af fröhvitan eller hjärtbladen, etc. På dylikt sätt frambringas de dvärgträd af barrträd, bambu, plommonträd m. fl., som i Japan allmänt användas till prydnad i de små trädgårdarna. Den operation, hvarigenom dessa träd åstadkommas, är mycket långvarig och fordrar stor noggrannhet och omsorg. Man utväljer de minsta fröna af de minsta exemplar, som stå till buds, och sår dem i mycket små krukor, där plantorna förblifva, tills rötterna fullständigt fyllt dem. De flyttas då i andra, helt obetydligt större krukor. I krukorna får endast finnas helt litet jord, och plantorna vattnas så sparsamt som möjligt. Genom detta förfaringssätt blir hufvudroten atrofisk. Ett annat sätt är att beskära rötterna på de uppkomna plantorna och hålla dem afkylda i flacka, porösa krukor, hvilkas yta ständigt hålles fuktig. Stammen böjes och bindes i sicksack eller spiral, alla kraftigare skott tuktas, utvecklingen af sidogrenar befordras. Grenarna böjas, bindas och klippas, så att trädet får den önskade formen af ett klot eller en pyramid. I andra fall erhållas dvärgträden genom ympning. Man kan på dessa sätt erhålla barrträdsdvärgar, som ofta blifva öfver 50 år, stundom öfver 100 år gamla, med en stamgenomskärning af 4—7 cm. och en höjd af 40—60 cm. Dvärgträden stå i Japan i högt anseende och betinga höga pris; så t. ex. värderades dvärgindivider af en bambu, en gran och ett plommonträd, det senare i full blomning, alla växande i en kruka af 3 tums höjd och 1 kv.-tums grundyta, till öfver tusen gulden. G. L—m.

Dvärgpäronträd.

2. Trädg. De europeiska trädgårdarnas "dvärgträd" utgöras af fruktträd, förädlade på mer eller mindre svagt växande grundstammar. För uppdragning af dvärgartade äppelträd förädlas dessa på unga plantor af doucin eller, då mycket små träd önskas, paradisäpple, för päron användes kvitten (se Cydonia), för plommon den svagväxande plommonarten myrobalan (Prunus myrobalana), för körsbär användes weichsel (Prunus mahaleb). Till följd af de främmande grundstammarnas svaga rotsystem erhålla de på dem förädlade fruktträden mindre näring, än om de uppdragits på grundstammar af sin egen art och nå därför endast svagare utveckling. Dock kunna de växla mycket i storlek. Den svagare växtligheten betingar emellertid ett tidigare inträdande af fruktbarhetsåldern, och den omständigheten, att dvärgträdcn vanligen ge afkastning långt tidigare än andra träd, förklarar den allmänna spridning de vunnit. Sällan nå dvärgträden någon högre ålder. — Dvärgträden danas vanligen med rätt låga stammar (30—50 cm. höga). Än få de utbildas tämligen fritt och benämnas då buskträd, än, och vanligare, söker man genom beskärning gifva dem en mera pyramidal form, pyramidträd, än uppdragas de i mer eller mindre konstlade former. C. G. D. Dvärguf, zool. Se Ufsläktet. Dvärguggla, zool. Se Ugglesläktet. Dvärgugglesvala, zool. Se Ugglesvalan. Dvärgvakteln, zool. Se Vaktelsläktet. Dvärgvide, bot. Se Salix. d. y., förkortning för den yngre (jfr Junior). Dy, geol., den afart af torf l. torfdy, i vidsträckt bemärkelse, som utgöres af en mörkbrun eller svartbrun, humusrik, homogen massa, i hvilken blott få och otydliga lämningar af hufvudsakligen vatten- och sumpväxter kunna iakttagas, men däremot exkrement och fragment af lägre vattendjur äro inblandade. Den typiska dyn (torfdy eller dytorf i inskränkt bemärkelse) förekommer hufvudsakligen endast inom mossarnas djupast belägna delar, närmast ofvanpå gyttjan, och anses vara en i större eller mindre stillastående vattensamlingar uppkommen biogen bildning. Se Torf. — Dyjord bildar, där den går i dagen, en ypperlig odlingsjord och är ett utmärkt och mycket användt förbättringsmedel på mullfattig åkerjord. E. E. H. J. Dft. Dyadik (grek. dyadikos, hörande till tvåtal, af dyo, två) l. Dyadiskt system, mat., talsystem, hvars grundtal är 2. För att i ett sådant system beteckna ett tal behöfver man endast tvenne siffror, nämligen 0 och 1. Så uttryckes t. ex. 9 genom 1001, 13 genom 1101, o. s. v. Visserligen förenklas genom detta beteckningssätt de aritmetiska operationerna — så t. ex. erfordras vid multiplikationer alldeles ingen kännedom om multiplikationstabellen —, men i praktiken är det dyadiska systemet oanvändbart. Den ofta upprepade notisen att kineserna begagnat ett dyadiskt system beror på ett missförstånd. Dyadiken behandlades först af Caramuel (1670), men erhöll sin egentliga ryktbarhet genom Leibniz, hvilken begagnade den bl. a. för att symboliskt bevisa, det Gud skapat världen ur intet. Numera eger nämnda system betydelse endast såsom en kuriositet. G. E. Dyaina. Se Jaina. Dyakisdodekaeder (af grek. dyakis, två gånger, dodeka, tolf, och hedra, yta), kristall., en hemiedrisk form af hexakisoktaedern. A. Hng.