historica" (såsom ledare af afd. "Antiquitates") och 1888 ordförande i denna direktion. Han utgaf utom sina bidrag till nämnda publikation Geschichte des ostfränkischen reiches (1862—65) och Kaiser Otto der grosse (1876) m. fl. arbeten. Dymsja, Ljubomir Petrovitj, f. 1860 i Litauen, där hans fader var godsegare, studerade i Mitau och Petersburg, där han graduerades till juris doktor och 1892 blef professor i statsrätt. D., som gjort vidsträckta resor, bl. a. till Sverige i vetenskapligt uppdrag (1891), har författat bl. a. Om själfstyrelse i England, Frankrike och Tyskland, Om brännvinsmonopolet och dess inflytande i kampen mot alkoholismen samt Gosudarstvennoje pravo Sjvetsii (Sveriges statsrätt, del I, behandlande den svenska rättens äldre historia, 1901). D., till sina åsikter demokrat, verkade i sin hembygd agitatoriskt vid valen till riksduman. Dyn (stam till grek. dynamis, kraft), fys. Se Absoluta enheter och Vikt. Dyna. 1. Bygnk. Se Hvalf. — 2. Skpsb. Se Bogspröt. Düna (af ryssarna kallad Zapadnaja Dvina, Västra Dvina, lett. Daugava), flod i västra Ryssland. Den rinner upp nära Volgas källa, från en sjö (Dvinets) på Valdaihöjden, i guvern. Tver, löper i västlig riktning genom guvern. Tver, Pskov, Vitebsk och Livland samt faller ut i Rigaviken vid Dünamünde. Längd 1,024 km. (enl. Tillo 930), flodområde 85,400 kvkm. För större fartyg är floden ej segelbar längre än till Riga, där den har en bredd af 600 m. och ett djup af 4—8 m. Ofvanför denna stad har den en mängd klippor och sandbankar. Den vållar på vårarna vanligen stora öfversvämningar. Bifloder: Mezja, Ulla och Disna (fr. v.). Genom Berezina-kanalen, som förenar Ulla med Berezinas biflod Sergutsj, står D. i förbindelse med Dnjepr, och genom andra kanaler eger den samband med Ilmen och med Volga. Plan föreligger att förena D. med Dnjepr medelst Berezina genom en jättestor kanal af 1,800 km. längd, som skall blifva tillräckligt djup och rymlig för att medgifva genomfart från Östersjön till Svarta hafvet för handelsfartyg af den största dräktighet och för de största pansarskepp. Med undantag af kärrtrakten mellan D. och Berezina skall kanalen hela vägen begagna de nämnda floderna, och på vattenskillnaden skall åstadkommas en sjö, som skall förse kanalen med vatten. Skeppsfarten på D. är redan nu mycket liflig, enär trä och spannmål från det inre föras till Riga på floden. D. är rik på lax och nejonögon. Historiskt ryktbar är D. genom Karl XII:s öfvergång af floden och slaget där 1701. På pråmar och båtar, hvilkas öfverfart skyldes af röken från antända halm- och risknippor, öfverfördes 9 juli 1701, en fjärdingsväg nedanför staden Riga, under en knapp timme omkr. 7,000 svenskar, som angrepo de på flodstranden under Paijkuls befäl stående sachsarna, till hvilkas hjälp fältmarskalken Steinau skyndade. Efter flera sammandrabbningar tvang den svenska styrkan, som undan för undan förstärktes, sachsarna att vika. Dessa förlorade omkr. 2,000 man, svenskarna omkr. 500. Kobron och andra skansar, mycket artilleri och annat byte tillföllo segraren. Öfvergången verkställdes efter anordningar af Dahlbergh och Stuart. Karl XII var med vid den första landstigningen. Dünaburg, sedan 1893 officiellt Dvinsk, starkt befäst distriktsstad i ryska guvern. Vitebsk (Polska Livland), vid Düna. 72,231 inv. (1897). Stadens läge, vid järnvägslinjen mellan Petersburg och Warschau, samt dess lätta samfärdsel med Riga göra den till en viktig medelpunkt för handeln, i synnerhet för lin-, hamp-, talg- och trävaruomsättningen. Fästningen, som är en af hufvudstödjepunkterna i 3:e försvarslinjen mot v., har enceinte och flera detacherade verk samt på vänstra flodstranden ett storartadt brohufvud, som förr ansågs vara ett af befästningskonstens mästerverk. D. är äfven ryska geniförvaltningens hufvuddepå och verkstadsplats. — D. anlades 1274 af Tyska orden, eröfrades 1577 af ryske tsaren Ivan IV, men återtogs snart af polackerna och var därefter polskt till 1772. 29 sept. 1627 intogs D. med storm efter fem dagars belägring af Jakob De la Gardie, som därefter lät bränna och rasera slottet. 1 juli 1655 gaf sig D., som kort förut förgäfves belägrats af ryssarna, åt fältmarskalken Lewenhaupt; svensk kommendant därstädes blef nu öfverstelöjtnant Hans Johansson Willigman, som sommaren 1656 hjältemodigt försvarade sig mot de belägrande ryssarna och slutligen lät sig innebrännas hellre än att falla lefvande i deras händer. L. W:son M. Dynamid (af grek. dynamis, kraft), fys., J. F. Redtenbachers namn på en atom tillsammans med dess eterhölje. K. L.* Dynamik (af grek. dynamis kraft). 1. Fys. o. mek., läran om kroppars rörelsekrafter. — 2. Mus., gradationen af tonstyrka. Tonens olika styrkegrad är ett af den musikaliska konstens förnämsta verkningsmedel och gör sig gällande antingen såsom kontrastering af forte och piano eller som ett gradvis skeende tillväxande och aftagande (crescendo och decrescendo). Den skiftande tondynamiken, med sina otaliga nyanseringsgrader från svagaste pianissimo till starkaste fortissimo, verkar med elementär makt på åhöraren. Detta uttrycksmedel blef redan 1550 användt i Willaerts dubbelkörer, men först omkr. 1600 började man (G. Gabrieli m. f´l.) utsätta tecknen p, f, mf, mp o. s. v., sedermera pp och ff. De senare tecknens moderna förstärkning ända till pppp och ffff (hos Liszt, Berlioz m. fl.) angifver största möjliga grad af svaghet eller styrka i tonen. Sforzato på enstaka toner eller ackord (sf, sfz) betecknas äfven med ˅ eller ˃ öfver noten. Jfr Riemann, "Musikalische dynamik und agogik" (1884) och "Die elemente der musikalischen ästhetik" (1900). E. F—t. Dynamiker (af grek. dynamis, kraft). 1. Fys., anhängare af den dynamiska teorien, enligt hvilken materien är resultatet af två motsatta krafter, en attraherande och en repellerande. — 2. Filos., anhängare af dynamismen (se d. o.). — 3. Teol., motståndare till treenighetsläran (se Antitrinitarier). Dynamisk (af grek. dynamis, kraft), själfverkande, verkande genom egen kraft (jfr Mekanisk); mus., beroende på växlingar i styrkegraden (se Dynamik 2). — Dynamiska teorien. Se Dynamiker 1. — Dynamisk elektricitet. Se Elektricitet. — Dynamisk energi. Se Energi. — Dynamisk geologi. Se Geologi. — Dynamisk meteorologi. Se Meteorologi. — Dynamisk vindros.