- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1167-1168

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dykeri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Se Vindros. — Dynamisk värmelära. Se Mekaniska värmeteorien och Termodynamik. Dynamism (fr. dynamisme, af grek. dynamis, kraft), filos., den världsåsikt, enligt hvilken alla naturens företeelser och produkter måste förklaras ur fysiskt verkande krafter. Denna åsikt utgår från den riktiga iakttagelsen, att materien icke endast eger kraften till väsentlig bestämning, utan tillika för medvetandet reducerar sig till ett helt af krafter. Att emellertid en fullständig förklaring af naturen ej kan lemnas af dynamismen såsom sådan, inses lätt, om man besinnar, dels att det på denna ståndpunkt varder omöjligt att komma fram till någon fullständig enhet i världen, enär all enhet här måste vara en enhet af motsatta och såsom sådan en ofullständig enhet (all i sinnevärlden verkande kraft är nödvändigt hämmad af andra sinnliga krafter), och dels att den ändamålsenlighet, som obestridligen röjer sig i naturen, måste på denna ståndpunkt förblifva oförklarlig. Den förra omständigheten visar det relativt berättigade i den mekaniska världsåsikten, den senare innebär en hänvisning på den teleologiska, enligt hvilken naturen fattas såsom ett organiskt och såsom sådant ändamålsenligt verkande helt, inom hvilket förändringen, fullständigt betraktad, får karaktären af utveckling. L. H. Å.* Dynamist, filos., anhängare af dynamismen (se d. o.). Dynamit (af grek. dynamis, kraft), en klass af sprängämnen af degartad konsistens, hvilka bestå af nitroglycerin, försatt med diverse olika tillblandningar, hvilka tjänstgöra som uppsugningsmedel för densamma. Dynamiten uppfanns 1863 af svensken Alfred Nobel, sedan man förut med ringa framgång sökt få den rena nitroglycerinen införd som sprängämne vid bergsprängning. Nitroglycerinen, en oljeartad vätska, som lätt exploderar vid slag, hade nämligen på grund af utsipprande från borrhålen genom sprickor i berget och äfven af andra anledningar förorsakat många olyckor. Först genom dynamitens uppfinning kunde nitroglycerinen tillräckligt bekvämt och utan synnerlig risk användas för bergsprängning, hvartill förut endast det betydligt svagare svartkrutet brukats. Dynamitens uppfinning har varit epokgörande för bergsprängningen, ty genom dess användning kunde borrhålens antal och storlek inskränkas till en bråkdel mot förut, och vår tids storartade tunnelarbeten, undervattenssprängningar m. m. skulle säkerligen utan dynamiten ej kunnat komma till stånd. Efter att under några år hafva sökt föra i marknaden en blandning af nitroglycerin med mjölkrut (svartkrutspulver) i proportionerna 1:8, fann Nobel 1867 i s. k. kiselgur l. infusoriejord (skal af diatomaceer, hufvudsakligen rörformiga, i hvilkas håligheter nitroglycerinen kvarhålles af kapillärkraften) ett uppsugningsmedel, som visade sig synnerligen praktiskt, i det att det kunde uppsuga ända till 4 gånger sin vikt nitroglycerin. Som emellertid kiselguren är fullkomligt overksam vid explosionen och tjänar endast att bringa nitroglycerinen i handterlig form, ersattes den af såväl Nobel som andra uppfinnare med sådana ämnen, som bidrogo att vid explosionen öka gasvolymen. Vanligen användas härtill nitrater af kalium, natrium, ammonium och barium jämte kol eller trämjöl. Sådana dynamiter äro t. ex. ammoniakkrut (uppsugningsmedel: ammoniumnitrat och kol), uppfunnet 1867 af svenskarna Norrbin och Ohlsson, sebastin (uppsugningsmedel: natriumnitrat och kol), äfvenledes ett svenskt sprängämne, vidare rhexit (Österrike), plastisk dynammon (Österrike), karbonit (Tyskland), lithofracteur (Tyskland och England), Hercules powder (Amerika), Vulcan powder (Amerika) m. m. I utlandet finna dessa dynamiter ännu en icke ringa användning; i Sverige däremot har deras tillverkning så godt som upphört, sedan Alfred Nobel 1875 genom spränggelatinets uppfinning ånyo fört sprängämnestekniken ett stort steg framåt. Det f. n. här i landet nästan uteslutande använda sprängämnet är s. k. gelatindynamit, som består af spränggelatin, utknådad med verksamma absorptionsmedel (ammoniumnitrat, trämjöl m. m.) till en plastisk massa. Spränggelatin är en geléartad kropp, som erhålles genom att vissa slag af nitrocellulosa lösas i nitroglycerin. Genom denna förändring har man lyckats undvika en olägenhet, som vidlådde de äldre dynamitsorterna, nämligen att nitroglycerinet "utsvettade", d. v. s. afskilde sig från uppsugningsmedlen. Gelatindynamit fryser också mindre lätt än nitroglycerindynamit, och en af de nitroglycerinhaltiga sprängämnenas största olägenheter har sålunda genom spränggelatinets införande minskats. Frusen dynamit, d. v. s. sådan, där nitroglycerinet, hvars smältpunkt ligger vid + 11°, öfvergått till fast form, är nämligen ej plastisk, utan vid dynamitens handhafvande kunna utskilda nitroglycerinkristaller lätt bringas till explosion genom friktion. Statistiken visar, att de flesta olyckshändelser med dynamit inträffat antingen vid arbete med eller vid oförsiktigt upptinande af frusen dynamit. De i Sverige mest använda dynamitsorterna, extradynamit, patentdynamit och expressdynamit, hafva väsentligen samma sammansättning, nämligen <table> <td><tab>spränggelatin............... <td r>50 à 70 <td>proc. <td><tab>ammoniumnitrat............ <td r>25 à 45 <td c>» <td><tab>trämjöl...................... <td r>2 à 5 <td c>» </table> Man bereder spränggelatin genom att upplösa 5 à 8 delar nitrocellulosa i 100 delar nitroglycerin, försatt med något nitrobensol, hvilken sistnämnda tillsats dels underlättar "gelatineringen", dels gör, att spränggelatinet mindre lätt fryser. De hårda bergarterna i Sverige kräfva synnerligen kraftiga sprängämnen, och en hög nitroglycerinhalt erfordras därför; vid sprängning i lösare bergarter gör ett mindre kraftigt sprängämne samma tjänst, och af denna anledning hafva i utlandet dynamiterna vanligen fått en annan sammansättning; spränggelatinhalten är lägre, och ammoniumnitratet är ersatt med billigare salpeterarter. Som exempel kunna anföras:<br> Dynamit II från Österrike, bestående af <table> <td><tab>spränggelatin....................... <td r>45 <td>proc. <td><tab>natronsalpeter...................... <td r>39 <td c>» <td><tab>mjöl.................................. <td r>15 <td c>» <td><tab>soda m. m......................... <td r>1 <td c>» </table> och Dynamit NIS (Frankrike) <table> <td><tab>spränggelatin....................... <td r>26 <td>proc. <td><tab>natronsalpeter ..................... <td r>10 <td c>» <td><tab>ammoniumnitrat .................. <td r>64 <td c>» </table> Dynamiten bringas i handeln i form af runda patroner af de borrhåls diameter, för hvilka de äro afsedda, förpackade i paraffineradt papper. Dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 15 23:38:42 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free