dvärgamål, genljud, dvärganät l. dvärgsnät, spindelväf, och dvärgstenar eller dvärghamrar, benämningar på vissa slags stenarter. Th. W. (B—e.) Dvärgag, bot. Se Cyperus. Dvärgamål. Se Dvärg, sp. 1132. Dvärgantiloperna, zool., kallas arter tillhörande det afrikanska antilopsläktet Neotragus. Dvärganät. Se Dvärg, sp. 1133. Dvärgbjörk, bot. Se Björk. Dvärgborrar, Crypturgus, zool., ett till familjen barkborrar (se d. o.) hörande skalbaggssläkte, omfattande helt små, endast 1—1,5 mm. långa arter, hvilka lefva under barken af barrträd och äro vanliga å fälldt virke, men också förekomma å sjuka träd. De göra antingen egna gångar eller lefva i andra barkborrars gångsystem. I Sverige finnas två arter: C. pusillus, vanlig på gran, och C. cinereus, något mindre allmän, förekommande mest på tall. I jämförelse med en del andra barkborrar äro dvärgborrarna af underordnad betydelse som skadedjur. G. G. Dvärgbuske, bot., en låg (1/6—1/3 m. hög) växt med länge lefvande hufvudrot och fullständigt förvedad, öfvervintrande stam. Exempel på dvärgbuskar äro ljung (Calluna vulgaris Salisb.) och kråkris (Empetrum nigrum L.). H. Hn. Dvärgekorre, zool. Se Ekorrsläktet. Dvärgfalk, zool. Se Falksläktet. Dvärgflädermus, zool. Se Flädermöss. Dvärgfolk. Se Dvärg, sp. 1130. Dvärgget, zool. Se Getsläktet. Dvärggren, bot., ett skott, utmärkt genom sina korta stängelleder, obetydliga årliga tillväxt och proportionsvis korta lifstid. Dvärggrenen har vanligen till uppgift antingen att, såsom hos tallen, uppbära växtens blad, eller ock, såsom hos våra vanliga fruktträd, blommorna jämte ett fåtal blad. En differentiering af skotten i dylika dvärggrenar med en mera speciell uppgift i växtens lif och långgrenar, genom hvilka själfva tillväxten etc. sker, finnes hos ett mycket stort antal träd och buskar. G. A. (H. Hn.) Dvärggås, zool. Se Andfåglar, sp. 966. Dvärghamrar. Se Dvärg, sp. 1133. Dvärghatt, myt. o. folkl., en i sagorna omtalad hufvudbonad, hjälm eller kåpa, hvarmed en hvar, som lyckades få den i sin besittning, troddes kunna göra sig osynlig. Denna de underjordiska makterna ursprungligen tillhöriga hufvudbonad möter i de fornnordiska häfderna under benämningen huliðshjálmar; i tyska sagor kallas den tarnkappe, i norsk folkdiktning huldrehatt, i svensk någon gång äfven duldehatt. Att man i denna föreställning möter en hos de ariska folken mycket åldrig tro framgår däraf, att det redan i Iliaden (V, 844—845) angifves, att underjords- och dödsguden, Hades, innehar en dylik osynliggörande hufvudbonad. N. E. H. Dvärghjort, detsamma som dvärgmyskdjuret. Se Tragulina. Dvärghägersläktet, zool. Se Hägrar. Dvärghäst, zool. Se Hästen. Dvärghöns. Se Bantamhöns. Dvärgkakaduan, zool. Se Papegojor. Dvärglin, bot. Se Radiola. Dvärglummer, bot. Se Selaginella. Dvärgmus, zool. Se Råttsläktet. Dvärgmyrsloken, zool. Se Myrsloksläktet. Dvärgmyskdjur, zool. Se Tragulina. Dvärgmås, zool. Se Måssläktet. Dvärgnandu, zool. Se Nandu. Dvärgnäbbmus, zool. Se Näbbmössen. Dvärgnötter, bot. Se Tall. Dvärgpalm, bot. Se Chamærops. Dvärgpapegoja, zool. Se Papegojor. Dvärgrost. Se Sädesrost. Dvärgrördrom, zool. Se Hägrar. Dvärgseglare, zool. Se Tornsvalesläktet. Dvärgsimpa, zool. Se Simpsläktet. Dvärgsnät. Se Dvärg, sp. 1133. Dvärgspett, zool. Se Hackspettsläktet. Dvärgstenar. Se Dvärg, sp. 1133. Dvärgstrandvipa, zool. Se Strandvipsläktet. Dvärgsvan, zool. Se Svansläktet. Dvärgsyra, bot. Se Kœnigia. Dvärgtall, bot. Se Tall. Dvärgtrapp, zool. Se Trappsläktet.

Japanskt dvärgträd (Pinus densiflora) af omkr. 100 års ålder.

Dvärgträd. 1. Bot., dvärgformer af träd, uppkomna genom atrofi (se d. o.). Sådana träd kunna träffas i hvarje bestånd, där alla träd ha samma ålder, men det oaktadt äro af mycket olika storlek, så att de mest undertryckta träden vid ytlig undersökning kunde anses många gånger yngre. Till följd af den förminskade näringstillförseln blifva årsringarna hos dvärgträden mycket smala, ofta knappt märkbara. På Grönland har man anträffat enar, som hade en stamdiameter af endast 4,5 cm., men dock voro 400 år gamla; deras årsringar voro endast 0,1—0,2 mm. tjocka. Dvärgträd kan man åstadkomma äfven på artificiell väg genom att svälta växterna, genom att välja de minsta fröna till sådden, genom att borttaga en del