Se Asfyxi, Död, Koma och Sömn. — 2. Bot., det tillstånd, hvari ett organ eller en organism försättes, då lifsfunktionerna afstanna på grund af ogynnsamma yttre betingelser, t. ex. låg temperatur eller bristande vattentillgång. Dvalan är till sin fysiologiska natur vida skild från hvilan. 2. H. Hn. Dvalbär, bot., en svensk benämning på Atropa Belladonna (se Belladonna). Dvalen (fno. Dvalinn), nord. myt., "som ligger i dvala", en af de fyra hjortar, som beta i asken Yggdrasels grenar. Äfven namn på en dvärg och en sagohjälte. Dvaraka. Se Dwarka. Dwarka, Dvaraka, Davaraka l. Dschigat (eng. Jigat, Ptolemaios' Barake), hamnstad och vallfartsort i brittisk-indiska vasallstaten Baroda, på västra sidan af halfön Kathiawar. 7,535 inv. (1901). D. är berömdt för sitt tempel åt Krishna (se d. o.) l. Dvarakanath ("D:s herre"). Dverberg, pastorat i Norge. Se Andö. Dwernicki [-ni'tski], Józef, polsk militär, f. 1779, d. 1857, deltog 1809, i spetsen för en af honom utrustad skara frivilliga ryttare, i Poniatowskis fälttåg i östra Galizien och 1812--14 i Napoleons strider mot de allierade samt blef efter hemkomsten till Polen chef för ett ulanregemente och 1826 generalmajor. Efter utbrottet af 1830 års revolution fick han ledningen af 3:e kavalleridivisionen och vann 14 febr. 1831, i träffningen vid Stoczek, den första segern öfver ryssarna. Därefter gick han öfver Weichsels is, förenade sig med Sierawskis sammanrafsade trupper och slog, 19 febr. s. å., ryska avantgardet vid Nowawieś. Efter ryssarnas seger vid Grochów (25 febr. 1831) sändes D. att insurgera Volynien, men hade ingen framgång och tvangs af ryske generalen Rüdiger att 27 april öfverskrida Galiziens gräns samt gifva sig fången åt österrikarna. — D:s memoarer, Pamiętniki, utkommo 1870. (L. W:son M.) <img l>

Dwight [dωa͡i't], Timothy, nordamerikansk präst och pedagog, f. 1752 i Northampton, Massachusetts, d. 1817 i New Haven, Connecticut, blef 1771 lärare vid Yale college och var 1777—78 fältpredikant i revolutionsarmén, hvars mod han därunder bidrog att lifva. 1783 blef D. pastor i Fairfield, Connecticut, och lyckades efter en tid åvägabringa sammanslutning mellan de presbyterianska och kongregationalistiska församlingarna i Nya England. Från 1795 till sin död var D., som i Fairfield grundat den första högre samskolan i Amerika, föreståndare för Yale college, hvilket läroverk han genom en omskapande reformverksamhet lyfte till högt anseende i hela Amerika. Som teolog tillhörde D. sin morfaders, den berömde Jonathan Edwards', skola. Hans förnämsta arbete, Theology explained and defended etc. (5 bd, 1818; ny uppl. med af sonen Sereno Edwards D., f. 1786, d. 1850, utgifvare af Jonathan Edwards' samlade skrifter, författad biografi öfver den äldre D., 1830), är egentligen en predikosamling och har vunnit mycket stor spridning och utgifvits i många uppl., såväl i Förenta staterna som i England. D. skref vidare bl. a. ett religiöst epos, The conquest of Canaan (1785), och den pastorala dikten Greenfield hill (1794). — D:s sonson. Timothy D., f. 1828 i Norwich, Connecticut, teolog, var 1858—86 professor i nya testamentets grekiska vid Yales teol. seminarium och 1886—99 föreståndare för Yale college. Han har bl. a. utgifvit Memories of Yale life and men (1903). V. S—g. Dvina (af ryssarna kallad Norra Dvina, till skillnad från Düna, som kallas Västra Dvina), norra Rysslands största segelbara flod. Den uppstår i guvern. Vologda genom förening af de båda källfloderna Jug och Suchona, flyter i nordvästlig riktning genom guvern. Vologda och Archangelsk samt faller, genom tre större och flera mindre armar, ut i Dvinabukten af Hvita hafvet, 43 km. nedanför Archangelsk. Bifloder: t. h. Vytjegda och Pinega, t. v. Vaga. Längd (från föreningen) 576 km. (enl. Strelbitsky, 720 enl. Tillo, med Suchona 1,257 km.), flodområde 365,381 kvkm. D. är fiskrik, bildar många öar och flyter till största delen genom jämna, sumpiga och skogiga trakter. Sedan 1860 underhålles regelbunden ångbåtsfart på denna flod. Dvinets, sjö i ryska guvern. Tver, floden Dünas källa, på Valdaiplatån, 162 m. ö. h., har med alla sina vikar endast omkr. 20 km. omkrets, men är mycket djup (öfver 30 m.). Dvinsk, officiellt namn på Dünaburg. Dvojodaner, sibiriskt tatarfolk. <img l>

Dvořak [dvå'rʃak], Antonín, bömisk tonsättare, f. 8 sept. 1841 i byn Mühlhausen vid Moldau, bestämdes af fadern till slaktare, men hängaf sig i stället åt violinspel och musikstudier samt kom sextonårig in vid en organistskola i Prag. Han blef 1862 altviolinist vid nationalteatern därstädes och 1873 organist vid S:t Adalberts kyrka, alltjämt träget utbildande sin förmåga under kamp mot umbäranden. Sistnämnda år väckte en af honom komponerad patriotisk hymn ett sådant uppseende, att han erhöll ett stipendium från kultusministeriet i Wien. Brahms blef lifligt intagen af hans duetter Klänge aus Mähren, Liszt och Bülow togo sig an hans arbeten, och Simrock utgaf hans Slavische tänze för piano, hvilka öfver hela Tyskland blefvo nästan lika populära som Brahms' ungerska danser. D. blef nu småningom hedersledamot af flera in- och utländska samfund, doktor i Prag och Cambridge o. s. v. Efter två års verksamhet som kompositionslärare vid Prags konservatorium flyttade han 1892 till New York såsom direktör för nationalkonservatoriet, men återvände 1895 till Pragkonservatoriet samt blef dess ene direktör 1901 och s. å. ledamot af österrikiska herrehuset. Död 1 maj 1904 i Prag. — D. hör till de nationelle tonsättarna och är jämte Smetana