Dyalogus creaturarum moralizatus. Se Dialogus creaturarum moralizatus. Dyarki (af grek. dyo, två, och archē, styrelse), samregering, då makten är delad emellan två (t. ex. emellan den forna romerska senaten och kejsaren). Dyas, grek. (egentl. tvåtal), geol., en föga bruklig benämning för permiska systemet eller formationen, grundande sig därpå, att detta i Tyskland kan delas i två hufvudafdelningar. Se Permiska systemet. E. E. Dyaus, indisk gudomlighet. Se Varuna. — D. asura. Se Asura. Dyayadeva. Se Jayadeva.

Danskarnas besättande af Dybbölställningen 18 apr. 1864 på morgonen. (I—X utmärka de tio skansarna.)

Dybböl (ty. Düppel), socken och by på Sundeveds halfö i nordöstra Schleswig, vid Alssundet, midt emot Sönderborg på Als. Mellan Alssundet och byn D. höjer sig landet 72 m. och bildar den s. k. "Dybbölbanken", som sakta sluttar mot n. och ö. (Alssundet), men i v. och s. (Vemmingbundfjärden) är tämligen brant. När danska hären efter slaget vid Schleswig (23 apr. 1848) drog sig tillbaka till Als, besattes Dybbölhöjden af tyskarna (hannoveranare och mecklenburgare), men intogs 28 maj af danskarna och försvarades 5 juni af dessa (9,000 man) under general Hedemann mot en mycket öfverlägsen tysk styrka under general Wrangel, som ville fira konungens af Hannover födelsedag genom att intaga D. Inalles stupade 28 maj 150 danskar och 5 juni 250; bland de fallne voro de svenske frivillige friherre K. E. O. Leijonhufvud och skalden Sommelius. — 6 apr. 1849 stod en för danskarna gynnsam strid vid Ullerup, n. v. om D., men likväl påbjöd krigsminister Hansen, att hela ställningen utom brohufvudet skulle utrymmas, och denna besattes 13 apr. efter någon strid af tyskarna. Trots erfarenheten från krigsåren blef Dybbölställningen ej befäst efter fredsslutet; först 1861, då förhållandet mellan Danmark och Tyskland vardt alltmera spändt, vidtog danska regeringen några åtgärder till höjdens försvar, ehuru långt ifrån tillräckligt omfattande och aldrig slutförda, då kriget 1864 bröt ut. Tio småskansar anlades i en båge från Alssundet i n. öfver höjdryggen till Vemmingbund i s. När danskarna 5—6 febr. 1864 utrymt Dannevirke, drogo de sig tillbaka till D., som 17—22 febr. inneslöts af preussarna. En gynnsam drabbning 17 mars medförde dessas ytterligare framryckning, hvaremot ett angrepp 28 mars tappert slogs tillbaka. Strax därpå öppnades dock en regelrätt belägring, och 2 april började en häftig beskjutning dels af skansarna, dels af staden Sönderborg. Beskjutningen tillfogade besättningen stora förluster (i allt 1,200 man), under det att skansarna med sina 84 kanoner endast i ringa mån kunde besvara elden och än mindre göra fienden något egentligt afbräck. När skansarna voro nästan sönderskjutna och kanonerna delvis demonterade — hvarför den danske öfverbefälhafvaren också ville utrymma ställningen och endast hölls tillbaka af regeringen i förhoppning om snart vapenstillestånd och af politiska skäl — och sedan de fientliga löpgrafvarna förts nära fram till skansarna, ja närmare dessa än hvad besättningens uppehållsorter voro, stormades skansarna 18 april efter en fruktansvärd beskjutning (7,000 skott