, f. 1761 i Časlau, d. 1812 i Saint-Germain-en-Laye, studerade först till teolog, företog från 1783 vidsträckta konstresor som pianist, försökte sig 1792—1800 som musikförläggare i London samt fick 1802 anställning hos den musikälskande prins Ludvig af Preussen och 1808 hos furst Talleyrand i Paris. Både såsom virtuos och tonsättare riktade D. i väsentlig mån pianotekniken. Han var en af de förste pianister, som spelade med full, sjungande ton. Hans föredrag var både solidt och själfullt. I sina kompositioner visar han ganska rik uppfinning, en värme, som ej sällan blir känslosam, omväxling i harmonibehandlingen och tematisk utarbetning. Af hans klaververk må särskildt framhållas La consolation, Le retour à Paris och Élégie. Han skref bl. a. 13 konserter, 62 pianosonater, 80 violinsonater och 10 pianotrior samt utgaf en pianoskola. D:s verk utgåfvos samlade i 12 bd 1812—18. A. L. (E. F—t.) Dussin (fr. douzaine, ty. dutzend, af lat. duodecim, tolf), tolf stycken (till art och bestämmelse lika ting), tolftal, tolft. I sammansättningar nyttjas ordet ofta i betydelsen mycket medelmåttig, af ringa värde, t. ex. dussinvara, dussinfurste, dussinpoet. 12 dussin utgöra 1 gross. Dusson [dyså̃'], markis och grefve. Se Bonnac. Dust. 1. (Dyst) Arkeol., en under medeltiden förekommande ridderlig lek, i hvilken de täflande ryttarna möttes en och en och i hvilken det enda vapen, som användes, var en lång lans med tre- eller fyrklufven järnspets. Jfr Bohord och Tornej. — 2. Bot. Se Te. 1. Hs Hd. Dustmann [dō'st-], Marie Luise, född Meyer, tysk sångerska, f. 1831 i Aachen, d. 1899 i Charlottenburg, uppträdde på nästan alla tyska operascener äfvensom i London och (1858) Stockholm samt var 1857—75 fäst vid hofoperan i Wien. Hon blef 1858 gift med en bokhandlare D. och var i senare år lärarinna vid Wiens konservatorium. Hon var utmärktast i dramatiska sångpartier: som Fidelio, Ifigenia, Armida, Anna, Euryanthe, Agatha m. fl. Särskildt berömmas hennes Wagner-roller: Elisabeth, Elsa och Senta. A. L.* Du sublime au ridicule il n'y a qu'un pas [dy sybli'm å ridiky'l ilnia' kö̃pa'], fr., från det sublima till det löjliga är det endast ett steg. Dusör (fr. douceur, eg. sötma, mildhet), mindre penninggåfva till belöning för visad tjänst; gratifikation; drickspengar. Dutens [dytã'], Louis, fransk lärd, f. 1730 i Tours, d. 1812 i London, flyttade vid unga år till England, blef 1758 prästvigd och utnämndes till legationspredikant och sedermera chargé d'affaires vid engelska legationen i Turin. Han var sedan brittiska sändebudet Stuart Mackenzies sekreterare och tillbragte därefter sin mesta tid på resor i Europa. Han var medlem af Académie des inscriptions i Paris och Royal society i London samt erhöll titeln af brittisk rikshistoriograf. Bland hans skrifter må nämnas: Recherches sur l'origine des découvertes attribuées aux modernes etc. (1766), Explication de quelques médailles de peuples, de rois et de villes grecques et phéniciennes (1773), Histoire de ce qui s'est passé pour le rétablissement d'une régence en Angleterre (1789) och Mémoires d'un voyageur qui se reprose (3 bd, 1805; en själfbiografi). 1768 utgaf D. första upplagan af Leibniz' samlade verk. Dutka, ry., mus. Se Duda. Dutreuil de Rhins [dytrö'j də rä̃'], Jules Léon, fransk forskningsresande, f. 1846 i Lyon, kapten i flottan, sändes 1876 af regeringen till Annam, hvars konung ville bilda en flotta, och begagnade tillfället att kartlägga Indokina. Med Savorgnan de Brazza gjorde han 1883 färder i Ogove-området. Efter grundliga förstudier och med understöd af Franska institutet företog han med den unge orientalisten F. Grenard 1891 en forskningsfärd genom Central-Asien och Tibet, fick ej tillåtelse att besöka Lhasa och fortsatte därför österut genom Mekhongs källområde till öfre Jang-tse-kiang, där han nära Sining-fu 1894 mördades af tibetanerna, hvaremot Grenard lyckades med spillror af expeditionen och större delen af de vetenskapliga samlingarna undkomma till Peking. D. skref bl. a. Le royaume d'Annam et les annamites (1879), Études sur le Thibet oriental (1887) och L'Asie centrale (Thibet et regions limitrophes) (1890). Grenard offentliggjorde Mission scientifique dans la Haute-Asie (3 dlr, 1897—98). Dutrochet [dytråʃǟ], René Henri Joachim, fransk läkare och växtfysiolog, f. 1776, d. 1847 som medlem af Franska vet. akad., upptäckte (1827) endosmosens och exosmosens fenomen (jfr Diffusion). Skrifter: Nouvelles recherches sur l'endosmose et l'exosmose (1828), Mémoires pour servir à l'histoire anatomique et physiologique des végétaux et des animaux (2 bd, 1837) m. fl. Duttia. Se Datia. Duumvir l. Duovir, lat. (af duo, två, och vir, man), "tvåman", ämbetsman, som verkar tillsammans med en annan ämbetsman med samma myndighet och samma (stundom utomordentliga) uppdrag. Sådana ämbetsmän förekommo i det forna Rom och voro där af flera slag. Duumviri sacrorum l. sacris faciundis (hvilkas antal under tidens lopp ökades till 15) hade vården om de sibyllinska böckerna och hvad som med dem stod i sammanhang. Duumviri perduellionis voro två män, som i vissa fall dömde i högmålsbrott. Duumviri navales tillsattes för att ombesörja utrustning af krigsfartyg och förde möjligen äfven någon gång befäl till sjöss. Mest kända bland de romerske tvåmännen torde vara duumviri (äfven quatuorviri) juri dicundo, som voro de högste kommunale ämbetsmännen i Roms kolonier och en tid äfven i municipierna. Deras ämbetsbefogenhet motsvarade i det närmaste konsulernas i äldre tider; under kejsarnas styrelse förlorade de en del af sin makt, särskildt i afseende på lagskipningen. R. Tdh. Duval [dy-], Alexandre Vincent Pineux, fransk teaterförfattare, f. 1767 i Rennes, d. 1842, deltog som frivillig i nordamerikanska frihetskriget (1775—83), var sedan ingenjör, arkitekt, porträttecknare och skådespelare samt blef 1812 medlem af Franska akad. och 1831 konservator vid Bibliothèque de l'Arsenal i Paris. Han var under kejsardömet en omtyckt och produktiv teaterförfattare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 4 19:36:44 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free